Jag och min sambo ska gifta oss i augusti och har pratat om att skaffa barn efter bröllopet.
Jag tycker det känns sjukt spännande och lite nervöst och undrar därför om det finns några fler som går i samma tankar och som skulle vilja vara med på denna resa?
Nej, här på BT har jag heller aldrig sett det resonemanget. Men jag har hört det sååå många gånger!!
Agusti13: Vi har fått höra samma sak (vi är 25 och 28) varför ska ni gifta er så tidigt? Ska ni inte vänta lite, varför har ni så brottom?
Jag har mest viftat bort det med tanke på att vi varit ett par i 3 år när vi gifter oss och inte alls anser oss speciellt "unga". Men ett par bekanta/vänner har sagt att vi borde vänta med bröllop det är ju faktiskt SÅ stor grej och så bindade. Det härliga i kråksången är att jag fått den åsikten av tjejer som skaffade barn när dom var mellan 18-22!!!
Kom inte och säg att vi är "för unga" eller har brottom. Vi är för fasiken vuxna som har tagit ett gemensamt beslut att dela livet med varandra. Om något har vi inte haft brottom utan är väldigt klara på varför vi vill ingå äktenskap och vad det innebär. Det är exakt likadant som vi lever idag, fast vi har samma efternamn och är juridiskt budna till varandra. Jag tror inte vårt förhållande kommer vara speciellt annorlunda efter att jag blviit "fru" istället för "sambo/fästmö"
Det känns som att livet förändras LIIIIITE mer än så när man skaffar ett barn.
Känns som att ångerrätten på ett äktenskap är lite lättare än ångerrätten på ett barn. Visserligen så kan man ju ha kvar barnet även om man är skillda (what?) haha, men det känns ändå bättre att man kanske känner att man kommer dela livet med personen man skaffar barn med.
Har ingen som helst förståelse för folk som tycker det är mindre bindande med barn är äktenskap.
Hejsan!
Jaa vi funderar på att skaffa ett syskon till vår son efter vårt bröllop den 3 augusti :)
Tycker också det känns spännande. ser verkligen fram emot både bröllop och barn. Detta kommer bli ett väldigt händelserikt år :)
Nej men gör man inte med barnen som med allt annat? Du tar brödrosten och jag toastern. Jag tar tvillingpojkarna så tar du dottern och hunden. Va bra då har vi rett ut det, tack för den här tiden!
Skämt å sido, har man barn tillsammans är man för alltid budna till varandra genom barnen (om inte då ena föräldern skiter i det och går under jord) men vi förutsätter att båda är "normala" kärleksfulla föräldrar som vill vara i barnens liv.
Visst att båda föräldrarna kan ordna kalas osv osv. Men barnen kan ju inte fira sin student två dagar för att päronen inte pratar, ha två bröllop, i framtiden ha flera dop. Har man barn som man har gemensam vårdnad om behöver båda parter vara med för att skaffa nytt pass, ja ni vet vart jag vill komma. Även om man inte pratar med varandra kommer man vara i varandras liv.
Är man gifta utan barn eller för den delen "bara lever ihop" och sen separerar behöver man inte om man inte vill se personen någonsin igen.
josvi558 skrev 2013-01-29 13:57:03 följande:
Känns som att ångerrätten på ett äktenskap är lite lättare än ångerrätten på ett barn. Visserligen så kan man ju ha kvar barnet även om man är skillda (what?) haha, men det känns ändå bättre att man kanske känner att man kommer dela livet med personen man skaffar barn med.
Har ingen som helst förståelse för folk som tycker det är mindre bindande med barn är äktenskap.
Nej men gör man inte med barnen som med allt annat? Du tar brödrosten och jag toastern. Jag tar tvillingpojkarna så tar du dottern och hunden. Va bra då har vi rett ut det, tack för den här tiden!
Jag håller verkligen med dig! Jag har alltid haft svårt att förstå argumentet "Nej, gud nej jag är inte redo för att gifta mig ännu, det är så bindande" ofta sagt att personer som har barn. Hur kan man tycka att det är mer bindande att gifta sig än att skaffa barn?
Det känns som att folk skaffar barn utan att tänka sig för. Som att det är ett impuls köp på tuggumi. Missförstå mig rätt, jag vet att alla älskar sina barn hejdlöst oavsett hur dom blev till! Men att folk inte längre verkar tänka längre än den där lilla gulliga bebisen. Tre år senare var det as jobbigt, för att förhållandet sprack, pengarna räcker inte till och man har aldrig "egen tid" längre. Som sagt, jag säger inte att det här gäller alla. Men jag har många i min närhet som gjort den resan trots att vi var flera stycken som sa " Är du verkligen säker på att du är redo för det här. Jag menar du känner ju knappt pappan i frågan, ni har ju bara varit tillsammans 6 månader plus att du precis börjat plugga"
SJÄLVFALLET (!) får alla göra precis som dom känner för. Men om man varit tillsammans 5-6 år och har två barn är man inte då redan väldigt bunden till personen för all framtid?
En skilsmässa är tuff ja, men då kan man gå igenom de, dela upp sakerna och aldrig mer se varandra, men har man barn är man ju verkligen bunden, då kommer du för alltid behöva ha kontakt med ditt ex på ett eller annat sätt.
Haha, ja då har man verkligen lyckats om de blir bebis och bröllop på samma gång på fyllan =P Men jag håller med dig, man "råkar" inte gifta sig med någon en sen, blöt fredagkväll. Ett bröllop är ju utan tvekan något genom tänkt och planerat.
Om man inte gifter sig bara sådär i kommunhuset av juridiska skäl, men även där har man ju faktiskt tänkt till och två personer har frivilligt bestämt sig.
Undra hur många pappor det finns där ute som inte gavs ett val?
Hej :) Har bara läst TS , vi gifter oss 7 juni och vi har bestämt att jag ska sluta med p-plåster i juli-aug och så får det hända när det händer :)
Vi vill ha nummer 2 efter bröllopet :)
Jag och min sambo ska gifta oss i augusti och har pratat om att skaffa barn efter bröllopet.
Jag tycker det känns sjukt spännande och lite nervöst och undrar därför om det finns några fler som går i samma tankar och som skulle vilja vara med på denna resa?
Min sambo chockade mig för bara någon dag sedan. Han sa att han vill att vi ska försöka bli gravida efter vårt bröllop nu i juli. Jag har velat ha barn under en längre tid men vet också att min sambo måste själv få komma i ro med stora frågor i vårt liv. Jag kan inte säga rakt ut till honom utan han måste få tänka, grubbla och fundera i sin egen takt. När han är redo kommer han till mig för att diskutera. Tanken på barn har han tidigare blivit väldigt stressad över när andra har frågat honom men han kom alltså till mig för någon dag sedan och sa att han kände sig redo. Så nu kommer vi att försöka efter vårt bröllop.
Min kollega var 20 när hon fick barn. Nu är hon 34 (men känns otroligt ung) och hon verkar ha så bra relation med sin dotter. Inte för att man inte kan ha det när man äldre, så klart, men relationen verkar bli speciell när man är så ung
Min kollega var 20 när hon fick barn. Nu är hon 34 (men känns otroligt ung) och hon verkar ha så bra relation med sin dotter. Inte för att man inte kan ha det när man äldre, så klart, men relationen verkar bli speciell när man är så ung 