Kinaklänningar och gaffel däremellan!
Hellooo tjejer!! Tittar in en snabbis innan det är dags att kasta sig iväg igen! Vem hade trott det skulle va så tidskrävande att möblera ett helt slott, haha?? Vi har suttit i bilen eller sprungit i trappor i slottet konstant från morgon till kväll sen i mån typ, men nu börjar det arta sig... Matsalen ser helt fantastisk ut (ska försöka fota idag och visa ikväll) och de andra salarna har blivit lagom "mingelvänliga" med bord och stolar lite lagom "utslängda". Igår var intensivaste dagen hittills, med all dukning. Dagen och natten innan satt jag med alla blomdekorationerna till borden samt gjorde 33 bänkbuketter till kyrkan. Höll på till 1 på natten, pust...
Idag ska jag till frisören med mina och tärnans utstyrslar innan vi checkar in i sviten. Då SKA vi ta det lugnt och njuta!
Hämtade brudkronan förresten. Ehum... Skrinet till från 1600-talet väger bly och är som en smärre koffert. När jag tog ut kronan tänkte jag att "det här ska nog gå". När jag satte den på huvudet bara skrattade jag! När jag senare visade den för tärnan reagerade hon exakt likadant, tyckte först den var fin men när jag satte den på huvudet sa hon bara "NEJ!" Inte den reaktionen man vill ha från kyrkbärkarna kanske, så jag lär skippa den. Men jag får njuta av att titta på den innan den ska tillbaka nästa vecka.
Annars känns det förvånansvärt lugnt faktiskt. Mirakulöst lugnt till och med. Kan inte se det på nåt annat vis än att nån där ovan ger mig ett inre lugn som inte alls tillhör mig egentligen. Blivanden går på tå runt mig och inväntar all ånget som aldrig kommer. Han letar signaler hela tiden, jag märker det på honom. Tror jag är väldigt förvånad - för att inte säga lättad - över mitt lugn. Han förtjänar det faktiskt, så som han har hanterat min panikångest som vardagsmat i alla år... <3 Sen vet varken han eller jag om det här bara är lugnet före stormen men det känns faktiskt inte så.