Jag och min sambo ska gifta oss i augusti och har pratat om att skaffa barn efter bröllopet.
Jag tycker det känns sjukt spännande och lite nervöst och undrar därför om det finns några fler som går i samma tankar och som skulle vilja vara med på denna resa?
Hej, här är ett par till som går i tankarna.
Vi gifter oss i september och vi hade planerat att sätta igång och "försöka" redan på bröllopsnatten men nu har jag fått ett väldigt bra jobberbjudande men som tyvärr bara är ett vikariat som tar slut i februari 14. Jag vet nu inte hur vi ska göra? Vill ju inte söka nytt jobb medan jag är gravid och vill inte heller vara arbetslös. Vill definitivt inte heller vänta med bäbis........
Dock har jag möjlighet att gå tillbaka till skolan och läsa vidare men jag undrar hur det fungerar med mammapenningen då? Har för mig att de baserar mammapenningen på inkomsten innan man börjar studera?
Någon som har koll på hur det där funkar?
Har läst och läst på deras hemsida men allt är så snurrigt tycker jag. Vill verkligen försöka bli gravid direkt efter bröllopet så hade blivit så glad om det gick att lösa på något bra sätt!
För övrigt är jag också rädd över tanken att börja försöka, att livet kan ändras så drastiskt och också över tanken att kanske inte kunna bli gravid.
Just de tankarna är vi nog en del som går och oroar oss för, iaf så gör jag det.
Så du är inte ensam. Jag skulle tro att det är rellativt vanligt.
Även fast man vet att livet kommer att förändras den dagen mas skafar barn (man har ju sett syskon och/eller vänner) så är det lite svårt att faktiskt förstå vilken total omställning det kommer att bli.
Men ärligt talat så längtar jag efter den omställningen i mitt liv. 
Jag håller verkligen med dig! Jag har alltid haft svårt att förstå argumentet "Nej, gud nej jag är inte redo för att gifta mig ännu, det är så bindande" ofta sagt att personer som har barn. Hur kan man tycka att det är mer bindande att gifta sig än att skaffa barn?
Det känns som att folk skaffar barn utan att tänka sig för. Som att det är ett impuls köp på tuggumi. Missförstå mig rätt, jag vet att alla älskar sina barn hejdlöst oavsett hur dom blev till! Men att folk inte längre verkar tänka längre än den där lilla gulliga bebisen. Tre år senare var det as jobbigt, för att förhållandet sprack, pengarna räcker inte till och man har aldrig "egen tid" längre. Som sagt, jag säger inte att det här gäller alla. Men jag har många i min närhet som gjort den resan trots att vi var flera stycken som sa " Är du verkligen säker på att du är redo för det här. Jag menar du känner ju knappt pappan i frågan, ni har ju bara varit tillsammans 6 månader plus att du precis börjat plugga"
SJÄLVFALLET (!) får alla göra precis som dom känner för. Men om man varit tillsammans 5-6 år och har två barn är man inte då redan väldigt bunden till personen för all framtid?
En skilsmässa är tuff ja, men då kan man gå igenom de, dela upp sakerna och aldrig mer se varandra, men har man barn är man ju verkligen bunden, då kommer du för alltid behöva ha kontakt med ditt ex på ett eller annat sätt.
Vi önskar oss pengar till bröllopsresan. Men när vi skickar ut tackkorten så kommer vi bifoga en bild på ultraljudet och skriva "Tack för livets resa!". De kommer hjälpa oss finansiera vår IVF. Och jag HOPPAS att vi kan bifoga ett ultraljud! 
Jag håller verkligen med dig! Jag har alltid haft svårt att förstå argumentet "Nej, gud nej jag är inte redo för att gifta mig ännu, det är så bindande" ofta sagt att personer som har barn. Hur kan man tycka att det är mer bindande att gifta sig än att skaffa barn?
Det känns som att folk skaffar barn utan att tänka sig för. Som att det är ett impuls köp på tuggumi. Missförstå mig rätt, jag vet att alla älskar sina barn hejdlöst oavsett hur dom blev till! Men att folk inte längre verkar tänka längre än den där lilla gulliga bebisen. Tre år senare var det as jobbigt, för att förhållandet sprack, pengarna räcker inte till och man har aldrig "egen tid" längre. Som sagt, jag säger inte att det här gäller alla. Men jag har många i min närhet som gjort den resan trots att vi var flera stycken som sa " Är du verkligen säker på att du är redo för det här. Jag menar du känner ju knappt pappan i frågan, ni har ju bara varit tillsammans 6 månader plus att du precis börjat plugga"
SJÄLVFALLET (!) får alla göra precis som dom känner för. Men om man varit tillsammans 5-6 år och har två barn är man inte då redan väldigt bunden till personen för all framtid?
En skilsmässa är tuff ja, men då kan man gå igenom de, dela upp sakerna och aldrig mer se varandra, men har man barn är man ju verkligen bunden, då kommer du för alltid behöva ha kontakt med ditt ex på ett eller annat sätt.
Nej, här på BT har jag heller aldrig sett det resonemanget. Men jag har hört det sååå många gånger!!
Agusti13: Vi har fått höra samma sak (vi är 25 och 28) varför ska ni gifta er så tidigt? Ska ni inte vänta lite, varför har ni så brottom?
Jag har mest viftat bort det med tanke på att vi varit ett par i 3 år när vi gifter oss och inte alls anser oss speciellt "unga". Men ett par bekanta/vänner har sagt att vi borde vänta med bröllop det är ju faktiskt SÅ stor grej och så bindade. Det härliga i kråksången är att jag fått den åsikten av tjejer som skaffade barn när dom var mellan 18-22!!!
Kom inte och säg att vi är "för unga" eller har brottom. Vi är för fasiken vuxna som har tagit ett gemensamt beslut att dela livet med varandra. Om något har vi inte haft brottom utan är väldigt klara på varför vi vill ingå äktenskap och vad det innebär. Det är exakt likadant som vi lever idag, fast vi har samma efternamn och är juridiskt budna till varandra. Jag tror inte vårt förhållande kommer vara speciellt annorlunda efter att jag blviit "fru" istället för "sambo/fästmö"
Det känns som att livet förändras LIIIIITE mer än så när man skaffar ett barn.
