Bajshögen har precis varit förbi på jobbet och var riktigt trevlig. Skulle åka förbi och handla och fixa middag tills jag kommer hem. Bad mig svänga förbi systemet och köpa lite vin så vi kan sitta på balkongen och mysa ikväll. Det är det här som är så jobbigt; ena stunden är han "som vanligt", snäll, glad, omtänksam, sansad. Nästa stund är han en . Jag förstår ju att det är en del av hans diagnostik, men det gör han inte själv. Tyvärr.
Och tyvärr så är det alltför jobbigt att hela tiden kastas mellan himmel o helvete. Jag har gjort det i elva år, och så länge det var mer himmel än helvete så var det okej. Men nu är det mer helvete än himmel, så därför måste jag ut ur detta med psyket och självkänslan i behåll. Hur ont det än gör, och hur trist och "lagomt" mitt liv än kommer att te sig sedan, så tror jag att på sikt så är det det bästa för mig och flickorna.
Leksi, tack för sympatierna. Och jag tror att det där med mensen är högst individuellt. Har du haft väldigt regelbunden innan du födde barn?