Det blir inget bröllop..

Har inte läst vad de andra har skrivit... Men du ska verkligen inte tro att du inte är värd honom, det är tvärtom!!! 
Blir riktigt skitsur hur han kan göra så, om han älskar dig och det betyder så mycket för dig med äktenskap så borde han faktiskt längta efter att gifta sig med dig! Fy vad arg jag blir! Jag hade inte stannat hos honom kan jag säga men när man har barn tillsammans blir det ju lite svårare också, så klart... Lycka till!  

En sak får jag inte ihop, om nu giftemål känns som att han "förlorar det sista av sin frihet". Varför valde han då att skaffa barn och hus? Så jag kan nog endast hålla med ovanstående att ta hjälp av någon att prata med. Någon som är opartisk och som mer kan se helthets bilden. 

Jag hoppas att allt löser sig till det bästa för dig, du är värd det. Att kombinera vardagsliv med allt vad det betyder och studier är verkligen inte lätt. Du är stark som har fixat det!

En massa styrkekramar 

Jag känner verkligen med dig och förstår att det inte är lätt! Jag vill inte göra saken värre men kanske kan det vara bra att prata om alla fördelar som finns med att vara gift? Framförallt när man har barn! Mina föräldrar äger en begravningsbyrå och har verkligen fått se vilka konsekvenser det kan få när man bara är sambo. Det är ju såklart alltid viktigt att leva i nuet men det betyder inte att man inte ska planera inför framtiden. Min sambo kanske inte riktigt alltid förstår det romantiska med bröllopet men det juridiska förstår han i alla fall;)

Åh vad ledsen jag blev när jag läste dina tankar. Det värmde dock i själen av alla omtänksamma och peppande svar du fått.

Det som gjorde mig mest illa berörd är att din sambo svarar att han tycker om dig, inte att han älskar dig. Är det tillräckligt för dig?

Är ni förlovade - hittade inte det i texten?

Och, kanske att du ska ta dina sparpengar och köpa dig en fin ring att ha på fel hand. En ring för att du är en kvinna som sliter, satsar framåt och finns för dina barn.

Sen tycker jag ni kan ordna juridiken med ett besök hos familjejuristen. Se till att skriva papper på allt. Av det lilla jag läst hittills känns det som att er relation kan gå vilken väg som helst när du fått ditt jobb och finns i en annan vardag. Kanske du inte är nöjd längre. Kanske han inte är nöjd. Kanske ni hittar gemensamma framtidsplaner. Vem vet?

Håller tummarna för dig å alla sätt.

Jag kan även, slutligen, rekommendera dig att gå i samtal med en bra KBT-teraput. Det är förhållandevis korta samtalsserien, ibland bara tre träffar, upp till tio för de allra flesta. Där vänder man tänke och känslor till positivt och framåt. Det kan vara en riktigt bra investering för din del!

Det låter som du redan fått en massa fina råd. :)
Varför är hans känslor viktigare än dina? Varför säger han att han "tycker om dig", när du frågar om du är älskad? Om ens partner behöver bekräftelse tycker jag att man får ge det.
Jag reagerar inte lika mycket på äkentskapsbiten som på det faktum att han viftar bort dig när du försöker förklara hur du känner och mår. Det är inte OK att bagetallisera en medmänniska och partner på det sättet. Instämmer med tidigare talare, ni behöver prata med någon utomstående. Se till att du också mår bra i förhållandet och känner dig trygg. Vill han inte gå till en terapeut skulle jag fundera på varför. Vill han att det ska bli bättre mellan er? Som det är nu är ju du frusterad och ledsen medan han låtsas som att det regnar. Så kan du inte ha det vännen, han måste kunna lyssna och ställa upp för dig. När den biten är löst och utredd kan ni ta upp bröllop igen. Ett stort lycka till!

Om man verkligen känner att den här människan vill jag leva med resten av livet, varför då inte gifta sig? Fråga honom om det? Personligen har jag svårt att förstå hur människor tycker att det är ett för stort steg att ta att gifta sig, men att skaffa barn går bra. Är det inte ett STÖRRE steg att skaffa barn? Man kan ju alltid skilja sig, men barnen har ingen ångervecka.

Kan tillägga att JAG tidigare var en sån som aldrig skulle gifta mig minsann. Men det var innan jag träffade min nuvarande sambo. Ibland känner jag tvivel, men då tänker jag precis så som jag skrev innan. Jag vill faktiskt leva med honom resten av livet! Vad är det då att vara rädd för?!

Men usch stackare.... :/

Har inte läst alla inlägg men såg att någon skrivit frågan om det inte är större att skaffa barn!
Det håller jag helt och fullt med om, men tyvärr verkar det som att det går bra att skaffa barn utan ärmare eftertanke (nu säger jag inte att det är så i ditt fall). Men att gifta sig verkar vara extremt farligt för vissa killar...

Har själv en sambo som inte velat gifta sig, och det har tagit hårt på mig som alltid drömt om ett stort kyrkbröllop och aldrig kunnat tänka mig något annat.
Jag har efter en del tjat förstått att det inte handlar om själva giftermålet utan om att han inte vill samla hela sin familj på en gång. (mycket skilsmässor och interna bråk gör att många inte kan prata med varandra).

Vi kom fram till lösningen att vi ska gifta oss bara vi och vår dotter på en strand utomlands. Detta utan att någon vet om det. Alltså blir det inte någon stor grej av det hela, utan väldigt intimt och enkelt.
Jag kände till en början att jag gick miste om min stora dröm, men har vant mig vid tanken och inser nu att det är den bästa lösningen om jag vill gifta mig med mannen i mitt liv!

Ibland måste man såklart ge och ta, men jag ser ett förhållande som något som man jobbar tillsmmans med och försöker få alla parter att bli nöjda..... Det gör ont i mig när jag läser att du har en stor dröm som du kämpat hårt för att förverkliga och så tar han inte det på allvar....

Jag hoppas innerligt att det kan lösa sig och att ni kommer fram till något som ni båda känner er nöjda med...

Stor kram!!

Säger som månste ovanstående - det gör ont att läsa allt du skriver.

Det är lätt att skapa sig en uppfattning som man själv "fabricerar (?)" när man läser det du skriver dock känner jag lite varningstecken när du säger att du är nöjd med gymmet en timme för att sedan få vara med familjen medan sambon är ute och fester vilket inte är samma tidspann och inte heller något ni verkar göra tillsammans. Jag undrar hur högt han värderar dig när dina känslor och önskningar inte verkar vara värda något.

De pengar du sparat ihop tycker jag att du ska använda på dig själv. Gör något som du alltid velat göra. Kanske ta en semester låååååångt bort på en solig strand och fundera på vad du VERKLIGEN vill med livet, relationer, barn, önskningar och framtiden. :D

Usch.. nä jag skriver alltför deprimerat. Stå på dig och många kramar!

Alla ovanstående har gett väldigt bra och fina råd. Kan bara hålla med i alltihop. När jag läser detta blir jag förbannad. Han repekterar dig inte, kör över dig och negligerar dina känslor. På dessa beskrivningar kring han beteende så börjar jag undra varför han är i en relation överhuvudtaget. Och varför svarade han Jag tycker om dig när du frågar efter om han älskar dig. Varför kan ahn inte säga att han älskar dig? Frågar du honom det när han svarade så? Jag tycker precis som flera andra här att du borde prata med någon, men inte bara du utan även han och du tillsammans båda två. Vill han inte ställa upp för ER och DIG kan man fråga sig hur mycket relationen egentligen betyder för honom. Är han verkligen värd dig, så som han behandlar dig och förringar dig?

Att han har skaffat barn tillsammans med dig är ju ett större committment än att gifta sig, hur tänker han kring det? Har du frågat hur han resonerar och VARFÖR han inte vill gifta sig. Rent juridiskt så är det mycket bättre att vara gift med den man har barn med om något händer och den ena skulle frånfalla eller liknande. Rättigheterna som make/maka ser bättre ut än för endast samboende.

För övrig finns en bra bok som handlar om machokulturen och mäns gruppbeteende och hur de fostras in i ett äktenskapsfientligt tänk. Precis som flera nämner  detta med att man skulle förlora all sin frihet och att livets roliga plötsligt skulle vara över. Att man är "fast" dömd till ett liv i tristess osv.. Den är mycket läsvärd för alla! kvinnor som män och särskilt när man skaffat barn att ha med i tankarna kring vår sociala fostran och beteende. Pappor får gärna läsa denna och mammor också, vi är ju med och formar kommande generationer.

Stefan Mendel-Enk "Med uppenbar känsla för stil - ett reportage om manlighet". Tunn och lättläst, jag hittade den på en bokoutlet för typ 25 spänn.

Jag hoppas att allt ordnar sig till det bästa för dig och glöm inte hur värdefull DU är. Glöm inte bort dig själv, det handlar inte om att allt bara ska passa honom och att han ska få allt som han vill och att inget duger medan du sliter och han är grinig över att inte få slå runt med polarna. Ni är ett team och ett team jobbar tillsammans inte mot varandra eller enbart för den enes vinning. Att stanna i en relation som saknar respekt, ömhet och hänsyn kan göra att man utarmas som människa och manipuleras till att tro att felen ligger hos en själv. Se till att du inte sakta bryts ner! Du är en blomma, en blomma behöver ömhet, näring och kärlek annars vissnar den. Vill han att blomman ska vissna eller att den ska blomma? Vill du att den ska vissna? Alla styrka till dig. Hoppas det ordnar upp sig så att du kan må bra igen.