Loanne... Nja jag vet inte om jag har fibromyalgi.
Jag fick ett ben i vänster fot pulveriserat efter en häst-olycka 1996 och jag fick inte åka till lasarettet för chefen (stuteri mitt ute på landet, ingen egen bil och då hade man ju inte mobiltelefoner heller).
Så när det inte var bra dagen efter olyckan så fick jag lov att
gå (på den trasiga foten) ca 500meter upp för en brant backe för att låna chefens telefon som man kunde ringa ut på och beställa taxi till lasarettet.
Foten var då så svullen att den inte gick att operera så jag fick vänta 6 veckor.
I slutänden blev det 1 år i gips, 3 operationer och 3 år på kryckor.
Och ortopeden förklarade att pga att dom måste öppna på samma ställe varje gång så har jag fått nervskador där. Nerverna har läkt ihop. Men dom har liksom som ett "filter" eller "glappkontakt" eller vad man ska säga eftersom dom passerar genom den tjocka ärrvävnaden.
Dessutom har det "läckt ut benmärg" i foten, som ligger som pelare mellan mellanfotsbenen. Så dom där bryter jag av lite då och då och då känns det som om jag faktiskt bryter foten. Det gör svinont men jag vet ju att det inte är så farligt så det är bara att bita ihop.
Dom fick inte heller det ben som blev pulveriserat att läka ihop riktigt som det skulle. Så jag har en fjädrande benbit på utsidan av foten (alltså den sticker inte ut, men om du tänker dig att du har foten i golvet så har du ju en insida (hålfoten - den del som pekar mot andra foten) och en utsida.
Om inte det var nog så har jag överrörliga leder, så mina knän är helt paj. När jag var 15 så konstaterade dom att knäna är utslitna. Jag har i princip ingen ledvätska, flera cm för långa ledband och brosket är i princip nedslitet. Men jag var för ung för att ha dom problemen så alltså kunde dom inte göra något åt det även om jag ju faktiskt har sådana problem...
Pga överrörlighet så har jag dragit axlarna ur led flera gånger.
En gång för ca 8 år sedan så drog jag ena axeln ur led på ju-jutsuträningen och kunde inte få tillbaka den på plats igen.
Ett par månader senare fick jag operationstid och opererade den.
Ca 4 veckor efter operationen så var det ingen som kunde åka ut och fylla på vatten till hästarna (mitt i sommaren), så jag tog med min superallergiska make så jag hade bärhjälp och vi fyllde på vatten.
Sen skulle jag bara tömma dropp-hinken. Den som står under kranen i stallet och fångar upp alla småskvättar som blir pga att röret är så långt så även när man stängt av kranen så efterrinner det en skvätt.
Jag tar hinken med min friska arm, går ut på gödselstacken (det var som en "brygga" utanför dörren eftersom det är utgrävt för gödslet så att man inte ska fylla upp så fort.)
När jag kommer ett par steg utanför dörren så brister en planka och jag far ner med ena benet och instinktivt tar emot mig med båda händerna.
Den nyopererade axeln tar massa stryk.
Jag sliter upp allt dom har satt fast och sliter även av det översta bicepsfästet av dom två som finns i axeln. Och eftersom det var så nyligen efter operationen så kunde dom inte gå in omedelbart igen. Så jag får en akuttid ca 4 månader bort...
Bicepsfästet har dom inte satt fast för om dom gjorde det så skulle jag få en "karl-alfred-muskel" säger dom. Och det gör att det ibland sliter och drar i det andra fästet så det känns som om det ska slitas loss. Och även om dom nu försökte sätta fast axeln riktigt ordentligt och medvetet göra mig mindre rörlig så har det inte hjälpt. Jag skulle behöva operera om axeln. Men om jag gör det igen så kommer dom att steloperera och det vill jag inte.
Sen har jag ett par kotor i ryggen som ligger fel och nerver i kläm där med (ichias)...
Delvis pga axelskadan och delvis pga en krock för många år sedan så är jag superspänd i nacken och det kan kanske bidra till min yrsel.
Så allt det här sammantaget gör ju att jag alltid har ont någonstans.
Speciellt i foten där mina knasiga nerver skickar signaler till hjärnan om att jag har ont fast jag inte har det...
Så när det kommer något mer som gör ont så blir det mest en känsla av "åh nej, inte en sak till"
Men ja man vänjer sig ju. Speciellt när det är konstant på samma nivå.
Men det kan räcka med att jag slår i en tå eller skär mig på ett papper för att smärtan liksom ska blomma upp (det känner du säkert till... Lite huvudvärk - så får du helt plötsligt mer ont i revbenen?)
Ja nu får du vara jättenoga med att vila ordentligt så att du inte saboterar för dig själv