Igår hade vi ett litet kärleksgnabb om arbetsfördelningen i köket och jag funderade på hur det ser ut i andras hem 
Här är det jag som tar det mesta ansvaret för hemmet, och han för bilen. Mycket beror på att jag tar ansvaret och att han tycker det är rätt skönt att slippa - precis som jag tycker det är skönt att slippa bilen.
Så - hur ser det ut hos dej och hur löser ni gnabbet som uppstår?
Normalt sett löser väl den som har tiden för det.
Beror ju mycket på hur man jobbar etc.
Men vid olika tillfällen kan man ju vara mer eller mindre trött. Då bör man ju kunna stötta upp varandra på alla fronter.
Att någon "brukar" ta hand om det eller det gör det ju inte självklart att den personen MÅSTE göra det. I en relation har man ju ett gemensamt ansvar för hela hemmet, ekonomin, barnen och allt där imellan.
Kan man inte stötta och hjälpa varandra när det behövs kanske man bör sätta sig ner o prata om varför.
Dela på allt i nöd o lust heter det väl? Även om det va en väldigt förkortad version 
jag tvättar och lagar mat (och fixar bilen).
han får städa - för det avskyr jag. han blir också ansvarig för att plocka i och ur diskmaskinen samt för sophantering.
när jag är på dåligt humör brukar han snappa upp det och vara gullig nog att fixa middagen den dagen. jag gillar nämligen inte att laga mat, men bm är livrädd att stå i köket och därför har jag hamnat där..
brukar inte vara nåt större tjafs om nånting av det här, tror att det brukar lösa sig av sig självt rätt mycket. ofta behöver man ju bara få pysa ut lite irritation och det är inget som nån av oss bryr oss så mycket om.
Oj.. glömde =)
Vi gnabbar aldrig om det men har man en inställning att man bör hjälpas åt så funkar den biten bara.
Dock inte sagt att vi aldrig gnabbar
Jag är väl den som står för maten oftast.
Tvätt och städ delar vi på hyffsat.
Han har ansvar för bilen.
Ibland blir det tjafs, eftersom vi ibland får lite städryck, men aldrig samtidigt :) Men brukar inte vara så stora bråk om den saken.
Jag gör nog 90 % inne i huset, men då har jag varit mamma-ledig största delen av vår tid ihop så vi får se hur det blir sen.
Han sköter bilarna, snöskottning, fixar ved till uppvärmingen, gräsklippning.
Vi brukar inte bråka kring vem som gör vad
*tips*
Om gnabb uppstår kan man ju på prov byta arbetsfördelning en vecka eller 2 bara för att se hur mycket den andra gör. På så sätt kan många dispyter lösas.
Man vet inte hur den andra har det förräns man har gått en mil i deras skor heter det ju.
Förståelse kan öka samarbetet.
Han handlar och tvättar allt, gör mat ibland, samt fixar allt småfix hemma+bygger friggebod, trappor, altan osv. Jag har ibland dåligt samvete för han gör så himla mycket och försöker städa, stryka och laga den mesta maten. Till mitt försvar så jobbar han hemifrån och kan förhoppningsvis slänga in den där maskinen i förbifarten och han har bil (sitt företag) och inte jag, så han handlar allt. Jag skriver däremot handlingslistan . Vi bråkar aldrig om vem som gör vad men jag har ofta lite dåligt samvete för att han fixar så himla mycket.
Kanske att göra något extra för honom speciellt hjälper lite =)
Visa uppskattning för det jobbet han gör genom att ge lite avslappnande massage, fixa en lite lyxigare middag med levande ljus eller köpa en liten kärleksgåva.
Det är väldigt skönt o veta att den andra verkligen uppskattar det man gör.
Ingen av oss gör nånting... Hahahaha! Nej, men allvarligt så avskyr vi båda att städa, så vi kommer att anlita någon att göra det åt oss istället. Annars grälar vi bara om det.
Tvätten brukar vi hjälpas åt med, där är det inga problem, och jag lagar gärna maten. Men disk och städ får nån annan göra.
Jag gör det mesta hemma, han gör typiska "kalrgrejor" som att byta trasiga lampor, gå ut med soprna, bära ner tunga grejor i förrådet, fixar allt som ska fixas med bilen (jag tankar den inte ens). Vi är nog ett praktexemplat av traditionella könsroller.. Ett skräckexempel helt enkelt.
Men å andra sidan... Jag har inget intresse alls av att byta däck eller tvätta bilen. Att gå ut med sopor är nått jag gärna slipper och jag har ett litet kontrollbehov som gör att jag vill städa på mitt sätt och därför tycker jag bäst om att göra det själv. det bästa som finns är när sambon åker till sina föräldrar en lördag och tar med sig dottern. Då får jag en hel dag för mig själv då jag kan städa ostört! *underbart*!
Jag har dessutom varit arbetslös, sjukskriven, pluggat hemifrån samt varit föräldraledig de senaste åren så jag har ju liksom varit hemma på heltid, därmed har det liksom blivit så att jag städar på dagen och så kan vi mysa tillsammans på kvällen.
Om jag skulle börja jobba heltid kommer vi nog dela mer på hushållssysslorna tror jag. Om jag låter honom göra det vill säga (borde behöva släppa lite på mitt kontrollbehov när det gäller "mitt sätt att städa" )
Detta grälar vi ytterst sälla om, men visst händer det nån gång att man lackar ur på varandra
