Nu har jag snabb-backat tillräckligt för att fatta att det är på sin plats att säga:
-GRATTIS MSW!!! HURRA! 
Allt annat ska jag fatta senare, för nu ska jg äta ostgatinerad fläskfilé i sparris- och senapssås. Ajöken!
Men ÅH! 
Fy vad missanpassat mitt inlägg kommer där efter stackars Fru Byggs ledsna!
Fru Bygg, gumman! Kom hit ska jag ge dig en kram!
Alltså, jag tror på allvar det är mer ovanligt med mammor som aldrig känt som du gör just nu, än med mammor som känner precis exakt som du gör!
Man har faser och perioder där man är töttare än man trodde var möjligt, man ser hemmet förfalla och man orkar verkligen i n g e n t i n g. Det räcker absolut inte med så lite som en hotelnatt eller så för att man ska komma ikapp. (även om er hotellvistelse lät mycket trevlig!)
Jag tror det enda man kan göra, är att skala bort så många måsten, borden och skullen ur sin hjärnas agenda som möjligt. För där ryms alla möjliga saker man trodde, tänkte och tyckte man borde göra,hinna,orka och hålla på med. Kan man skala av sig en del av det där man egentligen inte alls måste, så blir det åtminstone lite lite lättare. För, om sanningen ska fram, så brukar där vara en hel del man fått för sig att alla andra gör, varje mamma borde och alla duktiga kvinnor ska.
Låt det vara en tid av mat, blöjor, sova och hela den där given. Får det plats en videofilm någon gång så fine. Annars-fine ändå! Och rym din väg om du känner att du annars kommer att bli sinnessjuk. Några dagar på annan ort med lite uppbackning på markservicen, kan rädda livet på en.
Och så påminner jag om det där jag sagt-att var och en är i SITT liv och mår och känner sig utifrån vad man själv har att orka med. Du borde inget som helst annat än att vara där du är och du har det som du har det. Då får man prata om hur man har det! Så det så!
Själv är jag mitt i en tid då det från att jag gått hemma i flera år, plöstligt ska rymmas ca 30 andra människor-var och en med sin personlighet, sin ryggsäck och sina förutsättningar-i min vardag.
jag märker att det är skitjobbigt för mig att ha så många alldeles inpå mig så intensivt. Det är alltifrån att det finns folk man bara tycer är "störiga" till att jag vädrar rejäla varningar i luften om att det här och där inte står så bra till. Men så är det ju härliga, roliga och trevliga människor också. Men ni vet, man trycks ihop på samma uýta med så många andra, som har så olika mål ochförutsättningar, och man ska läsa, samarbeta, ha studiero, diskutera (herregud) och så vidare. jag är helt slut i kolan.
Häromdagen fick jag tillkalla ambulans, för en tjej blev riktigt dålig. Men det var lugnt i min värld. Bara skönt att jag fattade vad som hände. Idag däremot, var det en person som fräste och var omotiverat ilsken-DET tog hur mycket som helst av min energi. Snacka om att man inte alls alltid tar vid sig av samma saker eller alls av sådant man kanske tror-och desto mer av annat.
Det rullar på med rätt mycket just nu och det finns många omkring mig som behöver ett öra och en stund av tid då man lyssnar och finns till. Och jag försöker vara närvarande här och nu där jag är och inte spreta iväg för mycket åt alla håll.
Och så håller jag aktivt på och motarbetar en del negativa dyngspridare som inte har samma värderingar som jag. Jag försöker alltså få saker som JAG vill-istället för som vissa klagoandar och arroganta egotrippande besserwissrar tycker de ska bestämma att det är. Det är sådant som tar lite tid, list och manipulation i somligt. Men det ser ut att fungera...
Förövrigt är det november och då tycker jag man är ganska trött när klockan ringer på morgonen. Hujedamej!
Tur att man snart får äta julgodis......
Jag har en läs-period också igen! Hurra! Jag kan inte alltid låta tanken släppa nuet och fara fritt in i den där andra, parallella världen som böcker bjuder in till. Men förra veckan kunde jag och jag läste alla de tre decakre som än så länge finns på svenska av Jussi Adler Olsen
http://www.bbb.se/index.php?option=content&task=view&id=307
Gillar ni deckare, så varsågoda.
Jag har förlorat mig helt i kusliga fall, knaprat Non-stop och varit allmänt ifred i soffan här nere på kontoret (där den bästa belysningen för närvarande finns om man vill läsa i vintermörker)
Så jäkla skönt, att bara släppa taget om allt annat som vill ta plats i tanken, och förlora sig i mord och vidrigheter i en annan -påhittad-verklighet.
Kvällsvinkning!
*hej hej tråden*
Jag bara slänger in ett gäng kramar här, helt oläst och ovetandes om det mesta.
Jag har just stått och sorterat upp alla de ÅTTIO (!) paketen från Newbody som jag och min son sålt för handbollslagets räkning. Vi har typ slagit rekord,verkar det som här på orten, och det är ju kul. Men nu är hela salboredet, golvet och hallen fulla av paket...
...och så ska de ju delas ut och samlas in pengar för dessutom. Vi har visst lite att göra-typ lagom tills sedan salamikorvarna kommer, som vi också har sålt. 
Hur som helst, så är jag dö-trött och tänker lägga mig, skulle bara kika in och gilla er lite allihop först. 
Hejom fejom!
Hurra för ljusstakar och stjärnor i alla fönster när man går genom byn med hunden om kvällen!
Hurra för saffranslängd med mandelmassa och russin!
Hurra för risgrynsgröt med kanel och hemmagjort äppelmos!
Men BS! Vad ÄR det du säger!!! 
Vilken chock!
När fick du veta det här?
Har du fått höra mer om vad det egentligen innebär och fått någon slags koll på diagnosen, eller fick du alldeles precis veta detta???
Fy satan vilket fruktansvärt besked att få höra. Vad ledsen jag blir för din skull!
Stor stor kram!
Alltså, jag sitter här och bara glor dumt rakt framför mig, med gapande mun och tom blick.
Jag känner mig helt mållös.
BS, gumman, vad mycket som måste röra sig inom dig just nu!
Om ändå ett äpple hjälpte den här gången. 
Skit och piss för maktlöshet och hjälplöshet och att inte kunna trolla och göra allt bra!
Det finns ju absolut noll vettiga saker att säga! Jag vill bara krama om dig!
Heloise, nä, det där låter konstigt.
För du har ju som sagt tvärtom mycket regelbunden cykle, och dessutom brukar man inte få sin blödning dagen efter ÄL-utslag ens med oregelbunden cykel. Nu är inte jag en av dem som jämt ska komma med ett halmstrå, men faktum är ju att tex Bruttan haft rejäla blödningar (beskrivna som typ niagarafallet) med alla sina 4 barn. Så helt klart kan det där ju vara något annat. Särskilt eftersom du inte blöder mera nu.
Men, kroppen kan man vilja lära veta hut ibland, milt uttryckt. Hang in there gumman. 
