I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Flamman, åh men herregud vad rart! DU MÅSTE SPARA DEN KALENDERN hoppas jag att du förstår!!!

Det är på måndag jag ska till läkaren. Idag skulle jag till AF, men hon ringde och ställde in-igen. Den här gången för att de hade sjukdom på jobbet och hon helt enkelt inte hann med mig idag.

Bruttan, han ska få höra det. Från mig. VAr så säker. Jag har redan nämnt något om det, men jag vet inte om han tog in det.

Ja, den ska jag förvara på ett säkert ställe för all evighet
Tänk att T, 7 (snart 8) år vet bättre än maken, 35 år, vad en sönderstressad, sliten, trött, orolig, hårt kämpande mamma behöver.

Blomman. lite skönt ändå att slippa AF, eller?
Och än en gång, jag hoppas att det går bra på måndag!

Hur känner du dig idag?
Och svara bara om du har lust, fast det fattar du ju själv, klok som du är!

Men jag tänker på dig!

Och jag har beundrat dina rimfrostrutor i trådstarten, jag hade bara inte reflekterat över att det var dina verandarutor

Barn är fantastiska! Känner ofta när det är jobbigt att det är hos barnen jag hämtar min energi För de bara är och de är naturliga utan baktankar, åtminstone tills de blir tonåringar och vill ha ny mobil

En grej som jag störde mig lite på hos kuratorn var att hon tre gånger gled in på att "om medicineringen av maken inte ändrar på hans beteende, vad gör du då" och nämnde tom det här med att separera. Jag har inte som mål eller för avsikt eller behöver hjälp med att ta mig ur mitt förhållande !!
Jag behöver hjälp med hur JAG ska hantera situationen som den är idag. Sedan kommer jag behöva hjälp med att tackla de problem som kan uppstå i samband med medicineringen. Biverkningarna som bli i början osv. SEN så, när allt det där är på plats så får jag väl utvärdera hur situationen ser ut då. Eller tänker jag helt galet? Mitt mål är inte att splittra min familj utan att hålla ihop den! UTAN att JAG ska gå under på kuppen.

Ja samma här. Att bara ligga och kolla på tv, eller bara ligga och prata med dem och gosa ger mig så mycket kraft o energi.

Flamman, jag skällde på min sambo igår, för att han är så förbannat klantig och inte håller koll på de FÅ datum som har med annat än hans olika jobb och extrapass att göra. På måndag har sonens klass cirkusuppträdande för oss föräldrar och så knytisfikar vi. I all enkelhet har klassföräldrarna bestämt. Vi är med och är klassföräldrar i år. Jag pekade verkligen särskilt ut den kvällen och viftade med almanackan och sa "boka in vad fan du vill, med era julbord, extrapass och gu vet allt, men INTE den kvällen, för då ska sonen visa dig sitt cirkusnummer"

Tror du han noterade det tillräckligt för att inte likförbannat boka upp sig att stå vakt på hockeyn på måndag kväll? Jag blir galen, för jag inbillar mig att OM något verkligen är viktigt för en, så minns man det. Och eftersom hans ordinarie jobb ofta är kvällspss, så har han hittils missat både utvecklingssamtalen och föräldramötet. Ganska dumt när man är nya i byn.
Men eftersom vi är så fattiga just nu, så vore det ingen lösning att som han sa "jaha, då får jag väl för fnan avboka då" Nä, för när vi inte har pengar så är han så stressad att han blir outhärdlig att vara med, och skulle han avboka-även om det var på eget bevåg, så lovar jag att det förr eller senare blir mitt fel. Vägrar!
Så, min son får nöja sig med att jag ser på honom när han ska visa att han kan jonglera med tre bollar med en hand.

DET är egentligen fruktansvärt och det är PRECIS så här hemma också. Min son ser direkt om något är fel och kommer och säger de finaste saker man kan tänka sig "du verkar behöva en kram mamma" och så vidare. Jag har påkallat smambons uppmärksamhet på just det och talat om hur snett och allvarligt jag tycker det är att konkret värme, närhet och ömhet kommer från min SON innan den kommer från min livskamrat. "Det är inte så LÄTT"
Jo, det är precis för att det är just lätt, som barn klarar det så naturligt. De krånglar nämligen inte till saker i onödan.

Bruttan, jo det var skönt att slippa ge sig ut. Särskilt eftersom det blåser och snöar även idag. Jag ägnar mig istället åt att röja i ett mycket eftersatt kök så att det ska se någorlunda civiliserat ut imorgon när de kommer med diskmaskinen.

Jag är seg och får ingen fart på saker, men mår ganska hyfsat så länge jag liksom mest flyter runt här. Så fort något pressar på så blir jag däremot ilsken och klarar väldigt lite av motstånd och någon som helst stress.