Inlägg från: passionsblomman |Visa alla inlägg
  • passionsblomman

    I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

    Jag måste bara , innan jag fortsätter något mat-prat, verkligen poängtera och understryka, att är det något jag INTE tror på, så är det att tvinga någon att äta!

    Jag har hört alldeles för många -och ganska fruktansvärda-historier om folk som tvingats i mat och med alla andra följder än att de då skulle ha "lärt sig veta hut och äta". tvätrom-det brukar vanligen ha lett till att de knappt kan tänka på sådan mat.

    Det jag själv är ute efter, är snarare så lite drama som bara är möjligt runt mat.
    Det jag menar med att man trugar, tjatar och lirkar-och gärna dessutom förhandlar om varenda tugga, det är, att då är man som förälder med och skapar en big issue runt ätande, som jag tror de barn i längden mår bäst av att slippa.
    Men, sedan är det ju allt detta med faser och perioder, plötsliga förändringar och allt man som förälder inser efter hand ramlar in i ekvationen.
    Jag blir helt svettig bara jag läser om den där kritiska stunden innan mat hemma hos BS-fy fan vad jobbig den stunden är-alla är helt väck i skallen och skulle radan behöva vara mätta. Den stunden tror jag är en utmaning i nästan alla hem.

    Och jag inser att man är beredd att göra nästan vad som helst för lugnets skull -och det är där jag undrar om barn ibland lyckas hitta sätt att för stunden utnytta det-precis som det kanbli draman runt hämtning/lämning på dagis, sov-och läggrutiner etc. Och att man ibland skulle behöva se helheten lite utifrån för att kanske upptäcka rätt små saker man kan gör för att förändra saker till en mer harmonisk vardagslunk. För jag tror att vi föräldrar fastnar i våra grejer precis som barnen och så är man med och skappar onda ciklar liksom.

    Hemma hos oss har två tydliga exempel varit ständiga bråk med min sambo och tvååringen-tills han insåg att det låg rätt mycket i det jag sa om att "sluta fråga sonen om han ska gå och klä på sig-han kommer att säga NEJ. Lägg fram två olika outfis av hans kläder, och be honom gå och välja vad han vill ha på sig, så glömmer han att säga nej, och koncentrerar sig på att istället välja-och sean försöka klä på sig"

    När det gäller mat, så fick jag säga till sambon att oavsett hur soft det är att ge efter och ge sonen två bullar innan middagen, så går det inte att göra det, och sedan bli förvånad över att ungen inte äter-då har han ju sockerenergi nog att kunna kosta på sig att vägra.
    Och en massa sådana där småsaker, som i långa loppet faktiskt spelar roll för hur det rullar på.

    Just det där med sås, är förresten inget ovanligt. Många barn gillar framförallt inte när allt blandas ihop. Då tror jag mest man själv känner att "men gud vad det ser trökigt ut". Fast någon deciliter ris eller pasta, eller ett par potatisar, är ju egentligen inte så dåligt att få i sig-det är ju basmat för de flesta.

    Men, matrutiner är svårt och kräver ganska mycket arbete och planering tycker jag. Det är en prioritering i en familj som liksom inte bara fixar sig själv. Därför tycker jag det är ett av de ämnen som verkligen tåls att dryftas med andra. Men samtidigt är allt som rör mat känsligt. för det ligger en jäääävla massa moralpanik i mat också. Och allt som handlar om våra barn och hur olika man gör är också känsligt.

    Jag hoppas jag inte uttryckt mig klumpigt eller klampat på, för jag undrar mer av intresse, än för att jag tror mig sitta på en massa lösningar.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Apropå mat, så har vi inte ätit så här dåligt sedan jag drog igång mina promenader på allvar i slutet av augusti.
    Pizza blev det i fredags-och då var det det enda jag åt, förutom en banan. Chips och läsk och godis i fredagsmysets och lördagsgodisets namn, men ingen ork att laga något vettigt utan revbensspjäll från färdigdisken och pommes.
    Fy! Jag har skitont i magen och ska man tro vågen idag, så har jag gått upp 2 kg på två dagar. Nu tror jag väl iofs att vikten går att koppla till magontet på ett mer toa-relaterat sätt, men ändå.
    Och allt beror på att jag är trött, förkyld och uttråkad i kubik. Jag känner mig som en femåring Jag har inget å göööööra. Fast jag egentligen borde och skulle en hel massa olika saker.

    Igår såg jag filmen "allt för min syster" på 4:an. När hon i slutet pratade om hur mycket det betytt att ha sin syster och hur den relationen är livslång även efter döden liksom, då blev det ett sådant där moment.
    Ett sådant där, att när jag skulle natta min son så ville jag skrika Förlåt förlåt förlåt, för att du aldrig får några syskon och jag gjorde så du blev ensam. Och sedan stod jag ute under stjärnhimlen med hundkraken och ville storgråta, men det går liksom inte, för det har suttit för långt in för länge och jag har härdat mig under alla år då man ska "vänta och se", så jag vet inte hur man gör när man bara bryter ihop, och det är ingen idé att lipa och jag vet inte om jag tycker att jag har något att verkligen ha orsak att gråta över heller, och kanske får det heller inte plats tårar i mitt liv, för jag måste ha kraft till allt det andra-det där att skaffa mig något som ser ut som ett liv. Eller så är det svårare att gråta när man känner skuld.
    Så, mest gjorde det bara ont. Ljudlöst och i hemlighet och alldeles utan att det spelar någon roll. Men jag värkte lite grann sönder därinne någonstans, när jag såg framför mig allt han aldrig kan få. Inga syskon. Då blir man aldrig farbror eller morbror. Hans barn får aldrig kusiner (på vår sida) och han blir ensam med allt vad det innebär när vi blir gamla osv.

    Men som vi alla vet, så går ju livet vidare sådant det är. Även dagen efter ett sådant där moment. Idag är det handboll hela eftermiddagen. Få se hur mycket stryk de får idag. Det är lag nerifrån Karlskronatrakten som kommer hit, och därnere är det toppade lag och ganska stor skillnad på hela handbollskulturen. Det hade ju inte gjort något om grabbarna fick vinna en match så här tredje säsongen vi följer dem, men att det skulle bli just idag, tror jag inte de själva tror så mycket på. Där ligger liksom halva problemet.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Kram på dig Hvidis, du är för go!Hjärta

    Jag har just suttit i telefon med en syster (!) som har det allt annat än gott just nu, så plötsligt sprang tiden iväg här. Jag måste verkligen gå en runda med hunden, eftersom vi ju ska iväg sedan, så han blir hemma på maxdos om en stund. *hepp hepp*


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman
    Ninnnis skrev 2011-10-23 20:04:17 följande:
    Ipaden vill inte citera, men det låter som att dopet blev lyckat, Hvidis. Intressant med samlaget runt bordet, är det en tradition från makens sida?


    Hahaha! Ja det var en rolig skrivmiss. hihihi!

    Hvidis, det låter som om det blev bara finemang med dopet.
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Ninnis, "spöade skiten ur" vore väl att överdriva en aning, men de andra fick åtminstone jobba för sina vinster lite mer än de brukat behöva förr. Det tar sig så sakteliga, med mod och bollsäkerhet för grabbarna. Men mest sitter det i skallen. Så jag skriker "Kom igen nu killar, VÅGA lite nu, GE er inte! Visa vilja!" medan de är på plan. När de är bredvid säger jag"käka taggtråd nu i pausen och visa vad ni går för sedan. Ni måste BESTÄMMA er för att MIG FLYTTAR DU INTE PÅ! Det gör ont att spela handboll, och ni i försvaret måste ta er del av smällarna om det inte ska bli så att er målvakt får ta allt stryk" och så vidare. och så rätt som de är-sådär den sista kvarten på sista matchen, så tänder det till, och de plockar fram takter man undrar varför de sparade så länge...

    Det roliga är ju att se hur de utvecklas och växer. Det är verkligen överraskande ibland, em det är som plötsligt tar helt oväntade kliv framåt.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman
    -Aaaaaaaaaaaj min MAGE!!!Skrikandes

    Fasen och SKIT rent ut sagt, vad jag har ont i magen idag! och igår. och dagen innan.



    Såhär hade jag i påskas också, och snacka om att man mår kass totalt sett, när magen vägrar funka.

    Jag har tagit Duolax sent i gårkväll, efter att allt annat vägrat hjälpa. (som mina vanliga loppfrön, kaffe, etc)
    Det brukar ge snabba resultat, men det gjorde det inte nu.
    Skulle ju till kursen imorse, men omöjligt att lämna hemmet med ogjort men påträngande toaärende så at säga.
    jag har varit 2 ggr, men som min mage känns, så skulle jag behöva gå dubbelt upp eller mer.
    Jag har fått ta fram mina byxor som hade blivit för stora och magen är så spänd att jag utan vidare kan ha dem utan skärp-vilket alltså inte gick häromdagen. Skärpet, som jag egentligen har gått ner en massa hål på, måste jag ha på yttersta. Alltså, min mage är som en utspänd ballong.

    Jag mår helrisigt.

    *tycker obeskrivligt synd om mig själv*

    Ursäkta skitpratet, bokstavligt talat.
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Hejja Mugglan, med mat-och sov projektet!

    Hvidis, jag kräver att du spelar in en filmsnutt och youtubar den så vi kan lära oss hur man gör de där övningarna. Helst ska det vara till Pata-pata, om Blomman själv får välja.

    Villemoa, vaddå "inte har något att bidra med"? Det var väl ett uselt skäl att vara frånvarande? Det är ju själva DIG vi vill ha!


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Flamman, klart jag har kvar!

    Mugglan, nä inte rapsolja-det kanske jag skulle gå och ta då...
    Alltså, det som nu kommer, är inte hårt, men det var det verkligen inatt. Totalstopp-men det kommer alldeles för lite om man säger så, så jag tror där är totalt fullt. Eller, det är rätt tydligt både när jag väger mig och på hur magen ser ut och känns, att det är en bra bit kvar innan det är på normalnivå. Usch!

    Vilket jäkla samtalsämne...Skäms


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman
    muggles skrev 2011-10-24 13:28:18 följande:
    Förlåt tråden att jag anklagade er för att gå igång. Jag glömde vilken tråd jag befinner mig i Jag har fått en del näsknäppar genom åren bara, det var en sådan reflex... Sorry!
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård