Åh livets dilema...!

Jag är ett ohjälpligt hästfreak...
Har ridit sen jag var 3 år (eller tja första gången jag satt på en häst så var jag 3 månader. Men vid 3 års ålder så red jag för första gången själv ut i skogen, så jag räknar därifrån *S*)

Efter ett par olyckor och förstörda leder så har dock min ortoped sagt att jag inte får hålla på med hästar mer.
Och jag har sån häst-abstinens så jag håller på att gå i bitar.
Så jag förstår din längtan.

I går när vi var ute med hunden så kom det en häst (såg ut som en förvuxen islänning ungefär, eller en krympt nordis) springades emot oss utan ryttare, på vägen.
Jag fick stopp på hästen och nån kilometer senare möts vi av ryttaren.
En liiiten stund fick jag alltså känna en varm hästmule buffa emot mig och andas in den goda doften av häst. Sen var han borta.

Hur är det... om man hittar en sak så får man den? Finders keepers alltså

Åh, jag känner detsamma som du! Exakt!
Jag rider inte särskilt ofta, och för mig var det snart 2 år sen nu! :(
Men jag älskar det verkligen, men har ingen häst själv.
Har möjlighet att ha häst men jag känner att jag orkar inte ta hand om den varje dag på hela året. Det är ju ett enormt och stort ansvar man tar på sig.
Annars hade jag gärna haft häst.. :/

Åh vad skönt att jag inte är den enda!!! har precis sett en annons med en tjej som sökte medryttare till sin nordsvensk! Håller innerligt tummarna på att hon väljer mig även om jag är väldigt ringrostig!!! behöver bara lite träning tror jag

Ett tips som jag själv har funderat på ifall jag någon gång blir med häst är att köpa den tillsammans med någon annan för att på så sätt dela ansvaret och utgifterna med någon, kan vara en bra idé för er som vill ha en häst men inte har råd/tid att ha en på egen hand

Skriv ett ordentligt kontrakt i så fall... 
Hur bra vänner ni än är så kan ni bli osams om inte båda sköter sin del, både ekonomiskt och ansvarsmässigt...

Ett tips från en som har provat det redan och som nu ligger ute med flera tusenlappar sen många år tillbaka pga att den andre inte skötte sin del...
Den jag delade häst med är alltså skyldig mig pengar. Jag fick betala hela hyran, hovslagare mm ibland själv... 

Åh fy! Jag börjar leta efter någon jag kan vara medryttare åt är inte den som bara rider utan hjälper mer än gärna till med allt runt om! För det finns säkert dem som bara vill rida oxå. Men att mocka är ju superbra armträning! någon som varit medryttare? Något man ska tänka på? Håller tummar och tår för att hon ska välja mig och att detta blir så sjukt bra för alla inblandade!

Jag har varit hästskötare (bara mocka, rykta mm inte rida), medryttare, delfodervärd, delägare, ägare osv...
Jag har haft egna medryttare till min / mina hästar så jo jag vet hur det är.
Men alla ser inte likadant på det här med medryttare.

Jag hade tur när jag var medryttare och träffade hästägare som ville ha någon att dela ansvaret med, men att dom tog huvudansvaret. Jag var alltså mer än någon som mockade och motionerade hästen. Jag fick tävla, träna och använda hästen som min egen i princip så länge jag inte gick i vägen för ägaren... 
Och jag har försökt ge mina medryttare samma känsla av att det är deras häst också...
Men jag vet att många gånger så är en medryttare väldigt ersättningsbar. Många hästägare ser medryttarna som ett sätt att få in pengar på för att ha råd att ha hästen.
Största skillnaden mellan hästskötare och medryttare är att medryttare ofta får betala en summa för att få tillgång till hästen, alltså för att få rida mm. Det ses som en sorts "hyra".
En seriös hästägare kanske tar en symbolisk summa. typ 100:- i månaden om man rider 1 gång i veckan, eller 200:- om man rider 2 gånger i veckan osv... Dvs ca 25.- / gång man är i stallet. 
Men jag har varit med om hästägare som sagt att dom vill ha 900:- i månaden för att jag ska hjälpa till en gång i veckan. (En hästägare som har 2-3 medryttare dessutom...) Och visst, är det i stockholm så kanske det är rimligt med tanke på vad det kostar i stallhyra där. Men inte här i Borlänge där en normal kallhyra är på ca 500 - 1000:- i månaden i ett litet privatstall.

Det du ska tänka på om du ska bli medryttare är att ni på något sätt får svart på vitt vad som förväntas av dig, vad du får och inte får göra och vad du förväntar dig av hästägaren...
Och det är inte bara hästägaren som ska vara nöjd med dig och hur du hanterar hästen. Utan du ska känna dig nöjd med hästen och hästägaren också...
Annars kommer du inte få något nöje av att åka till stallet och den här hästen om det visar sig att hästen bits och sparkas och slänger av dig varannan gång du rider osv. Eller att ägaren är snobbig och kräver att du ska putsa sadel och träns varje gång du varit där, men själv gör denne inte det och liknande saker...

Vi hade alltid lilla julafton i stallet exempelvis.
Jag samlade mina medryttare (hade 2 stycken efter att jag förstörde foten och inte kunde motionera hästen på samma sätt längre) och drack glögg och åt pepparkakor och lussekatter. Så gjorde vi julfint i stallet och så fick dom paket av mig (och hästen *S*) bara som ett sätt för mig att visa min uppskattning för allt dom gjorde för min häst.
Jag erbjöd mig också att ge dom ridlektioner på hästen om dom ville. (jag har jobbat som ridlärare i ett par år även om jag missade utbildningen pga fotskadan).

Det är alltså lika viktigt att du väljer rätt häst och ägare, som att dom trivs med dig...
Tror vi letade medryttare på hästnet (eller nåt sånt) sista vändan... Det kan vara ett tips för er som bara sitter med näsan i dagstidningen annars och letar annonser  

Jag vet flera som gjort detta (i flera fall lite dyrare avelshästar, men även bara för hobby) och det har inte gått bra i något av fallen. Det är alltid komplicerat när det är mer än en ägare... bara en sådan sak som att den ena vill ha en dressyrsadel och den andra en hoppsadel, vem ska stå för kostnaden? Ska man ha varsin då, dela på dem etc? Eller om den ena flyttar och vill ta med sig hästen, kan den då få köpa ut den?

Då är det bättre att de ena köper och man skriver kontrakt om delfodervärd eller dylikt. Inköpet är oftast den minsta kostnaden om man ska ha häst, och har man inte råd till köpesumman själv ska man kanske fundera på om man har råd alls... de löpande kostnaderna är lättare att dela på genom kontrakt, även om risken finns att du blir stående med alla kostnader själv till slut om ni blir osams, en flyttar, en tröttnar etc.

Jag är medryttare i ett stall där man kan få rida olika hästar. =) Men för mig som har haft egen häst så räcker det ofta att bara få komma ut i stallet så är min hästabstinens borta. =)

Åh jag känner också igen mig! Vill jättegärna börja rida igen, men inte på ridskola. Och jag är alldeles för osäker för att kunna vara medryttare; jag klarar mig inte själv! Drömmen vore ju någon som kan vara med mig när jag rider. Men hur många såna finns det liksom? :)