Byter ni namn? Jag bestämde mig igår...

Visste du att innan det blev lag på att kvinnan tog mannens efternamn i början på 1900-talet var det absolut vanligaste att båda behöll sina efternamn? Det var alltså en tvingande lagändring som gällde under några decennier i Sverige tills det öppnades upp för att kvinnan kunde behålla sitt efternamn igen. Bara med tanke på hur mycket "tradition" det egentligen är

Japp, jag läste det. Var typ på fyrtiotalet tvånget kom till. Innan det togs bort. ;) så ja, " traditionen" är inte så gammal..hehe

Jag kommer att behålla mitt efternamn. Jag har nog Sveriges vanligaste men jag älskar det lika mycket som att det skulle ha varit ett exotiskt och annorlunda. Jag har redan provat ha ett sånt och det kändes inte som jag med ett annat namn än det jag heter.

Så jag behåller mitt, han behåller sitt och våra framtida barn tar hans. Jag blir gift med honom och barnen kommer ändå vara mina även om dom har ett annat efternamn. Jag tycker om hans efternamn men jag trivs med att heta det  jag heter.

Anledningen till mina känslor är lång och krånglig så jag nöjer mig med den förklaring jag gav nu, haha. 

Jag längtar tills jag får byta bort Persson mot Eriksson. Även om båda två är sjukt vanliga så ska det bli roligt och dela  efternamn, vi delar ju ändå allt så detta är ett naturligt steg :) Tränar redan på min nya signatur ;)

Jag valde mannens efternamn och det var inte en tvekan om det då jag heter nilsson och han Lövgren. Vill hellre ha ett lite ovanligare efternamn än mitt Svensson namn ;)

Jag har fått tänka om ang namnbyte eller ej. Jag har hela tiden sagt att jag ska behålla mitt efternamn eftersom mina barn heter samma. Men så visar det sig att sambon inte alls är med på det! Han blev jätteledsen och känner att vi inte gifter oss "på riktigt" om vi inte heter samma namn. Jag har klurat på det här fram och tillbaka men kom till slut fram till att mina barn är alltid mina barn, mitt kött och blod, även om vi inte heter samma. De är oxå kloka barn som jag kan förklara för och resonera med. Så jag kommer att ta min blivandes efternamn. Det ska bli spännande och se om man blir annorlunda bemött med ett utländskt efternamn!

Amerika: det blir säkert bra ska du se :) min mamma valde att behålla sitt efternamn när Min mormor och morfar gifte sig, är dina barn tillräckligt stora så kan de ju också välja vad de känner för :)

Det känns som att du beskriver mitt liv och min situation i detalj! :) Allt ifrån det ovanliga efternamnet som bara min familj i hela Sverige har (men som är "svensk-klingande" så att det hade kunnat låta svenskt men kan även vara engelskt eller nånting annat liknande), till att jag inte vill byta pga karriären och att vi bor i England, fast vi flyttade tillbaka till Sverige för bara en månad sen efter att ha bott i England i mååååånga år. Men våra efternamn är så lika varandra (båda slutar likadant, men början är olika) så känns det fånigt att ha double-barrelled efternamn (vilket jag annars väldigt gärna hade gjort). Så på grund av att mitt efternamn är så unikt och ovanligt, att jag tycker om det så mycket, karriären, och att andra delen av bådas efternamn är samma så har jag beslutat mig för att jag ska behålla mitt efternamn. Och jag vill inte att han ska behöva byta till mitt, när jag själv inte är redo att göra samma sak! Då känner jag inte att jag kan be honom göra det. Sen tycker jag kanske att det är lite suboptimalt att hela familjen inte kommer att ha samma efternamn och att det ska märkas särskilt sen när vi bestämmer oss för att ha barn, men så får det vara! Det är en ny generation och jag tror att det kommer att bli vanligare och vanligare att familjer inte har samma efternamn. Det är trots allt inte  efternamnet som kommer att hålla ihop familjen förhoppningsvis :)

Men kan inte din sambo byta namn då? Om det är så viktigt för honom att heta samma sak?

Jag kommer att behålla mitt namn, sambon funderar på hur han ska göra. För mig kvittar det om han behåller sitt namn eller tar mitt namn.

Bestämde mig redan som barn för att aldrig byta efternamn, och som någotsånär etablerad i mitt yrke känner jag också att jag blir tvungen att "börja om" om jag plötsligt byter bort mitt väldigt ovanliga namn till ett vanligt namn.

Jag kommer att byta till sambons namn. Min pojke sedan tidigare förhllande heter som sin pappa och kommer att fortsätta göra det. Vi går från tre namn på brevlådan till två, en stor förbättring tycker jag.

Helst hade jag velat att sonen hette som jag, men ser inte riktigt framför mig att hans pappa skulle vilja att hans son hette lika som exxets nya man.

...Eller när jag tänker efter så har sonen faktiskt det finaste efternamnet. Men jag tror inte min blivande man vill ha mitt ex efternamn, hahaha!