Bjuda eller inte bjuda?

Jag hade en liknande situation med folk från studietiden som jag inte umgås ofta med längre. Men sen tänkte jag (då ekonomin inte spelade någon roll); Jag kommer inte ångra att jag bjöd dem, möjligen att jag inte gjorde det. Några av de kunde komma, några andra inte, det blir nog en bra fest till slut i alla fall.

Tror du att du skulle bli bjuden på deras bröllop?
Vi har liknande problem inför vårt stundande bröllop. Det är svårt att dra gränsen mellan vänner och nära vänner, men jag försöker att tänka på vilka som är mina nära vänner just nu, vilka som jag faktiskt inte träffar om det inte är för någon annan och vilka som faller mellan stolarna.
Men det är svårt.

Jag har en vän som jag inte bjudit. Eller såhär, vi var väldigt bra vänner i högstadiet, även under gymnasiet och efteråt. Vi hade "det där" mellan oss, det där lilla extra. De senaste åren har det helt legat i mitt intresse att hålla kontakten. Senaste åren har han inte ens bemödat sig med att uppdatera mig när han bytt telefonnummer. Han har fortfarande nära kontakt med vissa i den kompiskretsen vi umgicks med, som jag fortfarande umgås med.

När jag har tänkt inbjudningslista har jag alltid räknat in honom. Men sedan, när det väl var dags så rannsakade jag mig själv. Vill jag verkligen bjuda honom, vill han komma? Om han mer och mer tagit avstånd (av någon anledning jag inte vet om, eller av ingen anledning alls), är det min "skyldighet" att bjuda honom då? Det slutade med att jag inte bjöd honom. Jag tänkte såhär, om det är så att han tar illa upp (vi är kompisar på Facebook) så är det hans problem, har man inte ens uppdaterat adress och telefonnummer, och aldrig tagit kontakt IRL på flera år så kan han inte förvänta sig att bli bjuden. Jag hoppas, om han tar illa upp, att han rannsakar sig själv om varför det blev så.

Missförstå mig rätt nu, jag vill inte straffa honom på något sätt, inte alls. Men det kändes bara inte rätt att bjuda honom, jag känner honom inte längre.

Mitt tips till dig är att tänkta efter ordentligt. VILL du ha dessa vänner på ditt bröllop, bjud dem! Man ska omge sig med människor som man mår bra av och som gör en glad. Bara du har svaret på din egen fråga!

Jag skulle tycka det var super roligt!
Jag ska förresten göra så själv, bjuda vänner jag inte träffat sen i gymnasiet typ. Men jag anser att de var en stor del av mitt liv en gång i tiden o därför vill  jag ge dem möjligheten att dela dagen med mig!
Vill de inte komma så kan de ju bara tacka nej!

Min pappa o familjen blev inbjudna på bröllop till en gammal gymnasiekompis till honom typ när de var 30-35 år. De hade inte pratat på flera år men Oh så glad han blev när han fick inbjudan! Vi åkte dit o hade jätte trevligt allihopa! =)

Om ditt enda argument emot är att de kanske skulle tycka det var lite konstigt, och du annars vill ha dem där - bjud dem. Vad kan hända? Det är väl jättesmickrande att någon vill ha dig med på deras bröllop, och känner man sig inte helt bekväm med att gå för att man tycker man tappat kontakten - då tackar man väl nej. Kanske ser de det som en liten nystart i ert vänskapsförhållande?

Jag skulle ha bjudut dem i din situation, vad kan gå fel liksom? Det kan tvärtom bli så att de känner sig så hedrade att de gärna vill börja umgås med er mer frekvent än tidigare. Själv skulle jag bli jätteglad.

Jag skulle också bli väldigt glad över att bli bjuden på en gammal väns bröllop, även om vi annars hade tappat kontakten/inte setts på länge. Till vårt bröllop bjöd jag in flera gamla vänner, som i vissa fall säkert inte alls hade räknat med att bli bjudna men som i alla fall blev väldigt glada.
M2B uppmuntrade mig att bjuda in barndomsvänner, eftersom han är nyfiken på den delen av mitt liv (och eftersom han rent allmänt tycker att gammal vänskap ska premieras över ny just på bröllop). Nu blev det ändå mest sådana vänner vars bröllop jag själv blivit bjuden på.
Min allra äldsta barndomskompis fick ”bara” en kyrkbjudan eftersom vi tappat kontakten. (Hade hon bjudit mig på sitt bröllop i fjol – vilket hon enkelt hade kunnat göra utan att spräcka gästlistan, eftersom jag bott utomlands och inte hade kunnat komma – hade hon varit en självskriven gäst.) Det hade ändå varit kul att ha henne med...
De senaste dagarna har jag haft otroligt dåligt samvete för att jag lät bli att bjuda en vän/kollega vars bröllop jag blev bjuden till för 10+ år sedan. Eftersom det var så länge sedan, och vi inte alls umgått sedan dess och inte har sååå mycket gemensamt, tyckte jag att det var OK att inte bjuda honom och hans fru. De fick tyvärr inte ens en kyrkbjudan – och det har jag nu dåligt samvete för (särskilt sedan han skickade en glad hälsning via Facebook, där ju allt om bröllopet syns eftersom alla lägger upp bilder, igår).
Så, om ni har möjlighet: bjud heller för många än för få...så slipper ni ångra er!

TS, du kan alltid bjuda dessa vänner ”enbart” till kyrkan! Jag har tjatat om det i flera trådar redan, men att bjuda in massor av människor till vigseln var riktigt lyckat för oss. På så vi kunde vi bjuda in flera gamla vänner (kolleger, grannar, föräldrarnas vänner etc) som inte riktigt var aktuella för middagsinbjudan men som ändå tyckte att det var väldigt kul att få se bröllopet.

Oj så många svar, och bra svar! Tack till er alla, ni har varit till stor hjälp i mina funderingar! Har nu beslutat mig för att bjuda dem - då behöver jag inte ångra sen att jag inte gjorde det. Återstår att se vad jag får för svar, hoppas de vill komma!
Återigen, tack! Det är guld värt att ha ett sånt här forum att diskutera med andra om sina tankar! =)

Jag hade två sånna vänner på "kanskelistan" . Båda var jag jättenära vän med förr och nu träffar jag dem bara ibland, ibland inte ens en gång per år MEN jag tog mod till mig och bjöd dem och jag ångrar mig inte.! De har båda blivit så otroligt glada och längtar efter att få komma på vårt bröllop.! Så kul verkligen.!

Förra veckan träffade jag den ena barndomsvännen på hemorten, hon var lyrisk.! Hon reser mycket och studerar överallt så därför tträffas vi väldigt sällan.

Den andra lärde jag känna medan jag studerade för några år sedan, efter studierna hördes vi alltmer sällan och sista två åren har vi bara setts någon enstaka gång, men hon med blev överlycklig över att bli bjuden

Det är ju jättejättebra! Det ska jag promota här hemma.
Dock är det ju lättare med arbetskompisar och släktingar än med kompisar som man ändå umgås med men som inte faller inom ramarna för "närmaste vännerna".

Ja, det är alltid väldigt knepigt att dra gränsen. Vi hade cirka 150 middagsgäster, så det var fler än ”de allra närmaste vännerna” – men det kändes ändå dumt att inte kunna bjuda alla (t ex inte några vars bröllop vi varit bjudna på, dock för länge sedan, och inte alla mina kusiner). Kan tänka mig att det fanns enstaka personer som blev besvikna över att ”bara” bli kyrkbjudna, men det var också oerhört många bekanta som blev väldigt glada över att bli uppmuntrade att komma till kyrkan! Däribland fanns sådana vi visserligen umgås med men inte känt särskilt länge, eller sådana vi känner lite ytligt.
Nu hade vi en väldigt speciell, och lång, vigsel, så det kändes som att det kunde vara värt besväret för många att komma på den. Vi önskar att vi hade haft tid och råd att bjuda alla dessa kyrkbjudna på något, t ex kaffe och tårta i församlingshemmet, men det bara gick inte ihop med logistik, budget och schema.

Min fästman och jag hade ett snack om gästlistan till vårt bröllop tidigt i vår planering och kom fram till två listor lite beroende på hur mycket pengar vi lyckas samla ihop.

"Dröm-listan" är ca 90 gäster. Där har vi valt att bjuda alla som vi känner någon gång har varit en viktig de av våra liv. Tex. gamla chefer, barndomsvänner, gamla bekanta från gamla tjej/kill-ligan. Min fästman valde tom. att skriva med sin morbror som svikit honom jättemycket just p.g.a. att han var en sådan förebild för honom när han var liten och han saknar honom, vilket jag tycker är jätte fint. 

"Kompromiss-listan"  är 40 gäster. Närmsta släkt och vänner, inga barn under 10 år, förutom våra egna samt min brorsdotter som skall vara näbb tillsammans med vår dotter.

Jag tror inte att någon eller i alla fall väldigt få skulle ta illa upp av eller tycka att det var konstigt att få inbjudan till er stora dag om ni vill ha dem där. Det tyder ju bara på att de gjort ett stort, positivt avtryck i ert liv.