Tack 
Ja jag har varit ute två gånger också. Inga långa promenader dock. Men det är i alla fall mer än inget alls
Snart kommer maken (äähm husse får jag väl säga. I det här huset är det ju hunden som bestämmer - tror han ) så då är det dags för hussenad (husse-promenad) och då får matte stanna hemma.
Det är grabbarnas egentid liksom
Oj stackars passionsblomman...
Hoppas dom hittar något som går att göra något åt (enkelt).
Jodå jag har röntgats härs och tvärs men annars har dom inte gjort så mycket mer. Dom har konstaterat att jag inte har någon tumör och efter att ha knackat lite på mina knän så tror dom inte att jag har MS heller.
Men dom provade att spruta i botox (eller tja ett liknande medel) i mina nackmuskler eftersom jag är så hyperspänd i dom och det tydligen kan orsaka yrsel.
Det enda som hände var att jag fick så ont i nacken att det kändes som att huvudet satt löst och höll på att trilla av.
Jag fick bokstavligen hålla i huvudet när jag skulle äta för varje gång jag böjde mig fram så högg det till i nacken som om någon stack in en glödgad kniv där...
Och då kom maken på att han hört mig beskriva dom symptomen en gång för ca 8 år sen.
Efter att jag (tillsammans med dåvarande arbetskollegorna) blev påkörda bakifrån när vi skulle på studiebesök i Stockholm.
Jag fick inte ont just DÅ. Men efteråt.
Och eftersom vi blev undersökta direkt efter olyckan och jag inte hade ont så avskrev dom alla tankar på whiplash. Men nu börjar mina symptom stämma in mer och mer på den diagnosen.
Så jag ska prata med min läkare om det, ifall dom kanske kan röntga nackkotpelaren och se om det har blivit någon skada på den.
Pappa har nyss blivit diagnostiserad med Meniers sjukdom. Som också relateras till yrsel.
Dock är inte min lägesbeständig. Jag är precis lika yr oavsett om jag böjer mig eller sitter stilla...
Men det kan ändå vara värt att nämna för läkaren så kanske dom kan nysta i den änden också.
Men annars så ja yrseln är en besvärlig kompanjon att släpa runt på.
Den är ju så handikappande på något sätt. Så jag hoppas verkligen att både du och jag blir av med vår yrsel så snart det bara går 
Ja yrseln är ju en sån sak som lätt kan ta över om man ger upp. Man måste ju bekämpa den med allt man har.
Hitta sätt att ta sig från A till B på ett säkert sätt är inte det lättaste. Visst buss går ju, men man ska ta sig till och från bussen också + att yrseln kan göra att man lättare blir åksjuk.
Jag har lärt mig att jag inte ska äta precis innan jag sätter mig på bussen. Och om jag måste göra det så bör jag sitta så jag ser vägen och inte läsa en bok eller pilla på telefonen som jag brukar göra annars...
Men alla törnar i livet, alla skador har lärt mig att det inte är någon idé att gräva ner sig. För ju mer man tycker synd om sig själv - destå svårare är det att ta sig ur det hela.
Jag kan inte träna... Det går inte, jag får inte göra många saker som andra tar för "basic" och som "alla kan". Men jag tränar på mitt sätt så mycket jag känner att kroppen orkar och vill.
I går kväll upptäckte jag att jag nog hade gått och stått lite för mycket för att mina fötter och ben skulle må riktigt bra.
Men det är ju bara nu under upplärningstiden på nya (extra) jobbet som det kommer bli så här mycket dubbelpass liksom.
Sen kanske det blir max 1 gång i veckan... kanske inte ens det. Någon gång i månaden eventuellt...
Och det ska jag klara.
Jag klarar det ju nu, så även om det är på gränsen av vad som funkar för mig så går det ju. Och då ska det gå ännu bättre när det inte blir så ofta + att man ju vänjer sig med 
Jo men precis. Man får inte låsa sig vid ett tankesätt och om inte det funkar så är det kört - liksom...
Jag sa till min make (eller tja sambo var det ju då) när vi precis träffats och flyttat ihop att jag måste få bli arg när jag blir arg (vilket kan ske flera gånger per dag ibland ;) )
Och inte undertrycka det.
Det är bättre att jag fräser lite och sen är det bra. Än att jag ler och ser glad och snäll ut och sen blir det ett vulkanutbrott när det pyser över...
Och det tyckte han lät bra
Du har så rätt snowstars det är ens egen mentala inställning till problemen som livet slänger ut framför en som är det väsentliga.
Om man går in med inställningen "det här kommer aldrig gå, allt är åt helvete" osv så kommer det ju att gå åt helvete. Det blir en självuppfyllande profetia.
Men om man går in med tanken "jag ska göra mitt bästa, det här kommer gå bra" så brukar det också kunna uppfyllas bara för att man tänker positivt. Även om man inte helt når målet så går man oftast iväg med känslan av "jag lyckades nästan" istället för "jag klarade mig inte, jag sa ju det" som man får om man tänker negativt...
Nu börjar det kännas i fötter och ben som om jag skulle ha gått en mil.
Jag har antagligen utvecklat ett ganglion (eller hur det stavades) på vänstra lilltån (där tån liksom sitter fast i foten så att säga). Har en knöl där som verkar vätskefylld inuti. Precis över leden.
Och jag är svullen på undersidan av foten (trampdynan) som om jag har en halv tennisboll där.
Högerfoten är inte så mycket bättre. Ont i hälen som sjutton. Öm på en punkt + att det känns som om jag börjar få hälsporre. Har varit på väg förut men det avstannade. Och på undersidan/utsidan av foten precis där den lilltån sitter fast så känns det som om jag typ skulle ha en jätteblåsa.
Jag kan liksom röra på huden på ett sätt som inte är helt normalt. Men i så fall sitter blåsan väldigt djupt...
Men det får inte hindra mig.
Försöker gå dom vanliga promenaderna med hunden (även om dom är korta, delvis för att han inte vill gå mer och delvis pga att jag inte kan gå så långt). Och så står och går jag ju mycket i jobbet också.
Skulle behöva investera i ett par riktigt bra skor att ha inomhus känner jag
Hur går det för er andra?
Den minen känner jag igen (på hunden alltså). Det är min lilla vovve expert på när inte matte gör som han säger, eller när hon (ve och fasa) klipper hans klor eller tar tempen 
I går kväll upptäckte jag varför jag mått så dåligt och varit så trött någa dagar nu.
Dels har jag en förkylning på G.
Har ju inte varit riktigt sjuk på hela vintern så det är väl dags nu för en sån där långdragen vårförkylning antar jag. Men det kan man ju behandla någotsånär med KanJang 
Men så bestämde sig den där roliga "en-gång-i-månaden-skiten" att dyka upp i samma veva. Och när det kommer tidigare så får jag alltid symptom på magsjuka och extrem trötthet...
Jag smittas ju inte, så det är ingen riktig magsjuka som tur är. Men det är väldigt jobbigt dom första dagarna.
Nu när jag vet varför jag mår som jag gör så är det ju bara att behandla och rycka upp sig
Och jag har en läkartid (angående yrseln och fortsatt utredning eventuellt) hos min vanliga läkare nästa vecka. Så då ska jag passa på att fråga om mina stackars fötter som verkar ha gett upp helt nu.
Tack snowstars
Synd på skidåkningen, men vi hoppas att det går fler tåg så att säga.
Vad har du fått för spännande jobb som gör att du får veckopendla?
Och ett tips - om du ska bo på hotell när du bor borta i veckorna - se till att hålla dig till en hotellkedja och bli med i deras kundklubb så fort du bara kan.
Det ger dig fördelar, och fördelarna är knutna till dig som person så det har egentligen inte så mycket med jobbet att göra
I dag ska jag till doktorn angående yrseln. Få se om han har tid att kolla på fötterna eller inte. Annars kan vi kanske boka in en tid för det i alla fall.
Dom börjar bli i så dåligt skick nu att det känns som om jag kanske inte kan fortsätta jobba med det här längre om det ska göra så ont att stå och gå.
Men men, jag är inte den som ger upp i första taget...
Haha.. ja så där är det när vi är hos svärföräldrarna 
Dom vill betala för allt. Så vi brukar åka och handla och fylla upp kylen när dom inte ser 
Det kan väl vara kul. Det blir ju en van miljö i alla fall. Så då är det lite lättare att komma in i det hela
Tja varje gång jag får problem med mina fötter så tänker jag på det en läkare sa en gång:
"Fötter är inte så viktiga, så dom brukar jag inte göra något åt"
(När jag skulle in och byta ett gips som klämde och gjorde ont efter att foten svällt mer och den läkaren som gipsat sagt att det var väldigt viktigt att det inte klämde)
Oj jösses Loanne vilket vådligt "äventyr"...
Ja jag säger ju det... det är farligt att städa
Jag har varit hos doktorn i dag och nu ska vi börja nysta i en annan ände och se om det kan vara något med öronen ändå trots att yrseln inte är lägesbeständig.
Jag har ju haft väldigt många öroninflammationer som barn, och trumhinnorna har därför ärrbildningar. Så vem vet...
Doktorn trodde att jag hade utvecklat Hallux Valgus men på andra sidan foten (alltså lilltån viker sig inåt och skjuter ut leden liksom) men jag ska prata med ortopeden när jag ändå ska dit.
Knölen vid lilltåleden på andra foten kan vara en ledtråd till vad som är fel med mitt finger så den måste jag också visa upp. Och så skulle jag få remisser till rehab och smärtkliniken för att försöka komma till rätta med alla smärta jag lever med dagligen (lycka till säger jag bara, men kan jag få lite lindring så hade jag blivit överlycklig),
