daniiel skrev 2012-08-08 11:47:40 följande:
Tack :) Ja, det känns riktigt kul att det blir något. Vi blir 19 vuxna, 3 barn och en bebis, så det kommer nog bli skoj tror jag. Dottern och hennes jämngamla kompis som också kommer är riktigt sugna på party! hehe
Oj, två månader knyttan.. det var ingen dum semester det :)
Jag håller med dig DD, att det känns lite knasigt och konstigt att lämna bort barnen så länge, speciellt när de är så små. Man kan ju verkligen missa huuuur mkt som helst. Jag är på så sätt glad över att vi fått ha vår dottern hemma så pass mkt, även om omständigheterna kunnat vara bättre.
Jag har dessutom fått veta att det viskats en hel del bakom vår rygg för att jag varit hemma med dottern så mkt som jag har och maken har jobbat. Att jag snyltar på honom och inte gör ett skit, bara är lat och sitter hemma. Hur kan det anses som att inte göra något alls ifall man uppfostrar sitt barn hemma? Nu har ju vår dotter rent inte kunnat vara på dagis, men om hon hade, så bör väl vi få välja själva om jag är hemma ändå? Om vi klarar oss rent ekonomiskt sett, så är det väl vår ensak? Usch, jag blev så irriterad på det där!
Hehe lärarsemester
Sen får jag ju jobba in det under terminerna iofs (nästan 50 h/vecka beräknad arbetstid i snitt, men egentlig arbetstid kan nog ibland vara tom högre.)
Jag har ju inte barn (än) men jag tycker och tror att det är bra för barn att vara på dagis. Jag kan förstå att ni som föräldrar vill vara mycket med era barn, men för barnets egna sociala och pedagogiska utveckling så tror jag faktiskt att dagis är bättre än att bli uppfostrad hemma. Det säger jag inte bara som pedagog, utan eftersom jag själv aldrig gick på dagis... jag vet att jag har missat mycket, kommer bla ihåg hur det var att börja i skolan, det är skillnad på att vara van vid att umgås med jämnåriga hela dagarna och att bara träffa dem några timmar i veckan på förskolan (som i mitt fall). Jag hade inte heller några syskon, min syster föddes inte förrän efter jag började skolan.
Sen tycker jag ju absolut inte att det är ok att bli kallad lat bara för att man har barn med sjukdomar som kanske inte kan vara på dagis av olika orsaker och så vidare. Alla har olika förutsättningar. Men jag tror inte att man ska ha dåligt samvete
för barnens skull att man lämnar dem på dagis.