Ställa in bröllop, 1v kvar!?

Oj vilken jobbig sits du befinner dej i nu.
Jag hade inte gift mej med honom

Aj aj. :( Ledsen för din skull.

Man kan ju bara utgå ifrån sina egna känslor när man ger råd, och JAG skulle nog vägt för och nackdelar mot varandra.
Älskar DU honom? Vill HAN gifta sig? Förlorar ni ALLA pengar om ni ställer in? Ger det ert barn några fördelar om ni är gifta?
Om svaret är JA på de frågorna så skulle JAG gift mig.  Som någon skrev så är det inte så svårt att skilja sig om det nu skulle bli så, men bröllopet kanske kan vara som du säger ett sätt för er att visa inte att ni lovar att älska varandra i nöd och lust utan att ni lovar att ni  kommer att försöka så gott ni bara kan för att få det att funka. Och skulle det inte funka så vet ni att ni gjort vad ni kunnat.

Mitt förhållande har varat i 14 år och med handen på hjärtat kan jag säga att det funnits perioder då jag verkligen inte haft någon kärlek för min sambo. 7 års krisen var värst av alla och jag kände mig som ensamstående med våra barn. Tack och lov stod jag ut. Efter rannsakning, samtalsterapi och kanske personlig mognad så började vi leva MED varandra istället för BREDVID varandra och så har det varit i några år nu. Jag skulle inte vilja leva med någon annan man. Nu. Vem vet vad som händer om några år?

Jag önskar dig/er all lycka och hoppas ni kan lösa det.

jag har inte läst allt som skrivits i tråden. Jag vill inte klanka på TS på något sätt utan vill bara ge min syn på saken. Det är för mig omöjligt att råda hur man "ska" göra i denna sits. För mig är det självklart hur jag skulle gjort. en det är int självklart att det hade varit just lika självklart om man befunnit sig i situationen.

hur som haver Jag hade inte gjort det, av flera olika anledningar. Jag tror inte på att man ska gifta sig för att rädda ett förhållande, jag vet av egna erfarenheter att det inte alltid är bättre för barnen att mamma och pappa lever ihop för barnets skull m.m men jag tycker att du ska ställa lite frågor till dig själv som nån annan va inne på.

- Hur vill du se tillbaka på din bröllopsdag? Hur vill du att ni ska "se på" varandra? är du nöjd med att ni gifte er för att ni jobbar på förhållandet inte vill förlora pengar m.m m.m. Att han just nu inte känner kärlek eller attraktion ? ( jag ser tillbaka på på vår bröllopsdag med massa kärlek från båda håll, jag älskar honom och känner/kände massa kärlek och kände verkligen kärlek i från honom. visst stundtals så är jag spyless på honom och är less på det mesta men kärleken finns där. vi kunde inte sluta titta på varandra den dagen och bara log hela tiden, pusades så ort vi fick chansen. JAG hade inte velat ha det på något annat vis )

- Hur tror du det känns för din bliviande?

-Kan du se förbi att han har varit kär i någon annan och just nu känner ingen kärlek för dig?

-Vad är viktigast för dig och hur vill du och din blivande ha det?

tänker även att det är viktigt att komma ihåg att en skillsmässa också kostar pengar och att det är påfrestande att gå igenom. samt att det är 6 månaders betänketid då ni har barn.

Jag hade inte fullföljt bröllopet om jag tvivlade på kärleken till den person som jag skulle lova evig trohet och han tvivlade på sin kärlek till mig. Äktenskap är otroligt stort och seriöst för mig och det skulle inte kännas rätt utan snarare skenheligt att lova saker som man är osäker på.Som jag ser det finns det ingen anledning att gifta sig om man inte står med båda fötterna i förhållandet och tror på det fullt ut.

Nej nej, gift er inte. Känns som om du bara skulle göra det för att pengar går förlorade och för att det skulle se dåligt ut utåt om nni ställde in. Ta tag i era problem istället. Det måste väl vara det viktigaste?

Kärlek och attraktion kommer och går i ett förhållande, det är fullt normalt. Det är inte heller konstigt att bli lite småkär i någon annan under ett långt förhållande för det är spännande och förbjudet. Så länge man faktiskt inte är otrogen mot sin partner är det inget man bör lägga så stor vikt vid. Detta betyder inte att man slutat älska personen man lever med, för faktum kvarstår att man blir van vid att leva med sin partner.

Om ni verkligen vill leva ihop och ta er igenom detta ska ni absolut inte ställa in bröllopet. Gift er, jobba på er relation för det finns ingen relation som fungerar i längden utan ansträningar och om det sen visar sig att det verkligen inte fungerar så kan man ju faktiskt skilja sig.

Ställ er frågan: vill vi leva ihop? Är svaret ja, gift er. Om inte, ställ in och gå vidare var för sig och dra inte ut på smärtan att gå skilda vägar längre än nödvändigt. Lita på magkänslan och välj det som känns rätt och övertänk inte det hela för mycket för då riskerar ni att fatta fel beslut. Ingen vill bli sårad och människans försvarsmekanismer är större än man är medveten om så låt inte din egen hjärna lura dig in i fel beslut.

Hur går det TS?

Vi gifte oss och pratade länge och väl om detta. Svaret på frågan om vi ville leva ihop var ja från båda sidor. Vi ville att det här skulle bli bra och såg bröllopet som en nystart.

Vi inser att det är nu jobbet kommer och ingen av oss kan väl i dessa lägen veta om det är vi för alltid eller inte, men vi är båda villiga att kämpa för vårt förhållande.....ngt som jag får ta som positivt just nu.

Bröllopet blev helt fantastiskt! Maken ställde sig och höll ett tal till mig.....i 25 minuter! Så visst fanns det känslor jag inte visste fanns....men svårt att få fram när allt går fel. 

Jag är så glad att vi gifte oss och jag tackar alla för era ord på vägen. Får väl återkomma till tråden om 1 år och se vart vi då befinner oss

 

Lycka till i framtiden! 

Jag har följt tråden lite "på håll", kände att det var svårt att själv ge råd. Jag tycker ni var otroligt modiga och gjorde helt rätt som valde att gifta er. På många sätt så har ni visat vad äktenskapet ska handla om; att välja varandra om och om igen och inte ge upp även när det känns som svårast. 

Grattis till bröllopet, härligt att höra att det blev så lyckat! All lycka till er! 

Jag håller med J2012
Ni är jättemodiga.
Själv hade jag nog inte vågat....men som du själv säger...det är nu jobbet börjar ..skulle  snarare säga fortsätter på någon som ni byggt tidigare och nu väljer lite att bygga om. Renovering,rekonstruktioner  eller nybyggnationer i ett förhållande är nödvändiga i mellan åt för att inte hamna i samma spår eller att glömma bort varandra.

Jag önskar er all lycka
Med Vänliga Hälsningar
/M 

Jag och en föredetta skulle gifta oss 2006 men 3 dagar innan bröllopet fick jag reda på att han var bi och kär i en kille så det var bara att ringa runt till alla och berätta. Vad jag kommer ihåg så behövde vi inte betala något annat än blommorna.. Hoppas det reder sig för dig/er!! Lycka till!!

Strort grattis och lycka till. Det finns aldrig garantier oavsett hur "bra" det än är. Det viktiga är att ni vill kämpa och vill försöka få det att fungera. Ni har pratat om det och har samma mål :)

Kan bara säga att jag grät en skvätt av ditt inlägg där du meddelar att ni gifte er trots allt.
Tårar av kärlek.

Vet inte om jag klarat det du gjort och ska göra eller vad som är rätt/fel men är helt klart imponerad och önskar er all lycka och kärlek <3

Nu har det snart gått ett år... Finns du kvar på BT, TS? Hur har det gått för er?