BT-Veteraner

Som de andra här över redan skrivit. Toppen bra initiativ Chicita  

Själv är jag ingen skaldjursfantast så ingen hjälp härifrån på den punkten tyvärr... 

Det här med presenter till föräldrar tycker jag är jätte svårt... Mamma kan jag alltid ge presentkort på massage el. liknande för det vet jag att hon uppskattar. Men pappa önskar sig aldrig något, så ofta blir det någon tidning om "ljud & bild" eller någon liten skämt sak. Jag vet att han inte bryr sig om vad eller OM han får något alls så det är ju iofs skönt.

Men en upplevelse kankse kan vara något annars? Finns det något du vet att han skulle vilja prova på men inte gjort?

Har själv haft en helvetes natt... Utan att gå in på alla tråkiga bakgrundsdetaljer så är jag opererad för en inflamatorisk tarmsjukdom (chron) & har mått bra sedan dess (6 månader), men nu har inflammationen kommit tillbaka & jag har järnbrist igen... Igår kväll/natt hade jag så ont i magen att jag åkte till akuten. Väl där (efter några timmar) släppte värken, men stannade kvar för att bli undersökt iaf. 6 timmar senare sa de bara att det troligtvis var ett skov & att jag skulle ringa min läkare idag istället. Så nu är jag tillbaka på ruta 1 & nu är det nog bara att börja prova ut mediciner igen. 

Jag hoppades verkligen att jag skulle ha tur & slippa att få tillbaka allt, men det verkar inte så ljus just nu. 

Chicita skrev 2012-08-02 10:36:00 följande:

Det håller jag med om 

Jobbar hårt just nu på att få migränen från i går att försvinna för jag har inte tid i dag.
Måste sätta mig vid symaskinen och fixa det sista inför resan och så behöver vi ta ett tag till med städningen så att svågern och svägerskan inte vänder i dörren i morgon kväll och tar in på hotell en natt istället  

Ajaj Nikkita... Hoppas att det inte är så illa som det verkar. 
Krya på dig 
Jag sitter själv och väntar på att få komma in till neurologen för att utreda om jag har MS (som min husläkare tror) å andra sidan så sa han ju att jag hade en blodpropp i fingret också, och det visade sig att det tydligen läcker ut brosk och märg ur leden så att det blir en riktig operation och inte "bara" en liten sug med kanyl för att ta bort proppen... Jaja. Alla kan ha fel

Vi ska inte så långt, Medeltidsveckan i Visby är målet.
Så makens mellanbror och dennes sambo kommer hit i morgon kväll (dom har ca 15 mil hit) och sover över, så fortsätter vi via Eskilstuna (pappa) och till Södertälje där vi ska sova en natt, innan det blir färjan till Visby på Söndag lunch 
 

Attans... min smarta idé för att få med liggunderlagen funkar inte 
Får hitta på något annat istället då

Apropå sjukdomar så kommer här ett litet bidrag till:
jag opererade bort en knöl på magen för tre veckor sedan och har därför varit i kontakt med sjukvården mkt oftare än jag normalt brukar. 
Jag förundras numera över hur en del sjukvårdspersonal funkar!

1. Fyra dagar efter operationen känner jag att det börjar värka i såret och jag förstår att det är en inflammation på gång. Morgonen efter ringer jag till VC för att be om hjälp med omläggning och bedömning av såret. Efter mycket stön och pust hos personen i telefonen fick jag en tid (sköterskan: "men du vet ju att man helst inte ska ta bort kompressen så här kort efter operationen?"  Jag "Jaaa, det är därför jag ber ER om hjälp med det, så att jag inte sitter hemma och gör fel!!" )
Nåja, väl på undersökningsrummet pillar hon loss kompressen, drar efter andan, klappar tillbaka kompressen, säger andlöst "måste hämta läkare" och försvinner lika fort som en avlöning... Lugnande beteende, måste jag säga!

2. Läkaren hon hämtar, rynkar på näsan i avsmak, konstaterar att såret har gått upp, är inflammerat och skriver ut en antibiotikasalva (big no-no inom sjukvården har jag förstått).

3. Innan jag går frågar jag om sköterskan kan kolla ifall jag har feber (eftersom läkaren undrade nyss). "Nej, vi har ingen termometer" får jag till svar!!!  Vad säger ni om den?

Läkaren på kirurgen svor ve och förbannelse över den som skrivit ut antibiotikasalvan. Distiktsköterskan bad flera gånger om ursäkt när jag berättade att jag nästan inte fått nån tid "jag förstår vem du pratade med..." 

Själv skrattar jag mest åt alla tokigheter, jag har inte lidit så av deras fel/klantigheter. Men det finns ju många personer som är riktigt sjuka och inte kan/orkar skratta åt eländet. Och det finns ju de som blir allvarligt skadade av felbehandlignar...
Nu hoppas jag bara att såret ska läka ihop inom rimlig tid och att jag inte åker på några äckliga resistenta bakterier eller liknande!

 

Usch ja Darling Daisy man kan inte annat än att förfasas över vissa...

Jag är ju resistent mot bedövning. Så eftersom det som funkar absolut bäst för mig är kyla så har jag fått låna en pump som pumpar runt isvatten runt operationsstället (via en manchett).
Så när jag skulle operera om axeln andra gången så lovade läkaren att jag skulle få med en sån hem igen.
Vid sista ronden så pratade jag med läkaren igen och frågade om han hade fixat en sån, och han säger "just ja, se till att fixa en sån som dom ska få låna hem" till systern som var med vid ronden.

Jag började göra mig i ordning (dom hade opererat in en shunt med tandläkarbedövning direkt in i operationssåret också så jag hade en lång slang och en "syltburk" med tandläkarbedövning att trassla med också.
Systern kommer tillbaka och säger hejdå och börjar fixa sängen.

Jag frågar efter den där ispumpen och får först inget svar, hon låtsas inte höra...
Jag frågar igen och hon snäser att det finns bara en på avdelningen och den tänker hon inte låna ut.
Nej men det borde finnas fler för doktorn sa åt henne att ordna den. Jag ber också om hjälp att få ordning på det där med shunten eftersom jag inte hade räknat med en sån, så jag hade inte kläder som funkade.
Men hon var minsann ingen påkläderska.

Till slut blir min make (dåvarande sambo) så förbannad att han säger åt henne att gå och leta på en sån där apparat och att skicka in nån som är villig att hjälpa till. Eller så skulle han ringa på doktorn och berätta hur illa hon betedde sig. Så då blev det väl fart på henne...

Väl hemma så börjar det störtblöda ur såret så vi åker in akut.
På akuten vill dom ju (som du säger) helst inte öppna och lägga om eftersom det inte är lika sterilt där. Men det slutar med att dom ändå gör det eftersom dom var tvugna att se varför det blödde.
Det visar sig att shunten har flyttat sig och att den nu pumpar in bedövning under huden bredvid operationssåret och att den egentligen borde plockas bort...
Men dom kan inte göra det där. Dom ringer upp till avdelningen och får antagligen prata med samma sköterska. Så det slutar med att dom bara plåstrar om mig och skickar hem mig med en växande "ballong" av tandläkarbedövning under huden.
Dagen efter fick jag åka in och ta bort shunten i alla fall. Då hade jag en bula stor som två tennisbollar bredvid såret... 

Chicita:

Men usch!
Vilka nötter det finns inom vården! 

Tack o lov att det också finns fantastiska duktiga och rara människor inom vården!
Läkaren som opererade mig var superrar. Hon skrev ett jättefint brev till mig och förklarade noga provsvaren, så att jag kände mig helt lugn.
Likaså semestervikarien på vc (inte han som skrev ut antibiotikasalvan!), en fantastiskt inkännande och duktig läkare som direkt tog mig på allvar när jag klagade över diffusa trötthetssymptom.