Bantar du för att komma i form till bröllopet?

Jag bantar inte men håller på att ändra min kost. Det kommer ta tid och jag kommer absolut inte ens vara i närheten av min målvikt vid bröllopet men för mig är det viktigt att förändra vanor som kan bestå sen. Så att man inte blir smal av en quick fix och sen går upp allt igen. Jag har gått ner ett par kg och kommer nog inte hinna gå ner på mycket mer innan bröllopet men jag är lika glad för det :) Vi gifter oss den 29/7 -11

Så hur många av brudgummarna  bantar??

Jag har inte hängt med i tråden men kliver in ändå. Jag körde helfart med cambridgemetoden i höstas och gick ner mina 16 sambokilon på 6 veckor (startade på 88 och är 170 cm lång). Han friade strax innan men att köra cambridge hade jag bestämt mig för innan. Jag ville bara avvakta en Pragresa och sedan sätta fart - och så blev det. Innan dess hade jag testat GI och LCHF och tränat 4 dagar i veckan, men det fungerade inte för mig.

Det har nu gått snart 10 månader sedan helfarten avslutades. Sedan dess har jag gått upp 2 kg och står nu stabilt på 74 kg, men det är rätt normalt att man börjar gå upp när man börjar äta igen. Vi kör GI på vardagarna men lyxar till det med bröd (surdegsbröd) på helgerna.

Nu inför bröllopet så vill jag ändå gå ner 5 kg till strax under 70 kg. Klänningen passar, men sitter tajt, och jag har efter 6 månaders funderande kommit fram till att detta vill jag gå ner. Påbörjar därför en ny cambridgekur idag med helfart i 3 veckor. Under tiden fortsätter jag träna och efter kuren kommer jag undvika kolhydrater (som är boven i mitt drama).

Jag måste säga att jag trivs så oerhört mycket bättre med mig själv nu. Nu är personen i spegeln samma som personen på insidan. Bröllop eller inte, detta gjorde jag för mig.

Min blivande körde cambridgekuren med mig i höstas och gick ner 18 kg :) Nu tränar han 4 dagar i veckan för att hålla vikten och det fungerar än så länge fint för honom.

Om min brudgum bantade skulle han försvinna och jag skulle få gifta mig med mig själv!

Du kan hälsa alla dessa tjejer (som jag med ett gemensamt namn kallar "pulverätare") att de kan minsann behålla sina quick fix-dieter för sig själva! De allra flesta går upp igen när de slutar med dieten, ganska naturligt eftersom man inte gjort nån som helst ansträngning att förändra sin vanliga kost utan bara bytt ut den mot lågkalori-skräp under en begränsad period. Kroppen vänjer sig vid mängden kalorier man stoppar i sig, det är hela sanningen! En hälsosam, hållbar viktminskning är den man ger sig på i långsam takt och där alla näringsämnen och vettiga livsmedel får plats. Och viktigast av allt, att detta sker i kombination med träning, helst ganska intensiv sådan. (Det är inte antalet timmar utan kraftansträngningen som räknas.) Den typen av viktminskning som du och jag ägnar oss åt alltså.

Har någon tänkt på att ju mer vi räknade kalorierna ju tjockare blev vi?   Kraftig övervikt som vi har idag var inte  jätte vanligt  innan light produkterna kom.

Helt sant!!

Min man skulle aldrig drömma om att banta. Han styrketränar fyra dagar i veckan och lyfter utan problem 150 kg i knäböj. Han väger över 90 kg men har inte många gram synligt fett på kroppen. Kontentan är vad den alltid varit: Tränar man intensivt kan man äta vad man vill.

Nu vet jag att det inte är aktuellt i ditt fall, så jag vill inte att du och andra med sjukdomar eller skador ska ta detta personligt. Men rent generellt fattar jag inte hur fullt friska människor kan låta sina kroppar förfalla med lama argument som "jag hinner inte" eller "jag hatar att träna".

Jag älskar att simma , cyklad och hajka!!   Men min kropp gör det inte, åh om jag var lite sjukare så jag kunde få ett bidrag till en tre hjulig cyckel, det skulle vara himmelriket.