Byter ni namn? Jag bestämde mig igår...

Kul att läsa hur alla ska göra! Vi bor i England och har haft en del diskussioner om hur vi ska närma oss saken. Jag har ett vanligt svenskt förnamn men ett ovanligt (svensk-klingande) efternamn som funkar väldigt bra även här. Min familj är de enda i Sverige med detta efternamn. Jag kan absolut inte byta på grund av karriären, vilket också gäller min fästman. Han har ett vackert, adligt brittiskt efternamn som jag gärna hade tagit men tyvärr är det långt och ganska omständigt. Jag tyckte att det var ok att behålla våra egna namn, men då han gärna vill att vi ska ha samma så kommer vi båda heta xxxxxx-xxxxxxxxxxx (vilket är ok i England). Hur omständigt som helst! Men vår deal är att eftersom det var hans förslag så får han aldrig klaga över hur jobbigt det är - och jag har fritt klagande framöver!

Åååh.... Jag vet fasen inte! Vi vill heta samma i efternamn, men ingen av oss vill göra sig av med våra namn vi har, då båda är väldigt väldigt ovanliga, finns bara en av mig och bara en av honom liksom... Dessutom är jag en av de sista i vår familj att "föra vidare" namnet...

Är det inte ok att ha dubbelnamn i Sverige? Är det inte det så tar vi båda mitt efternamn som mellannamn och hans som efternamn. Går det? Gör det inte det så byter jag, rakt av... Eller tar mitt som mellannamn... Vet inte!! *ångest*

 Tror inte det är så jätte-poppis i min kära familj att jag tar bort mitt namn heller (inte för att det är avgörande, bara något som också cirkulerar) Hur lång betänketid har man på den frågan? Alltså hur nära inpå bröllopet kan man komma innan vi måste bestämma oss?

Jag kommer att ta hans efternamn. Jag har ett vanligt "son" efternamn och han har ett som är väldigt ovanligt efternamn i sverige. Men jag har ett gårdsnamn som kan ska få fundera över om han vill ha ;)

Vi kände också så att vi inte ville ta varandras ovanliga efternamn, men gärna ville behålla våra egna. Samtidigt ville vi ändå ha ett gemensamt namn, om vi blir fler någon gång ;) 

Nu har vi bestämt att vi tar ett namn som finns i hans släkt, Winter. Jag kommer att behålla mitt namn som mellannamn, och det gör han också. Till en början i alla fall. 

För 10 år sedan hade jag inte haft några problem med att byta namn rakt av, men idag är namnet en så stor del av mig så det känns verkligen jättekonstigt att byta. Räknar dock med att vänja mig. Ska också bli skönt att inte ha ett superovanligt efternamn då jag jobbar på en myndighet. Jag blir lite mer anonym. 

Alltså, blivande mannen behåller sitt eget namn som mellannamn, inte mitt. Det är också ett byte i flera steg för att få allt att gå i lås.

Ingen av oss har sonnamn och först var jag emot att byta namn för namnet är ju en del av ens identitet. Han var inne på att byta till mitt också och vi har väl inte bestämt oss till 100% men det lutar åt att jag tar hans. Jag vill antingen byta men inte ha två, mitt och hans. För då får man ju behålla sitt som mellannamn och det känns bara löjligt. Ska man göra det så gör det rejält, typ så tänker jag. Hade det gått att ha dubbelnamn med bindestreck som det skall föreslås till regeringen i Maj så hade vi gjort så, ett efternamn, men ett beslut kommer dröja sa de på namnenheten så det kommer knappast träda igenom tills vi blir vigda i juni 2014- så då blir det ett namn, och det är hans. Varför?! Jag vill att hela familjen heter samma sak. Tradition och traditionen börjar försvinna eftersom allt fler kvinnor behåller sina namn, och då känns det extra viktigt. :)