Jag vill inte bli en del av hans familj..

Så länge som du är tillsammans med honom så är hans familj en del av ert förhållande... Faktiskt...
Frågan du bör ställa dig själv är om du älskar honom så mycket att du kan stå ut med familjen. Även om dom inte ändrar sig. Utan om det kommer fortsätta vara så här i resten av era liv.
Han ska inte behöva välja (om han inte själv tycker att dom är jobbiga då) mellan dig och hans familj. Och det verkar du ju också förstå och inse  

Det finns inga direkta lösningar eller handfasta råd att ge.
Den enda du kan förändra är dig själv.
Och om du inte står ut med dom oavsett dina känslor för din blivande så var han kanske inte rätt person.
För sånt där sliter på förhållanden.
Man behöver inte alls tycka om ens partners släkt. Men om det börjar bli så illa att det påverkar förhållandet och ens partner inte är villig att hjälpa till eller ens kan förstå varför det är slitningar. Tja då finns risken att det går åt skogen längre fram, även om det säkert kan funka ett tag till.

Att ha bra svärföräldrar är inte en rättighet. Och jag har haft förhållanden innan jag träffade min make, där jag verkligen inte har gått ihop med killens släkt.
Och tyvärr väljer de flesta släkten framför sambon... 

Har det hunnit bli lite bättre? Hoppas det.

Jag tycker att du måste prata med din sambo, på ett lugnt och sakligt sätt. Vad tycker han om allt detta? Sedan måste ni bestämma tillsammans vad som ska gälla för ert bröllop - och sedan förmedla det tills hans familj. Och vara tydliga med att det är ERT bröllop och att ni bjuder in dem som gäster - det är inte de som arrangerar bröllopet. Lycka till!

Håller med Utomlands 2013.

Du bör som sagt sitta ner och prata med din sambo på ett lungt och sansat sätt. Berätta hur du känner utan att vara för kritisk mot hans familj då det är lite känsligt för honom. Vad tycker han om allt detta?

Det är ERT bröllop, alla andra är gäster. Om inte datumet eller kyrkan eller vad det nu är inte passar dem så får de väll låta bli att komma. Det är ni som ska gifta er och ni ska bestämma tillsammans hur ni vill har ERT bröllop. Givetvis kan folk komma med förslag, men inte krav.

Ta stöd av någon vän eller släkting från din sida som kan hjälpa och stötta dig, om du tex behöver prata av dig med någon.

Hoppas att det löser sig för dig. Lycka till. 

Tack för era svar! Ja det är lite bättre, men vi har anpassat ganska mycket bröllopsplanering till hans familj (lokal osv). Min sambo säger att pappan var full när han ringde mig, men jag tycker inte det är en ursäkt. Dessutom var det på dagtid han ringde, när jag var på jobbet, det känns inte som den svärfar jag vill ha eller som skall vara farfar till mina/våra barn. Min sambo tycker inte det var okej men han han tycker jag överreagerar och skall gå vidare. Ungefär som varje gång hans familj (i synnerhet hans bror) är idioter. Så jag har pratat med honom men inget händer, han kan ju inte ändra på dem säger han.  

Det känns så jättetråkigt att utöver det där samtalet har ingen i hans familj nämnt bröllopet inför mig. Och vi har planerat i ett halvår snart. Det är som att de inte vet eller accepterar. Ingen har erbjudit sig någonting eller ens sagt att det skall bli roligt. Jag blir så vansinnigt avundsjuk på alla som har en bra relation till sin (framtida) mans familj.. Kan jag få en adoptivsvärfamilj?

Man kan inte förändra andra men välja hur mycket man ska låta dom skada sig själv.

Och vill du inte att din nuvarande svärfar ska bli farfar till era kommande barn, då är det bäst att du skaffar barn med någon annan kille.
Annars vet jag inte hur du ska lösa det riktigt?

Min fd svärfar var alkis, men vi tillbringade otroligt lite tid hos min dotters far föräldrar.
Dom drack alla tider på dygnet så som var aldrig nytra då vi kom dit.
Därför valde jag att inte åka dit med vårat barn.
Efter separationen 08 har varken min dotters farmor eller farfar hört av sig och hennes pappa har hon bara träffat en gång i år hittills, i januari...

Om det är möjligt så kan man tänka några gånger extra på vad det är man håller på att ge sig in i.
Om din blivande accepterar dom som dom är och ändå vill ha dom nära inpå livet och umgås,
då kanske det blir svårt för dig att slippa dom.

Erat bröllop är också erat bröllop.
Man ska inte förvänta sig att alla andra ska tycka att det är en stor händelse, att det är något märkvärdigt och något man vill vara med och prata om eller planera kring.
Men visst har dom väl pratat om bröllopet då du varit närvarande, eftersom att dom har krav på hur det ska vara med lokal och mat osv.
Då är dom ju väldigt engagerade tycker jag, även om det inte är på det sättet du önskar.

För att ni ska lyckas bör ni helst stå eniga.
Din blivande ska helst stå bakom dig om det blir konflikter där du blir påhoppad.
Det är ju DIG han valt att leva med, inte familjen han är uppvuxen i.

att vara full är ingen ursäkt för att få bete sig uselt åt, och om du/ni redan anpassat så mkt efter hans släkt så har de ingen rätt att kräva mer anpassning från ert håll.

trist nog så är du nog "tvingad" till att höra till hans övriga släkt om ni gifter er, men han borde nog ta ditt parti lite mer om han verkligen vill ha dig o få bli din man.

jag är inte heller så förtjust i min sambos föräldrar, vi har rykt i luven på varandra otaligt gånger, jag kan erkänna jag tycker inte om dem alls. Trist nog bor vi på "samma" gård så jag kan inte undvika att stöta på dem i tid o otid.

Jag har försökt få min m2b att förstå hur spännt det är mellan dem o mig o hur mkt de avskyr mig som jag gör det samma om dem. försökt få honom att prata med sina föräldrar om att de behöver inte vara så elaka o arga o komma med usla kommentarer om mig o mina barn jag har sedan förr osv osv.

men jag inser ju att iom att jag älskar min m2b o så gärna vill gifta mig med honom så måste jag acceptera att  bli en del av hans släkt. o ja jag får bita ihop många gånger o jag gör det bara för att jag älskar min sambo så högt.

men  med det betyder det inte att jag talar om för honom när de kommer med elaka o bitska kommentarer.

Kan ju bara dra som exempel på att svärfar talade om för mig att det var mitt fel att min häst blev sjuk o måste avlivas o det var bara rätt åt mig att den fick lov o dö, så du ser vilka härliga svärisar jag har... 

Ja förklara för honom på ett snällt sätt, inte kritiskt att de gör fel utan att det de säger känns fel för dig, det gäller att kominucera rätt, inte anklaga någon eller få honom i försvarsposition, utan försöka få honom förstå och få empati. Om han förstår dig och är med dig så får ni stå på er tillsammans, det kommer nog fortsätta hela ert liv men om båda är med på att det är ni som ska bestämma så får han lära sig säga ifrån och du måste säga ifrån till din partner. Stå på dig, det är Din dag, hans dag. De har inget som helst med det att göra. Det ska vara en lycklig dag. Riktigt synd, men ibland måste man acceptera att människor är som de är, men detta kan det inte bestämma. Är din sambo med dig så fortsätt. håller han inte med dig alls, då ska du inte ge dig. Men jag försår att föräldrarna måste vara med. Du kanske ska ta ett snack med hans föräldrar och berätta vad du tycker, fast på ett bra sätt. De kommer gå i försvarsposition men förhoppnigsvis har det förstått. Ända sättet att få det att fungera, annars kommer du aldrig stå ut i längden tror jag, å hemskt om du ska behöva utsättas för det hela tiden :(

Jag ser det som att om han har valt att gifta sig med dig, då är det även hans ansvar att göra så gott han kan för att du ska ha det bra i relationen. Att han låter dig bli trakasserad av hans familj ingår i min livssyn inte i detta.

Man behöver inte alls "höra till" någon släkt alls, om man inte vill. Frågan är om din blivande älskar dig tillräckligt mycket för att sätta gränser och skydda dig från hans familjs värsta avigsidor.