Vi ska gifta oss i vår underbara trädgård till sommaren. Men vill veta lite hur ni gör. Kommer ni att gå fram tillsammans eller kommer er sambo att stå därframme och du går in själv?
Känns lite konstigt att gå själv.. man är så ensam då...Hur gör ni?
Vi går tillsammans.
Vi har inte bestämt oss, men själv går jag inte. Går vi inte tillsammans så går jag med min tärna, lite otraditionellt och annorlunda :)
Vi gick tillsammans och det kändes underbart. Hade tänkt gå själv, men ändrade mig 2 veckor innan och min blivande blev jätteglad över att vi skulle gå ihop. Nu efteråt vet jag inte hur jag tänkte som ville gå själv först. För oss kändes det rätt, speciellt eftersom vi var ett etablerat par med barn och inte "två unga oskulder", haha!
Vi gick in tillsammans och jag hade inte velat ha det på något annat sätt. Det är ju faktiskt vi som gifter oss, vi som valt detta och vi som gör det tillsammans. Då vill jag också att vi går in tillsammans och att vi ger varandra det stödet. Att stå utanför dörrarna tillsammans innan dom öppnades.. se varandra i ögonen och sedan ta steget in i kyrkan tillsammans.. underbart!
Nu hade vi ju dock prästen som gick först, sedan vår dotter som brudnäbb och efter henne kom vi tillsammans och bakom oss gick först våra två tärnor och sedan fyra marskalker. Så.. ja.. helt ensamma var vi ju inte :P
Vi gick tillsammans och det kändes härligt för vi var båda mycket nervösa. Vi hade inte velat ha någon annan konstellation.
Vi hade så kallad överlämning (ok med prästen, vi frågade i god tid 
)
Men det var egentligen bara för att det kändes bäst när det gällde vårt tema. Vi skulle ju egentligen haft själva vigseldelen på kyrktrappen och sen gått in för gudstjänst-delen. Men det hade förvirrat våra gäster för mycket kände vi.
Så vi kompromissade och körde en tidigare variant (vår tidsepok var 1300-talet på allt annat. Men vigseln blev nog mer 1200-tal, kanske till och med 1100-tal)
Näbbarna gick först, sen mina tärnor och sist jag och pappa.
Maken stod framme med sina bröder och väntade.
Det passade honom bra också då han inte ville stå i fokus där på altargången...
Om vi inte hade haft temabröllop så skulle vi antagligen gått in tillsammans. Eller gjort någon variant där han gick med sin mamma och jag med min pappa eller något om prästen sagt ok.
Inte för att vi ville "överlämnas" och försöka få det till någon symbolik om att dom godkänner våra val och andra romantiska hollywoodinspirerade tankar
Utan snarare att vi hade eskorterat dom genom kyrkan - till deras bänkrad och sen gått tillsammans sista biten. För att mer visa att vi lämnar föräldrarna bakom oss och nu gör den här resan tillsammans...
Min pappa kommer gå med mig in, min blivande frågade min pappa "om lov" innan han friade och jag och pappa har ett mycket stark relation så för oss känns det rätt att göra så..
Nu är det lite över två månader kvar innan det är dags för oss, men så som vi har tänkt hittills så kommer han att stå framme vid "altaret" (ja, vad heter det när man gifter sig borgerligt?!) med sina best men, sedan kommer tärnorna att gå in och sedan jag, ensam. Men vem vet, det kan ju komma att ändra sig. :)
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Min sambo är inte en person som vill stå i fokus..( låter konstigt när det var han som friade 
)
Det är ju ett skönt stöd att ha någon jämte sig när man går in..
