I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

*vinkar till Mugglan*

Vet du, jag tycker det är SKÖNT om det är någon mer än jag som fattar att det här kommer att ta tid. Och gå i faser och omgångar. Jag menar, kanske kommer framöver en period då jag ska jobba och då under en tid har fullt upp med att tänka på det, sedan inträffar något, som att någon annan ska ha en sladdis fast den fyllt 42, och då brakar man ihop igen...Det är ju inte samam sak som att man vandrar i totalmörker i ett år. Och en viss sorg över att jag aldrig fick de barn jag ville ha, det lär jag nog faktiskt helt enkelt få leva med.

Det är ju också, som min AF-handläggare påpekade idag, en jäkla skillnad på att jag faktiskt kunde haft ett stöd och en tillflykt i att gå till mitt arbete-det som är gammalt och vant, där man vet vad man ska göra och kan sitt jobb och där man ha rkollegor som bryr sig, men att man också kan få fokusera på annat, än som jag har det nu, att jag ska orka göra en plan, reka, nätverka, sälja mig själv, gå på intervjuer, skriva brev, visa framfötterna och vara på toppen av mitt eget bästa jag. Hon sa "Det är inte RIMLIGT att ställa sådana krav på dig just nu, du MÅSTE få smälta och bearbeta det här lite nu" Det där med chock, bearbetning/reaktion och sedan nyorientering...

Du är så klok Blomman! Det är klart det kommer ta tid. Och det är klart att det kommer gå upp och ner.
Men det är ju så otroligt skönt att din AF-handläggare fattar att det är orimligt att kräva av dig att du just nu ska orka vara på topp och marknadsföra dig själv och grejja på.

Jag har t ex upplyst min arbetsgivare att jag just nu inte kan till mig så mycket ny info och arbetsuppgifter just nu, utan mitt rutinjobb är i princip det jag orkar koncentrera mig på nu.

Och det måste vara jättejobbigt att vara hemma själv och rodda i allt detta nu för dig Blommis. Jag är så glad att jag har mitt jobb, om än det är träligt, jobbigt och mellanchefen är puckad, så har jag fantastiska arbetskompisar som varje dag ger mig ett gott skratt så jag för ett ögonblick kan tänka på något annat.

Kram Blomman till dig från mig.

Kram!

Tackolov att jag läser om era oputsade fönster, då känner jag mig inte ensam!!

Villemoa, tack för dina ord! Hoppas att Moa mår bättre och att lilltjejen inte längre har ont i magen.

Aleta, tack för kramen! Vad knäppt att det ska vara så dyrt med värmeslingor då!

MSW, Tack för ditt stöd!

Fortsätter att jobba på som en galning.... så nu är det dags att vika tvättberget, diska upp och snabbdammsuga lite för det ser inte klokt ut hemma. Skönt att det är fredag imorgon, längtar!

Tittar in lite snabbt!
Hoppas ni får den hjälp och det stöd ni behöver irl, känner mig lite otillräcklig just nu.
Underbar kalender Flamman!

Kram!
(idag har maken hackat is.)

Godmorgon!

Gårdagens julspel var en trevlig tillställning. Barnen var så fina så man ville bara äta upp dem. De är en mysig liten klass. Endast 12 elever.
De sjöng, läste verser, tände ljus, hade ett litet luciatåg med pepparkaksgubbar, tomtar, änglar, tärnor och lucia. Flickorna sjöng varsin vers på Nu tändas tusen juleljus själva. Otroligt modiga barn måste jag säga.
Det märktes att T har vana av att stå längst fram och sjunga, från kören alltså. Hon sjöng så fint, med hög, klar stämma och alldeles rent. Att hon glömde text på ett ställe gjorde inget, hon kom blixtsnabbt igen.
Tre av barnen i klassen (inkl. T då) har dessutom småsyskon som är lika gamla som lilla K. Alltså börjar de i samma klass på sexårs till hösten. De är redan lite bekanta via dagis och femårsklubben som de har där. Så de hade riktigt roligt när vi fikade igår efter föreställningen.

Ikväll blir det fredagsmys med Idol. Och imorgon ska jag banne mig sova ut. För att sedan börja RÖJA där hemma.

Ha en fin dag!

Dagens ord som dolde sig bakom lucka 3 i den fina adventskalendern jag fick av T värmer fortfarande mitt hjärta: "Mamma, du är som en engel. Jag älskar dig. Mvh T"

Undrar var hon fått "Mvh" ifrån
Och ängel med E... den lilla raringen

Här inne var det tomt idag, var är alla?

Här är jag, en liten stund

Så underbara barn du har Flamman! Englar med E är det bästa som finns
Och , för att använda makens vackra uttryck:
-Vilket fett jävla sårarschel din man gjorde som tränade....!!

Log faktiskt när jag läste ikapp nyss, det här med datum och karlar och vad som är viktigt.... hrmmm.. General Bruttan känner igen sig, oändligt mycket!!
Som tur är fattar åtminstone maken vikten av kalendern nu, att han sen missar att skriva i och kolla, det är en annan sak. Men han knorrar inte då vi gör saker utan honom eller planerar in saker han missar, just för att han inte "skrivit in sig"..
Han har läst sig ta liiite konsekvenser

Håller som vanligt med Flamman, du är klok du!
Och det är fullständigt vedervärdigt att vara arbetslös och må skit, det är inte frågan om hinder som ska forceras, det är tamme fan frågan om berg a´la Himayala som du ska ta dig över... och för att göra det så behöver man faktiskt ha liiite ork, och just nu behöver du läka, inget annat!

Och sorgeår ÄR viktigt, det är väl det maken insett nu, nu är det bara att få honom att inse att det kommer just de stunderna du beskriver så bra, de där stunderna man är så oförbereddd på att man drar efter andan (eller slutar att andas en stund) för att det gör så JÄVLA ont när man får en insikt...

Jag tycker att du har kommit otroligt långt redan Blomman, men så har du ju också insikt och empati i såna mängder, och vett att jobba med det!Jobba inte för snabbt bara, jag vill inte att du ska smacka in i väggen, är för rädd om dig!

Kramar i massor!