Vi ska gifta oss i vår underbara trädgård till sommaren. Men vill veta lite hur ni gör. Kommer ni att gå fram tillsammans eller kommer er sambo att stå därframme och du går in själv?
Känns lite konstigt att gå själv.. man är så ensam då...Hur gör ni?
Vi kommer gå tillsammans. Finns ingen hellre jag står och är nervös med och våra klibbiga händer hålls när dörrarna öppnas och gästerna får se oss!
Lätt att vi går tillsammans, kan inte tänka mig annat. Vi ska också vara i en trädgård och anländer till den tillsammans (från vatten med båt eller grusväg med vespa det är lite väderberoende, men vi kommer alltså inte från huset) och möts av väntande gäster och då blir det ju märkligt om vi splittras upp och går var för sig sista biten. Men vi hade gått in tillsammans hur och var vi än valt att gifta oss.
vi går tillsammans. det är ju vanligast i sverige att man gör så och alla andra varianter brukar man få kolla att det är ok. Lite annat förstås om ni gifter er i en trädgård, då sätter ni ju lite mer era egna spelregler.
Det som jag tycker är lite synd när killen står där framme och väntar är att det känns lite som att han inte är fokus alls, utan bara bruden. Det är hon som det ska ooh:as och aaah:as över medan han ska stå där framme och vänta nervöst medan hon gör sin stora entré.
Och det är väl mest därför jag tycker att det är så fint med vår svenska sed där brudparet tillsammans går, att de gör detta ihop och att det är just deras dag, och inte brudens.
Vi går tillsammans, funderar t o m på att ha varsitt barn i varsin hand om de inte vill gå före.
Jag älskar det klassiskt amerikanska bröllopet och vi kommer att gå lite efter det. Jag kommer att gå in med min bror (istället för min pappa), och brudgummen kommer att stå längst fram med sina groomsmen och vänta. Däremot kommer han också att få göra sin "entré" då han först kommer att gå in med sin mamma, för attt sedan ställa sig längst fram och "vänta"...:)
Vi har bestämt oss nu och vi kommer att gå in tillsammans 
.. känns bra
Vi gjorde det lika speciellt för bägge, och vi gick båda in själva. Dels för att platsen där vi gifte oss var lite speciell så att komma in genom dörren samtidigt gick inte riktigt, men vi hade nog gjort likadant ändå oavsett vart vi varit.
Först gick han in och "hade alla blickar på sig" och en kort stund efter honom gick jag in. Jag tittade ändå inte på människorna som var där, jag ville bara se på honom.. Åh.. det var en helt magisk stund...
