depp

Får du hjälp av doktorn?  Är du på någon  medicin?
Om inte, knalla till doktorn och få hjälp.  

Kram. 

Oj vad jag känner igen mig! Jag har också problem med våren och halkade dessutom ner i en djup depression för två år sedan när allt var skit på jobbet och det bara kändes stressigt att hålla liv i alla privata relationer, framför allt med sambon. Jag kan rekommendera en tioveckors KBT (kognitiv beteende-terapi) som syftar till att bryta negativa mönster och att ta hand om sig själv. Ofta kan man få en terapeut via vårdcentralen till bra pris.

Men även om du inte vill gå i terapi finns det mycket du kan göra själv. Försök ta hand om dig själv! Det behöver inte vara halvflummig meditation med levande ljus. Det räcker gott med enkla saker som en god natts sömn, en långpromenad eller en glass i solen med kärleken. Försök att inte känna dig jagad och fastna i negativa tankar. "Jag borde" blir lätt ett mantra och det är bara stressande. "Jag borde vara gladare", "jag borde hinna både städa och tvätta ikväll", "jag borde längta efter att bilda familj". Bryt tankarna så fort de kommer! Ersätt med "åh vad jag är duktig som har städat badrummet" eller "åh vad jag är lycklig över att ha träffat denna fantastiska person".

Boktips är alltid svårt eftersom vi alla har olika erfarenheter, men själv har jag haft enorm nytta av Mia Törnbloms böcker om självkänsla och Elizabeth Gummessons bok "good enough" om att det räcker med det man gör och den man är.

Lycka till!

MrsT2011 kloka ord igen! Jag mådde så där till o från i många år tills jag tog mig i kragen och bad om hjälp på vårdcentralen. Fick då prata med en terapeut en gång i veckan i ett år. Sen halkade jag in på KBT (finns att göra via nätet genom landstinget om man bor i Sthlm, kanske har utökats nu, gjorde detta för 3 år sen) och gjorde KBT i 10 veckor. Det var det bästa som kunde hänt mig! Efter det har jag mått bra och man får rätt verktyg till att förebygga en depression om man håller på att falla tillbaka. Mått underbart i 3 års tid tack vare KBT. Rekommenderar detta starkt! Förespråkar dock inte antidepressiva medel då jag har många vänner och bekanta som tar/tagit det och det har bara gjort dem beroende av det i princip och så medföljer alltid konstiga bieffekter. Man ska ta itu med sitt psyke i grund o botten klarsynt för att bli frisk fortast. Terapeuten och läkare har alltid först och främst erbjudit mig antidepressiva som för att bli av med problemet lättast. Har tackat nej varenda gång. Styrkekramar och lycka till!

Håller helt med om detta med mediciner, det glömde jag påpeka! Man ska vara försiktig med läkemedel, sjukvården är ibland snabba med att skriva ut preparat då det för dem innebär en smidig "quick fix". För individer med lättare depressioner är det däremot lätt hänt att det blir första steget mot ett läkemedelsberoende. Dessutom är det allt annat än en "quick fix" för den enskilde, i de flesta fall försvinner ångesten och stressen men den ersätts inte med glädje och energi utan bara med likgiltighet och håglöshet.

En av mina närstående gick in i väggen nyligen, efter tre nätter utan sömn och med en oerhört djup depression inom sig. Personen i fråga var inlagd på psyk i en månad. Självklart blev h*n medicinerad, det finns tillfällen då det är nödvändigt. Men min egen historia har aldrig inneburit ett behov av läkemedel, det fanns andra sätt att komma tillrätta med mina problem.

Det intressanta med min närstående är ett tillfälle då h*n fick permission från sjukhuset och bodde hos sin särbo en natt. Särbon blev förskräckt när det visade sig att alla tabletterna blivit kvarglömda på sjukhuset (personalslarv!!), men det gick bra och var inga problem. Närhet, kärlek, lugn och ro har därmed en väldigt läkande effekt.  

Men så finns det de som inte kan producera  seratonin och då behövs det hjälp och doktorer kan testa för detta och sedan finns det de som måste ha en viss mängd kolhydrater i kosten för att inte gå depp  och vissa personer blir jätte deppig av bristen på B12  eller zink.

Ett blodprov kan lösa problemet snabbt OM det saknas något och då bör man äta de mediciner som doktorn ger en, alla mediciner är inte av ondo.
 

Måste också hålla med om detta med terapi kontra antidepressiva mediciner. Har fått båda delarna. Antidepp är inte att leka med och kan göra fruktansvärda saker med människors tankar. Aldrig mer!

Jag har inte fått KBT-terapi utan ACT (Acceptance Commitment Therapy), åt samma håll men en yngre metod med lite annan vinkling. Jag gick i ACT i över 1 år och det förändrade hela min världsbild, min självuppfattning och mitt förhållande. Nu kanske inte ACT är det lämpligaste för dig, det kan en psykolog avgöra.

Mina depressiva perioder återkommer med de är nu hanterbara, betydligt kortare och får inte samma konsekvenser.

Det finns verkligen hjälp och det är varken konstigt, pinsamt eller nåt hokus pokus! Du är värd att satsa på, be om hjälp...

Mod och styrka till dig!

Måste faktiskt säga att du jämför äpplen med päron. Att lida av en bristsjukdom och bli behandlad för det är inte samma sak som att någon proppar i en prozac utan en grundlig utredning av depressionens djup och orsak. Blodprov hos en allmänläkare råder självklart bot på det du räknar upp, det är när man hamnar hos en lat psykiater som det kan bli problem. Eller när man helt enkelt inte vet vilken typ av sjukvård man ska söka. Det krävs ganska mycket tur för att hamna hos rätt person inom vården, det må vara cyniskt men det är min personliga erfarenhet.

Känner igen mig i det du skriver. Ända skillnaden är att jag mår såhär hela hösten.
Man får förklara för sin sambo hurm na mår, och så får han försöka förstå att man vill vara själv och att man inte har någon ork. Vi brukar sitta i olika soffor, inte prata så mycket, inget mys alls om jag inte känner för det, ibland får han inte ens en godnatt puss. Man gör ju inte det för att vara taskig. Men alltid när man blir deppig så känner man ofta att man är trött på sin partner och man känner mest att han är i vägen, men samtidigt tror jag undermedvetet att han är ett stort stöd under perioden.
Försök att tänka positivt. Sålänge din man förstår dig så är allt mycket lättare, för då behöver man inte känna dåligt samvete samtidigt.

Jag jobbar mycket kväll och sköter därför hushållet när jag ändå bara är hemma på dagen, men när jag känner mig deppig bäddar jag sängen och sen sitter jag i soffan tills det är dax att gå till jobb i princip. Då skiter jag i allt som har med hushållsarbete att göra eftersom det gör att jag blir ännu deppigare och gör att jag känner mig tvingad till det och så. (i vanliga fall när jag mår bra älskar jag att städa för jag vill ha det rent runt mig)

Försök att hitta något ljus i ditt liv, tänk positivt, och förhoppningsvis försvinner det lite med åren som kommer.

Men produktionen av dopamin och seratonin kan även höjas på naturlig väg och de försöken hoppar läkare oftast över och skriver ut medicin direkt.

Fysisk aktivitet höjer tex produktionen av dem hos alla, oavsett hur hög produktion man redan har.

Och kosten, som du säger. Och det anser jag bör provas först. Medicinerna kan bli en ond spiral.

Men om du saknar  B!2 så kan du behöva ta  B12 tableter vilket är en  medicin.

Och jag sett en vän lida i flera år eftersom  hennes hjärna inte  producerar seratonin som alla andras och medicin är ju  något man inte tar och hon provade alla  konstiga dieter och  det ena och andra naturläkemedlet tills hennes karl, jag älskar dig men jag gifter mig inte med dig föränn du tar hjälp av  en riktigt doktor.

1 år senare  studerar hon, har ett jobb och ett underbart liv, inget depp och hon är på lägsta dosen och  tjejen mår kanon och har slutat skära sig och gifter sig i höst.

Så att all  medicin är till ondo är inte rätt och man måste göra en ordentlig utredning av det hela, vill doktorn sätta dig direkt på medicin utan utredning, hitta en annan så enkelt är det. 

Det är tyvärr inte många som börjar med antidepp som det går så bra för som för din kompis. Jag har själv sett dem negativa bitarna genom mina vänner och bekanta. Beroendet och bieffekterna är inte värt det!

KBT är det enda jag kan starkt rekommendera till TS. Kolla upp det och ta tag i ditt liv, du ska inte behöva gå runt och må så här resten av livet. Styrkekramar till dig!Jag har samma åsikt som du. Samma erfarenhet. Vet inte många som hamnat hos rätt person inom vården....