Skaffa inte barn för uppmärksamhetens skull !!

Jag förstår också vad hon menar, men jag tycker uttrycket blir så fel, rent allmänt alltså, hur det används. Sedan, som FrökenMäkelä skriver, så har alla olika syn på hur man vill leva. Självklart ska man kunna plugga, jobba, resa osv före man skaffar barn om man vill det. Det betyder dock inte att alla i den åldern har samma mål, önskemål och drömmar. Jag menar inte att du eller din dotter tror/säger det, utan mer i allmänhet. Man kan vara i 20-års åldern och inte vilja plugga flera år eller resa, gå ut på krogen och vad det nu är som folk brukar säga att man "ska" göra innan man skaffar barn.

Sitter i samma situation. Min blivande är 44 och jag är 27. Han har inte några innan och jag vill inte ha. Jag älskar barn men vill inte ha någon egen. 
När man går på jobbinterjuv och dom ser min ålder så kommer frågan, Barn? Nej det blir det inte och dom tittar så konstigt på en precis som är knäpp i huvudet att man inte vill ha barn. 
Varför måste jag försvara mitt val att inte ha några barn? 

Om man ska skaffa barn eller inte är något man faktiskt inte får fråga om när man intervjuar folk. Lika lite som man får fråga om religion, sexuell läggning eller något annat privat.

jag fick första barnet 5 dagar innan jag fyllde 21, blev ensamstående de första 1½åren innan barnets pappa insåg att han vuxit från att vara ute o supa o partaja, han hade dock redan ett barn på 3år när vi träffades.

när äldsta var nästan 2år så blev vi tillsammans och vi fick ytterligare ett barn till när jag var 26år. vi levde ihop o gifte oss så småningom, men det gick i stöpet så vi skilde oss.

när jag träffade min m2b så var han barnlös men jag hade ju mina två sen tidigare,o från början sade jag att jagi inte skulle ha fler barn men sen så kom vi på att vi ville ha en gemensam nämnare o då blev vi föräldrar till vårat gemensamma barn som är 3½år nu o jag var 32½år när jag fick sista barnet.

men oavsett så har barn aldrig varit till besvär för mig, jag har pluggat fast jag haft barn i lågstadie o dagis åldern jag har jobbat o även semestrat med barnen.

jag har aldrig sett barnen som ett hinder för nått jag vill göra, jag o m2b tar med dem på det mesta, men ibland blir det nån grej som bara han o jag gör ensamma.

Det jag vill säga är att jag har skaffat barn när det passat mig o deras pappor, inte för att nån annan frågat o tjatat.

Folk ska skaffa barn när de känner sig redo, inte för att andra vill och en del vill resa o plugga innan de skaffar barn o endel gör som jag, gör det mesta trots att jag har barn.

Det finns folk som skaffar av fel anledning, tex tror att de kan tvinga kvar sin partner i förhållandet om de lurar på den andre ett barn. eller skaffar barn för att de är ju så gulliga. eller för att det är ett  "mode" att bli gravid o få en bebis.

Det finns både bra o dåliga ensamstående föräldrar det finns både bra o dåliga sammanlevande föräldrar men jag är av den åsikten att få barn när man är mitt i tonåren är inte nån bra ide tycker jag.

men jag själv ville bli en relativt ung mamma till mina barn o det var mitt o partnern beslut ingen annans.

Om PiaB´s dotter vill vänta så finns det väl en anledning till det o det är hennes beslut.

och pratet om kärleksbarn, man kanske inte är så sugen på att bli förälder när man är över 40 o redan har vuxna utflugna barn.

nä allt har sin tid o det är bäst att låta det vara så  

Nästa gång så kanske du ska testa svara med att "alla kan inte få barn hur lätt som helst" Dom kanske behöver den där sparken på smalbenet för att inse vilka övertramp dom gör. För det är stor skillnad på att fråga när man ska skaffa barn och om man har funderat på att skaffa barn, oerhört stor skillnad. För tyvärr så finns det så många som har svårt att bli med barn som får höra sånt där i tid och otid. Men sen är inte roligt oavsett att få höra det!

Väldigt OT, men jag förstår inte varför folk säger att dom "bor hemma". Jag menar, jag bor också hemma? I mitt hem med min sambo och son. Mina systrar bor hemma, i ett hus med min mamma. Min kompis bor hemma, i en etta, själv. Jag förstår såklart att de som säger såhär menar "hemma hos föräldrarna" men hemma är alltid där man har sitt hem, oberoende av föräldrars hem.

Håller med dig, får själv väldigt ofta också frågan "när ska ni skaffa barn?" eller "är det inte dags nu när ni gift er?" osv... Blir såå trött på alla både arbetskamrater, vänner, familjemedlemmar, bekanta som ska hålla på och lägga sig i..! Tycker att detta är en sak som rör bara mig och min man, ingen annan. För de vet inte alls hur vår situation ser ut, vi kanske har försökt i flera år men inte lyckats, och det vore ju förkrossande att få höra folks tjat hela tiden om att man borde skaffa barn då. Nu är det inte så, vi har inte ens börjat försöka än, men det vet ju inte dom.

Vi har inte bestämt oss för exakt när vi vill försöka men jag vet iaf att jag vill åka på vår bröllopsresa först utan att vara gravid och sen får vi se. Kanske blir det nästa år, eller året därefter, tiden får utvisa. Det är vad jag har sagt till alla som frågar, men man kanske inte borde sagt nåt överhuvudtaget, för nu lär väl alla börja tjata när vi kommit hem från resan..
Själv frågar jag aldrig folk när de ska skaffa barn, just pga att jag inte vill riskera att såra eller stressa någon. 

Och angående det här med att skaffa barn pga att "de är ju såå söta" eller för att det är "mode", det tycker jag bara tyder på omognad och att de verkligen borde fundera över vad det egentligen innebär att ha ett barn... 

M2b:s vänner har så smått sluta ställa den frågan "Och när tänker ni skaffa barn då?", men det tog väl 7-8 år. Nästa år har vi varit tillsammans i 10 år och vi har tänkt gifta oss (strax efter att jag fyllt 34 och m2b ska fylla 41) så efter det kommer väl dom att börja fråga igen misstänker jag.....

Allvarligt talat-om man ens börjar prata fler graviditeter med en kvinna som fyllt 46, då fattas det faktiskt rätt stor bit av de basala kunskaperna i mänsklig biologi.
Vi som passerat 40 och redan har barn, har ju betydligt större chanser att bli mormor/farmor än mödrar igen. Det är ytterst undantagsvis folk efter 42 får fullgångna och friska barn. Jag tror nästan inte mina ögon när jag ser att du får den frågan!
Snacka om att undersäkningarna som visar att vi överskattar den fertila åldern, tyvärr stämmer!

Fast, under vår kamp för syskon, så har man ju -och fortfarande får vi-kommenatren "du ska se att när ni väl ger upp och slappnar av, när ni minst anar det.."

Tro mig, man kommer också till en punkt även i en kamp och sorg, då det på ett sätt är skönt att få stänga dörren. man VILL inte hänga kvar i hoppet mer, och då kan man lämpligen få skonas från andras klämkäckheter.

Annars, apropå tråden rent allmänt undrar jag lite: hur vet ni vilka osakerna rär tll att era medmänniskor "skaffar" barn?

Det är ju helt omöjligt att veta, även om man kan tycka sig veta. Även om personen i fråga säger "bu", så kan det lika väl vara "bä" egentligen.