MÅSTE man banta bara för att man ska gifta sig?!

Om ni älskar varandra och du trivs som du är och känner dig vacker i den klänning du redan köpt så NEJ!! Varför banta??

Banta ska man göra för sin egen skull, inte andras. Trivs man inte med sig själv eller att ens övervikt är en fara för ens hälsa så ska man abslout banta (eller snarare börja leva mer hälsomsamt), annars finns det väl ingen anledning?

Stå på dig och skit i vad andra anser är "det rätta": Jag är själv normalviktig och har en storlek på 36, var dock gravid i v. 30 när jag gifte mig och det var rätt skönt att inte behöva tänka på vikten. Åt hamburgare 2 dagar i rad innan bröllopet för jag var för stressad och lat för o laga mat, så jäkla skönt o kunna göra det utan att få klänningsångest, haha!!

Jag är inte plusbrud (tror inte det iaf, men har ärligt talat ingen aning om vart "gränsen" går...) men vill bara säga att jag aldrig någonsin fattat hysterin kring att banta inför bröllopet. För det tycks vara en väldigt spridd hysteri som inte alls bara rör de brudar som kanske rent hälsomässigt skulle dra nytta av att förlora några kilon, utan alla, oavsett vikt eller form, verkar se det som naturligt och normalt att banta inför sitt bröllop.
Varför är det så? Min enda gissning är att snyggast=smalast har blivit den enda sanningen i vår värld och jag tycker det är så j-a trist!

Jag önskar att alla som behöver gå ner i vikt för hälsans skull, lyckas med det, oavsett om de ska gifta sig eller inte. Och jag önskar att alla andra kunde våga vara nöjda med sitt yttre och inre oavsett vad vågen säger.

Överlag tycker jag att indelningen i plus size och "alla andra" är märklig och lite obehaglig. Som om det rörde sig om två distinkt skilda och olika grupper människor. Nä, jag fattar inte.

Banta bara om ni känner att ni behöver det! Och behöver ni det är det ju ett långtidsarbete och inget man fixar på några månader innan ett visst datum, eller...? Är det inte bättre att göra långsamma långsiktiga förändringar så det står sig även efter bröllopet? Bröllopet är ju bara en dag.

Som sagt, jag fattar inte riktigt, men jag är kanske osedvanligt trög...

Hetsbanta inför bröllopet tycker jag är stenkorkat! Man hinner inte bli så väldigt mycket smalare, däremot hinner man bli matt och svag och grinig lagom till sitt livs "lyckligaste" dag.

På ett sätt kan jag förstå det, för man vill ju vara snyggare än nånsin just den dan när alla tittar på en, man blir fotograferad osv. Men det ordnar man ju med en smickrande klänning, noggrann sminkning och en fin frisyr. Men det verkar finnas en utbredd uppfattning om att smalare=snyggare. De lite större brudar som visat sina bilderna här har visat felaktigheten i det påståendet. Och hade jag själv inte varit så mån om min integritet hade ni fått se en skitsnygg, våldsamt kurvig brud i storlek 48!

Jag är defintivt en plus size brud, stl 48 alltså - minst, eftersom jag gick upp 15 kilo efter bröllopet när jag kraschade av all stress, men det är en annan historia. Och visst jag försökte gå ner i vikt innan bröllopet, men då hade jag börjat tre år tidigare genom att äta LCHF, vilket får mig att må bättre och dessutom till en början hade fått mig att gå ner 20 kilo på alla de rätta ställena. Efter det första året hade jag stått stilla eller gått ner väldigt väldigt sakra, men det var sekundärt eftersom jag fortfarande var nöjd med att inte väga 110+ och dessutom slapp många av mina hälsoproblem. Så visst, jag önskade såklart att det skulle ta fart igen det sista halvåret så att jag skulle känna mig ännu lite smalare och snyggare, och klänningen skulle sitta ännu lite bättre, men det var ju inget som jag blev hysterisk eller fixerad över.  Man måste ju leva även månaderna före bröllopet.

Och nu när min postmaritala urspårning på kolhydrater är över fortsätter jag tålmodigt att försöka hålla mig till den kost som är bra för mig och förhoppningsvis ska göra att jag är smalare om ett år än jag är nu. Jag har inga planer på att gifta mig fler gånger, däremot skulle jag föredra att leva mitt liv i en enklare storlek. Det är ju inte så att jag gillar mig övervikt, däremot gillar jag mig själv och min man verkar också göra det!

Aniara4: vilka kloka ord! +1 på det! 
Vad synd att du inte vill slänga upp din bild bara!

Vissa människor är helt ute och reser ibland. Jag är själv inte så stor men en av mina vänninor har ung samma storlek som trådstartaren. Hon är jättevacker kvinna. Det som är tråkigt var när hon för ett antal år sedan skulle gifta sig blev hon så tråkigt bemött. Bemötandet hon då fick från personalen på en mycket välkänd affärskedja var under all kritik. För det första så fanns det knappt några klänningar i större storlekar ( oki kan vara förståeligt att man inte kan ha allt i lager) men sedan hade dom mycket synpunkter på vad hon inte skulle kunna ha på sig pga hennes storlek. Det hör till saken att hennes dröm faktiskt var att ha en prinsessbakelse..o varför inte!! om hon nu vill ha det och känner sig vacker i det så ska hon väll få göra det. Nä istället så blev hon nästan idiotförklarad . Det slutade med att hon åkte hem ledsen och nedtryckt..senare så besökte hon Lillys i Köpenhamn. Fick verkligen prova alla typer och klänningar och blev bemött som den prinsessa hon ville vara den dagen.
Som sagt var tråkig attityd .. jag har inte mött riktigt samma men någon har haft synpunkt på att jag ska ha lång (grädd) vit klänning trots att jag varit gift tidigare och att jag inte längre är purung... o varför ska jag då inte trots detta kunna ha dom kläderna?? Är så trött på massa människor med förutfattade meningar .

Nej, det måste man inte :)

Jag har lyckligtvis aldrig blivit illa bemött i någon brudbutik (men jag undvek också de snobbigaste, men jag tyckte också servicen på Lillys (i Stockholm) var ett snäpp vassare, och jag fick en helt underbar klänning sen de övertalat mig att prova en storlek mindre. (!) Jag lät nog som en gnällig närking när jag sa att "det går aaaaaaldrig" )

Sen glömde jag säga en sak! Att oombedd kommentera någon annans vikt är aldrig ok, att säga att någon borde banta inför bröllopet borde vara straffbart! Lämpliga svar kanske kan vara "hurså, tycker du inte att jag duger som jag är?", "tur att min man vill ha mig fast jag är så tjock då" eller nåt liknande?

Orkar inte ens läsa de andra som har svarat, orkade inte ens läsa hela ditt inlägg.

tänker dock ändå yttra mig.

Jag personligen tycker inte att man ska göra något om man inte själv känner för det. Så om du inte vill gå ner eller av tex hällsosjäl behöver gå ner. Så strunta i det. Vadå då andra har yttrat sig? är de inte dina vänner? stöttar de inte dig?

bara en tanke!

Det är ju just det - jag har sagt ifrån till vissa men vissa har jag inte ens orkat säga ifrån till. Jag har på omvägar fått höra att mina syskon, vissa vänner och vänners vänner pratat om att jag är så stor som jag är osv (i samband med bröllopet). Min brors fru slängde in lite mellan raderna med en "titta uppifrån och ner" blick - ja, jakten på den rätta klänningen lär inte bli så svår, det är ju många modeller du kan stryka - pga. din kroppsform (ungefär såhär sa hon). Men det är väl skönt, då blir det inte så mycket letande för dig.

Jag älskar mig själv, som jag skrev, men det är klart att jag är ledsen och får tankar om hur folk kommer att se mig på min bröllopsdag om 3 månader - kommer de att se mig som den feta kvinnan som ser ut som ett monster i sin vita klänning? Det är så sorligt att de får mig att känna såhär.

Tack för alla svar och allt stöd! 

Men fy vilka idioter rent ut sagt!! Jag är också tjock men känner inte att andra har åsikter om min vikt. Däremot är jag glad att jag började viktväktarna typ 3 månader innan han friade så att jag kan säga att det inte beror på bröllopet :) Jag trivs inte och är rädd för att jag kommer att bli ledsen när jag ser bröllopsbilderna men jag har fortfarande 6 månader på mig att tappa lite till.