Jag har nyss fått min förlovningsring som är en diamantring med prinsessinfattning tror jag det heter. Den sticker ut mycket och jag är lite rädd att den ska fastna i nått och att jag ska tappa diamanten. Vänjer man sig vid en sån ring? Och tror ni att det är lätt att nån av klorna ska lossna så man tappar diamanten?
Ingen??
Jag kan inte svara på om det är risk att diamanten ramlar ur sin infattning, det är jag inte insatt i.
Men jag gjorde ett oklokt val förra gången jag gifte mig. Jag ville inte ha en soltär just för att det inte skulle sticka ut något som fastnade, tyckte jag var praktisk när jag tänkte så. Men så valde jag istället en vigselring som hade en liten "vinge" som låg ovanpå min släta förlovningsring. Den blev som utmärkt liten krok som hakade i allt möjligt: strumpbyxor, vantar, insidan av fickor osv. Inte varken smart el praktiskt. Men ja, jag vande mig. Jag hade ringen på mig varje dag i 14 år och faktiskt upplevde jag den inte som opraktisk. Konstigt nog.
Jag har precis samma fundering kring att det ev kan bli problem med att ringen fastnar. Jag ska nog själva ha solitär som förlovningsring. Men jag tror det är en vanesak att bära den. Såvida inte stenen är väldigt stor tror jag inte den kommer att vara ivägen. Jag tror även man kan lämna in ringen med jämna mellanrum för att kolla så att fattningen sitter bra på diamanten. Kostar några hundra..
Man vänjer sig. min sten är 0,41 ct och i början var jag LIVRÄDD för att tappa den. Nu är jag van vid den och vet att den kommer inte att ramla av. Jag vet att varken stenen lossnar och att de få gånger jag har nylonstrumpor så är jag försiktig med att ta på dem då jag aldrig tar av mig ringen.
I övrigt har jag aldrig fastnat i något eller rivit någon heller.
kan dessutom tillägga att jag i början nästan cyklade ner i ett dike för att jag tittade på ringen och inte framåt, för att se så inte stenen lossnade. hahah 
Man inser att man är lite knäpp då och slutar vara så förbaskat orolig över dyrgripen
Jag har också en ring där mittstenen sticker upp, jag är inte så orolig. Var det i början men man vänjer sig rätt så snaby.
Min mamma har en ring med en rubin i mitten och runt den är det små diamanter. Hon tappade rubinen typ 20 år sfter att hon köpt den. Hon fick då köpa en ny sten som smeden som gjort ringen (en vän till mina föräldrar som är guldsmed) hon såg då även till att förstärka den.
Fast ibland så känner jag mig som Gollum. 
Jag använder inte ringar med solitär-stenar för jag fastnar i överallt hela tiden och jag förstår inte hur folk klarar av det
Jag har till och med en rätt platt ring, men den är i form av en ros som lindar sig runt fingret och jag fastnar till och med i med den...
Men man kanske kan vänja sig. Det beror nog på vad man har för jobb, fritidsintressen mm, alltså hur mycket den är ivägen 
Men infattningen borde hålla
Fast ibland så känner jag mig som Gollum.
Jag får inte ha mig min vigselring ännu (som har 3 princessslipade diamanter som sticker ut, en modell som kommer definitivt fastna) men däremot har jag fått en annan ring, som också har diamanter som"sticker upp" som jag bär dagligen på högerhanden.
Jag har märkt att jag har vant mig väldigt snabbt med ringen, och ska jag t.ex ta ut något ut en tight ficka, att jag alltid lämnar plats för ringen osv, det blir en vanesak, jag tror du kommer klara dig utmärkt =)
