Hej! Läser och följer med och snart hittar jag nog tiden att komma in på riktigt och skriva lite om j's fina dop. Men just nu är det barn och man som ska underhållas 
Puss på er och välkomna alla nya. Jag hör inte till de som tjuvläst så mycket i paralelltråden, så jag hoppas på att lära känna er här inne i stället!
Testar:
Syns det?
Blommis då! Kim hit så jag får krama om dig ordentligt! Gråter en tår åt dig, för du skriver så rörande och jag önskar så att du inte skulle behöva känna så. Men det gör du. Blommis, du har väl gjort allt du kan för att din son ska få syskon! Det blev inga syskon och det har nog sin mening det också. Min mamma är också syskonlös. Jag har inga mostrar eller morbrödrar. Jag har tre fastrar och farbröder, men de träffar jag ändå inte... Mina morföräldrar hadde oss som barnbarn och det var så skönt att veta att mormor och morfar var våra, själv, helt egoistiskt. Inte en massa kusiner att dela dem med varje högtid. Min mamma har sina väninnor som hon har ett närmre förhållande till än många syskon har till varandra. De blev bjudna på mitt bröllop tex. Klart att det inte är det samma som kött och blod, men att blompojken skulle bli ensam, det vägrar jag tro. Så socialt kapabel och med så mycket kärlek i bagaget kommer "syskonrollen" fort bli besatt.
tårar helar. Tårar ränsar ut. Tårar hjälåer en över på andra sidan.
Att för min indre blick se dig stå där under stjärnorna och nästan gråta är så skröpligt vackert i sin melankoli.
i ivrigt så vet jag precis hur din mage mår.. En vecka med svärmors skämmerier behöver mitt system en ordentlig utrensning!
Vet inte hur jag ska beskriva dopet. Det bar jättefint, (även om prästen mest mumlade). J var glad och nöjd halva tiden, sen blev han lite uttråkad och ville ha tag på prästens papper och hoppas i famnen och inte alls bara låta sig hållas och gungas. Gullig bar han i alla fall. Stora e och kläm åriga kusinen sprang och fnissade och jagade varandra runt dopfunten som sig hör till och tårar kneps och ljusen tändes. Efter åt blev det middag, vi serverade traditionell mat från min mans land, efterföljt av ett dignande kak-och tårt-bord. Musik spelades och pappa drog upp mig till dans, sen började alla(inte alla, men många)att dansa, både "dansa-med-axlarna" dans och vanligt. Några gick hem och andra samlaget runt ett bord och det sjöngs och dansades till andra sidan midnatt. Det var en glädjens fest och det blev firat!
Hepp hepp blommis!
Intressant matprat. Har inte så bra input, men det låter som en bra ide med lager på lager, den ska jag hålla fasta på när det är dags för vanlig vardag igen och jag får lust att äta mer veg kost. ( var veg en tid i mitt liv, men jag saknade blodig biff, knaperstekt bacon och kallrökt skinka för mycket, så det höll inte. Mår klart bäst när jag inte äter så mycket kött, men mina veckolånga mastodontblödningar gjorde mig anemisk och bifflusten för stark.
Igår fick J smakportion gröt för första ggn. Det var inte populärt... Han är inte klar, men idag ska han få sitta och kladda med den medan vi äter kvällsmat. Har löst om ett nytt tänk om babymat. Nu kommer jag så klart inte ihåg vad den blev kallad, men jag återkommer... Måste ju läsa på lite mer, men det lät, i mina öron, mycket förnuftigt.
Heloise: der blev H!
och en gubbe- bara gör att jag kan!
VA!!!??? Damnyouaoutocorrect! Alltså! Ah! Jag dööör! hahaha! Det måste helt klart vara våra traditioner!
