I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Shit vad jag skriver när jag äntligen är ikapp

Vi har varit på 6-månaderskontroll idag. 7920 g, 67 cm och "en fin och trevlig liten kille" enligt läkaren  

Hejhopp!
Kastar mig in i matdiskussionen, jag känner väl som Blomman och Flamman, pengar är det ganska ont om, just nu, eftersom vi valt att ha E hemma tills Tummen kommer och då har vi varit på FP länge haha och längre blir det. Men iaf jag tänker som Blomman, en falukorvsring eller två blir ugnsbakad, stroganoff, sopputfyllnad och min favvo, rotsaksgryta med falukorv och sötstark senap till mums!

Vi har sparat mkt pengar nu när jag är hemma och kan klura ut menyer, planera, göra matlådor ertc. Panzer handlar 9/10 och tar hand om disken men eftersom vi försöker få till någon form av rutin runt middagen så försöker jag ha maten klar när han kommer hem vid 17:30. För det mesta går det men ibland skiter det sig rejält, som när jag har kräkts en hel dag och inte fått i mig nått och den lilla energi jag har kvar har gått åt att försöka leka med E.

Jag försöker handla ekologiskt men många gånger är det faktiskt" för dyrt", till E köper jag dock eko-bananer, liten sak men känns bättre än vanliga. Sen på sommaren så har vi faktiskt en stor bonngård nära oss som har en lanthandel, där kan man köpa grönsaker, billigt, närproducerat och jag har för mig att de har ekologiskt också.

Det är just det här som gör att jag längtar UT till landet, där jag kan ha egna höns, odla lite egna grönsaker, där Panzer kan jaga och man kan köpa en gris, ett lamm och en kalv av grannarna. Jag är uppvuxen så, pappa fiskade och jagade, sen bytte man typ inkörning av travhäst mot 2 kalvar. Jag kan inte komma ihåg att min mamma någonsin köpte kött eller fisk. Pappa murade en egen rök, där rökte han älg, rådjur, lamm, fisk. Ett par ggr om året bokade mamma och grannen bakstugan och bakade tunnbröd och knäckebröd som räckte i månader.

Jag är medveten om att jag låter som en övervintrad hippie haha. Fast jag känner det så himla starkt, starkare för varje dag faktiskt att jag vill UT, måste snart UT! Jag vill ha en nordsvensk, köra lite timmer, komma bort ifrån datorer, tv, hets, stress. Jag vill lära mina barn att uppskatta naturen. I min familj arbetade man ihop, jag skottade skit, red in hästar, körde med loksele, högg ved med pappa, bakade med mamma. Det är klart att jag fick leka och vara ett barn men jag visste att min insats också var viktig och det fick mig att känna mig delaktig i vår familj.Jjag bidrog till att min mamma kunde ta sovmorgon  ibland eller att pappa kunde åka på fiskeresa en vecka, som "belöning" fick jag en väldigt fin ridhäst, all uppbackning i världen. Vi reste varje år och åkte ofta in till stan och käkade, gick på bio etc. Äsch jag känner liksom bara att mitt liv inte blev som jag "trodde" och de saker som jag "trodde" jag ville ha, har visats sig vara oväsentliga. Det är jättejobbigt att känna så, samtidigt som jag på ett plan, rent logiskt förstår att det, just nu, är bättre för oss att bo här i "suburgatory ".

Sorry nu egotrippade jag igen Jag har bara ingen att prata med om det här, mina bästa vänner är övertygade om att det är ngn form av livskris som tar sig uttryck i ett flyktbeteende. När jag försöker övertyga dem om att jag faktiskt har tänkt på det här i 1 år, så blir de nästan arga och menar på att där kan jag ju inte bosätta mig, hur ska det gå med E? Då kommer vi förlora kontakten, man kunde tro att jag sagt att vi övervägt att emigrera till Nya Zeeland, inte flytta 45min bort

Ingis: jag menar inte att vi skulle leva självhushållande, utan mer försöka klara sig på det som man orkar, resten har jag infa problem att köpa, jag är alldeles för torsk på fina viner och god mat för att knapra salt sill och rovor ;). Jag har tänkt jobba typ 50% och panzet vill gärna jobba heltid, på så sätt har vi samma inkomst som idag :)

Ingis: , vi får se. I natt drömde jag att jag väntade tvillingar. Inget illa om att ha tvillingar, det verkar väldigt mysigt men det är itne ett drömscenario för mig, i nuläget. Då verkade vårt lilla radhus som det ultimata boendet haha.

Det logiska vore att stanna kvar här ett par år till. Sen har vi ju problemet med alla sjukhusbesök, habiliteringen etc som September tog upp, hon har kanske itne möten 1 ggr vecka men oftast 1-2 ggr/mån.

Nu m,åste jag springa och hämta E som rullat in i tvättstugan

Idag har Orvar och jag varit i stan med två andra mammor och barn. Så roligt med två andra ungre tjejer som oxå är hemma med sina killar nu, och så bor vi i samma by! Killarna kommer ju bli framtida förskole- och skolkamrater sen. Vi har kollat lite på rean, men mest bara pratat och käkat lunch i flera timmar

Nu är vi på väg hem ifrån mkp. Fy fan vad jävla skitont det gjorde:( vansinnigt ont. Just nu har jag som en kraftig mensvärk. De fick fina provet dock och första provsvaret får vi inom en vecka. Jag gör aldrig om det!