I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Ninnis, flickorna vet att pappa åker iväg och kommer tillbaka i slutet av månaden och då flyttar han till ett annat boende direkt. Det vet dom. Och att då ska dom bo varannan vecka hos pappa, varannan vecka hos mamma. Det verkar de nöjda med och har accepterat.
T som är lite större och har öron som parabolantenner har dock hört att pappa pratar om att flytta "dit-lång-bort" (vill inte skriva här i forumet) och när hon hörde att pappa åker dit så trodde hon det var för gott. Och den skräcken jag såg i hennes ögon, hon bara skakade och blev alldeles vit och började störtgråta... *skakar på huvudet* Tills hon förstod att det bara var för 3 veckor han åker iväg. Vilken lättnad för henne!
Jag orkar inte ens tänka på reaktionen när han säger att han kommer flytta dit för gott En gång när vi nämnde att pappa kanske skulle söka jobb därborta så vart hon helt hysterisk Så detta kommer bli mycket, mycket svårt.
Jag har valt att inte berätta om hans planer ännu, av flera orsaker;
1) Vi vet inte om det blir så. Han är ju så ombytlig av sig och ändrar sig stup i kvarten, så varför plantera den oron i barnen just nu. Låt dem vänja sig vid att vi bor på skilda håll till att börja med så får vi se hur det blir sen.
2) Jag tycker att tar han ett sånt idiotbeslut, att lämna sina barn för att flytta till... ingenting... förutom en kvinna, som lika gärna kan lämna honom efter 3 månader, så måste han förklara det beslutet själv för barnen. Jag kan inte förklara det så det låter trovärdigt. Det kommer lysa igenom att jag tycker att det är vansinne...
Jag har "förberett" lite genom att prata med henne om att pappa vantrivs på sitt jobb, att han får ont där, att det är ett tungt jobb osv. Att pappa har jättesvårt att få något annat jobb här i SVerige och att jobb måste man ju ha. Att pappa skulle vilja prova jobba "där-långt-borta" där han har större chans att få ett jobb som han trivs med och kan känna sig mera nöjd o glad med.
Resten tycker jag han kan förklara själv för barnen.