I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Alltså, jag tror vi får ta och bjuda in John Blund till vår tråd, och döpa om den till SovSött under några månader, så vi alla får sova ikapp och skaffa sömnkvalité!

Det är ju helt crazy just nu!

Jag har inte alls era vedervärdiga nätter och inte alls så störd sömn som det var i vintras, då jag var vaken till 4-5 VARJE natt.
Men, jag har sedan kursen startade, kommit i en ny fas, där jag
*inte somnar -tankarna far runt timme efter timme, utan att jag hittar off-knappen
*biter ihop käkarna-blir öm, får värk i ansiktet och gruvlig huvudvärk plus stelhet i nacken
*drömmer något alldles makalöst-ofta drömmar där jag är maktlös och utlämnad på extrema sätt.

Inatt väcktes vi, när jag preciiiiiiis hade somnat, av att brandlarmet gick. Alltså, sambons larm för räddningstjänsten. Jävlar vad rädd jag blev!!! Jag har bara hört det på dagtid förut, och ljudet är såpass nytt i min värld att jag fick världens fart på hjärtat. Shit!
Ja, så sedan låg jag ju vaken till halv fyra när han kom hem igen.
Hoppas jag vänjer mig vid det där, för annars blir det jobbigt när det brinner i trakten framöver.

Och, som sagt, det räcker med LITE störd sömn och en förkylning för att man ska känna sig rätt off, så jag delar ut ALLA mina sympatier till alla er som just nu är i sömnhelvetet!
STORA kramar till Mugglan, Daa
Fru Bygg och till Lanovia som har fullt upp med slutfasen, och alla andra som inte får sova som de behöver.

Men NÅNTING så äckligt! *fortfarande lätt grönaktig*

Förresten så vet jag inte VAD som tog åt min hundkrake i dag.
Vi kommer ner, jag sätter på kaffe som jag brukar och sedan, medan kaffet bryggs, ska vi-precis som vanligt-gå lilla kissrundan. Helt enligt gängse vanor.

Han är alltid rätt vild-eller tok-vild då, eftersom han först varit ensam en stund, efter att soenen gått till skolan. Han är alltså lek-och sällskapssugen somatttan.

Men, jag brukar ropa Truls-ska vi gå ut?, och den normala responsen på det, är att hann kommer som ett skott och faktiskt stilar sig, så jag kan koppla honom, sedan vaktar han mina steg, så jag inte ska kunna smita ut utan honom.

Idag kom han visserligen, men ksatade sig bara ifrån mig, med in leksak och "ta mig då" i hela kroppen. Jag ropar igen och han kommer utan leksak men kastar sig ifrån mig igen. Kutar in i salen och plockar upp leksaken -samtidigt som han ställer sig bredbent och PINKAR en jättepöl rätt på mattan!

Jag fattade ingenting-han måste ju ha blivit så helt till sig i alla trasor att han inte visste vilket han skulle göra, utan gjorde allt samtidigt.
FY vad arg jag blev på honom!
Det var ju inte precis så, att han inte fick komma ut-han gick ju nte att få tag på, och vaniöligtvis VILL han ju ut när han är nödig. Han måste ha fått någon förvirring i skallen.
Hoppas jag.

Och dagens viktigaste :

Idag håller vi tummarna EA! Som bara den! Hejja hejja eskimåerna!!!

ÅÅÅÅÅÅ vad jag längtar till dess sådana klänningsmodeller blir de jag kan räkna som "löst sittande"!!! Just att kunna ha sådant som åtminstone har någon slags figurskärning öht, igen är verkligen ett drömmål när det kommer till kläder.

Men det är klart, en gång i tiden kunde jag ha magen bar. Då hade jag ju tyckt att din klänning var löst sittande. Så jag förstår vad du menar för din egen del, fast jag har långt kvar själv till där du redan är.

För egen del kan jag konstatera at det lite är så att summan av missnöjet är konstant, trots att eländet hela tiden eskalerat. jag minns att jag var HELT förfärad över min gräsliga och totalt fruktansvärda viktökning, då, när det var 64 kg jag hade kommit upp i, och jag efter sonens födelse, skulle leta kläder. Inte minst när han skulle döpas. Jag var helt knäckt och skitledsen.

Man är ju där man är så att säga. Och jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur det skulle kännas, eller se ut, att hamna där jag var i vintras. Det var en nästan overklig och bedövande känsla. Inte minst eftersom de sista 10 kg gick så fort. Att se mig själv på bilder just nu, är plågsamt. För jag kan inte begripa att det verkligen är jag.
Och ännu värre är, att när min son såg bilder av mig före hans existens, så fattade han inte att det var jag.
FY FAN! Det känns helt bedövande att man är en av dem som kommer att kunna visa Före och Efter-bilder på en förstasida och folk kommer att säga "Jävlar-det ser verkligen inte ut som samma människa"

Men, jag ska minsann ta mig så långt, att det blir en schysst Efter-bild, så det så.

Ja ursäkta, där ramlade jag ner i min egen egobubbla av vikt vikt vikt igen...
Ursäkta! Det var menat-från början, som ett inlägg som skulle visa att jag fattar att vi alla kan vilja komma till rätta med olika saker gällande våra egna kroppar. Oavsett om andra har mer drastiska saker att försöka åstadkomma. Det gick ju sådär...

Nej, det är JAG som virrar till det. Det är imorgon. fick just mess av EA, hon är på apoteket och hämtar svindyra droger inför morgondagen.

Ja, och så tror jag man ska komma ihåg att kroppen hela tiden kämpar för att göra det dnen är bäst på-att spara! Vi har en kropp som INTE vill tappa vikt, för att det i naturen inte alls är positivt.
Det är ju ett sjukdomstecken att tappa vikt spontant-ofta börjar man ju leta efter cancer och så just på de premisserna.
Alltså jobbar kroppen hela tiden för att hitta bra sparsätt så den ska slippa tappa. Medan vi vill få den att tro attd et är helt OK att tappa.

Det är därför matvanorna med att tillföra regelbundet, så att kroppen vaggas in i lugnet att det hela tiden kommer mat, är så viktigt för mig.

(Jag ser tydligt på mina viktnoteeeeringar, at det ofta är ner, sedan upp upp upp lite lite, för att sedan bli ner igen, under samma vecka. Som nu, då jag hade samma vikt på mångaden som följande söndag, men sedan lägre idag-på samma vikt som lägstanoteringen under förra veckan. Så har det i stort sett varit hela tiden nu. Det ser onekligen ut som om kroppen försöker jämna ut det uppåt, innan det ändå blir lite neråt.)
Fetma och viktuppgång är förövrigt en väldigt vanlig konsekvens av nattarbete och att störa ut dygnet. Det beror inte bara på att man äter fel sorts mat på natten,som många tror, utan på just förbränningen och att man stör hormonbalansen och hela systemet. Det är jätteintressant. Fast inte så muntert.

September, nä, nu har jag j bara EN tråd att hållas i, OCH är hemma och har tråkigt. Då blir det en jädra massa rosa grisar överallt.

Förresten så har jag, sedan Mugglan pratade om egentid oc h träning, haft just de begreppen i huvudet och funderat en del runt dem. Det härmed den viktiga egentiden. vad är det egentlgien? Vad lägger man i det och hur behöver den vara för att vara värdefull?

Jag tror det är rätt olika och jag tror män och kvinnor tenderar att se den lite olika också. 

Jag kan nästan tycka det är egentid att gå på dass i lugn och ro. Min sambo verkar inte fatta att en hel dag framför TV´n faktiskt borde räknas som egentid. Vaddå? Han tar det bara lite LUGNT för tusan!

Jo, just det...

Vad är egentid för er andra?
Jag tycker det är jätteintressant.

September, ja man blirbara mer och mer förundrad. Dels över att det alls blir några barn. Dels över allt man får veta behöver klaffa.

Jag är helt säker på att det inte "bara är helt oförklarligt" att jag inte fick fler barn. Jag menar, jag var ju inte för gammal alla åren inann jag vrkligen blev för gammal så att säga. Skulle man mäta på mig, är det säkert sannolikt, att jag har just höga nivåer av det där enzymet.

Och jag tror dessutom att det VISST har viss ärftlighet med i spelet. Jag är tvärsäker på att det inte är en slump att jag har haft så likt min farmor, med mensvärk, PMS, problemen att bli gravid och så vidare. Jag är förövrigt oerhört lik henne i kroppen och till utseendet. Precis som det knappast är en slump att min syster, mamma och mormor, alla har haft kroppar som verkat "som gjorda" för att bara bli gravida hela tiden-nästan trots preventivmedel.