Hur får jag sambon till förlovning??

Har du provat att säga rätt ut att du vill gifta dig med honom och att det är viktigt för dig? (dvs utan att skojja, pika eller att det hela ska vara underförstått)

Jag hade samma problem med min m2b.

Han var tidiagre inte speciellt intreserad av äktenskap, och tyckte då att en förlovning var onödig då han anser att förlovar man sig ska man gifta sig innom ett år.

Vi hade ett samtal där jag sa att jag verkligen ville gifta mig någon gång, och förklarade hur jag kände.

Efter det samtalet slutade jag ge pikar och drog inte upp ämnet något mer.

Var dock sugen på att fråga själv, men jag vet att jag antagligen skulle ha fått ett nej, då han inte var "mogen" för detta steg än.

Han är en sådan person som måste få vänja sig med tanken så att säga.  (Han var lika dan när det gällde att skaffa barn, men efter att verkligen få tänkt på saken så ändrade han åsikt och vill nu jätte gärna skaffa barn. Nu är det dock så att jag fortfarande har nått år kvar innan jag tar min examen från universitetet och vill inte skaffa barn innan jag är klar).

Han varken gör eller säger något om han inte verkligen menar det.

Jag gav honom den tiden han behövde.

2 år tog det innan han gick ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom. Och då viste jag att det verkligen var något som han ville göra, annars skulle han aldrig ha frågat.

Mitt råd är att ni kan ha ett lungt och genuint samtal där ni båda får förklara vad ni känner för en förlovning och ett äktenskap. Vad ni har får ståndpunkter och vad ni anser att ett äktenskap innebär. Förklara för honom vad du känner.  Efter samtalet ta inte upp ämnet för ofta för då kommer han bara känna att du tjatar och pressar honom.

Låt honom få tid att smälta samtalet och kanske vänja sig med tanken på förlovning/äktenskap. Ha lite is i magen.

Förstår verkligen hur frustrerande det känns, men man vill ju inte tvinga in någon att göra något som denna igentligen inte vill göra. Blir kanske inte ett så lyckat äktenskap då.

Jag skulle vara jättetydlig och sitta ner i lugn och ro och säga att jag verkligen vill förlova mig och gifta mig. Och fråga hur han känner, om det verkligen inte spelar någon roll eller om han faktiskt inte vill någonsin. Jag skulle hellre vilja veta det så jag kunde tänka om och slippa gå och drömma.

Som sagt redan så vet jag, och säkert du, att män har svårt för kvinnors otydlighet. De kan, eller vill inte hålla på och gissa vad vi egentligen menar. Ibland säger vi kvinnor, inte jag och du , inte vad vi riktigt menar för vi tycker att de borde ju förstå det ändå. Och så svarar de på det vi faktiskt sagt...

Så jag skule säga så tydligt jag kan att jag menar allvar, jag vill att vi förlovar oss för att så småningom gifta oss.

hehe tack :)
ja dem är ju lite korkade ibland. tycker jag har försökt ta upp det på lite mer allvar men då blir han bara tyst å då har jag sagt att han ska fundera på det sen har jag slutat prata för som sagt jag vill inte bli tjatig.

ja jag får väl ta ett seriöst snack med han, tyvärr är han lite jobbig så och blir mest tyst om man pressar han. 

Min fd man var sådan, han var väldigt tyst eller höll med mig om allt. Farligt att tycka något själv liksom...

Men till honom brukade jag säga, om han inte svarade nämnvärt, jag vet att du har hört vad jag har sagt nu. Då kunde han aldrig säga att "det hade jag ingen aning om".

Skulle nog säga som de andra, ta ett ordentligt snack med honom om att du vill detta och att det är viktigt, och sedan nämn det inte igen. Det kan ta tid för det och smälta in och sedan ska han ju hinna få tummen ur för att kunna ställa frågan också. =)

Ibland kan det vara så att om man inte tjatar så händer det snabbare, för då känner dem att de kan visa att de vill göra det för någon annan anledning än att man bara tjatat sig till det.

Jag har samma problem med min sambo. Jag är otroligt redo för att gifta mig och vill helst göra det inom det närmaste året. Men min kille är inte alls redo och verkar inte tänka så mkt på bröllop heller. Medans jag drömmer om det varje dag. Så jag tog modet till mig och frågade honom om han ville gifta sig med mig i helgen.. Han svarade att han vill gifta sig med mig men är inte redo. Dessutom vill han vara den som frågar. Jag blev självklart jättelessen men till slut insåg jag att han faktiskt vill gifta sig med mig men inte just nu. Så det bästa du kan göra är att prata med honom ordentligt! Det bästa med att jag friade var att vi iaf fick igång samtalet och vi nu vet vart vi står. Men det är jobbigt att vänta!

tack snälla för svaren, känner nog att jag snart byggt upp modet att ta upp detta med honom :)

Jag tror det kan vara ett personlighetsdrag som en del har.

Pratar ni om framtiden? Marker du om han inkluderar dig i sina framtidsplaner eller har han inga framtidsplaner? Vad har han for mal i livet? Vill ni ha barn igen? 

Om han ar en san person som inte tanker framat eller har nagra specifika mal sa kan det nog vara darfor han inte vill gifta sig. Mitt ex var sadan. Han sa saker som "JUST NU kanner jag att jag vill spendera resten av mitt liv med dig. (Vilket for mig later som en oxymoron). Han sa ofta ocksa: "Jag kan ju inte lova nagonting om framtiden". For honom kan man helt enkelt inte bestamma vad som ska handa om fem ar. Han tror inte att livet funkar sa. Han ar fortfarande precis likadan sa det hade ingenting med mig att gora.

Nu ar jag forlovad med en person som tanker helt annorlunda. For honom ar det jatteviktigt att planera framat. Sadan ar jag ocksa. Det kan nog bli lite krangel nar man har en person av varje sort i ett forhallande, men man kanske kan fa det att funka anda genom att kompromissa?

Jo tackålov tänker han också framåt fast kanske inte så långt som jag (jag är planeringsfreak) men vi vill ha barn igen, snart och vi ska renovera och bygga ut huset så det är inte så att han inte inkluderar mig i sin framtid. Tror mer det är så att han inte ser poängen med att gifta sig... får väl se om han ändrar sig med tiden, man vet aldrig, under har ju skett förr.

Jag tycker du kan vaga stalla lite 'krav', det ar inget konstigt med det. Kan du inte saga lite allmant att du skulle vilja vara gifta om ni ska forsoka fa barn igen? Det behover ju inte vara ett uttalat 'utimatum' utan snarare, "sahar tycker jag. Ta stallning till det hur du vill". Jag tycker inte det ar det minsta orimligt att man vill ha ett lofte om stabilitet (som dessutom ar juridiskt bindande) nar man ska gora en sa allvarlig sak som att bilda familj. Om han ignorerar detta och borjar prata om barn igen sa kan du val saga "ja, men som sagt vill jag vara gift om jag ska ha barn igen". 

Jag vet inte om han ar den typen som far dig att kanna dig gnallig och tjatig nar du pratar om sant har, eftersom du sager i tradstarten att du kanner dig sa. Men det verkar vara ganska manga killar som anvader den metoden (kanske omedvetet) nar dom inte vill diskutera nagot. Dom typ suckar och gor en plagad min sa att man kanner sig dum och haller tyst om den saken dom inte vill prata om. Men det finns ingen anledning att inte diskutera saker som du tycker ar viktiga bara for att han bli obekvam. Da far han beratta varfor han kanner sig obekvam i sa fall. 

Nu kanske jag antar en massa som inte stammer har, men jag gissar att ni kanske inte pratar rent ut om detta och det verkar som ni gar som tva katter runt het grot nar det galler detta amnet. ;)