2 av 3 tärnor, mamma sur, hjälp

Som sagt så förstår jag er hur ni tänker men som jag skrev innan så finns det andra saker bakom som är jobbiga.

Kortfattat:
Mamma har förstört hela min barndom med misshandel, hållt mig hemma från skolan, slavat i hemmet mm mm och fått mina syskon där vända sig emot mig, därav knappt ingen kontakt. Jag och morsan har vid en tid brutit kontakten då jag va sjukskriven i 3 år och gick hos psykolog på grund av henne och hon har tryckt i mina syskon skitsnack om mig.

Därav jag inte vill ge dem något sånt här alls då vi inte är sams på något vis.

Det är rätt mycket att begära av en 10-åring att förstå varför...

Jag skulle hellre valt ingen av syskonen än bara några, även om jag inte har så mycket kontakt med dom.
Vi bad både makens brorsbarn + min brorsdotter att vara näbbar. Även fast vi vet att min brorsdotter nog inte skulle klara det så bra.
Vi var villiga att ta risken att hon skulle "balla ur" och försöka liksom stjäla rampljuset eller vad man ska säga.
Som ensambarn är hon ju van att få stå i fokus hela tiden (och det ligger lite mer bakom också som jag inte vill gå in på).
Nu blev hon sjuk innan, så även om dom kom den dagen och hon fick på sina fina kläder och prinsesskrona på huvudet osv så orkade hon inte fullfölja, utan gick och satte sig hos sin pappa i bänken i kyrkan istället. Och sen kom hennes farbror och hämtade henne efter första serveringen av maten för hon orkade inte längre. Men hon fick i alla fall känna sig önskvärd.

Och det är väl poängen.
Du behöver inte ha henne som tärna. Men ge henne någon uppgift så hon känner sig viktig och omtyckt.
Ska ni ha såpbubblor att dela ut efter vigseln så kanske hon kan ha en korg och göra det.
Eller hon kanske kan stå med och välkomna folk till vigseln och dela ut påsar med godis och pyssel till andra (mindre) barn. Eller kan hon "ansvara för barn-bordet" eller något?
Gör henne delaktig. Men det behöver inte vara tärna och det behöver inte vara något som egentligen är viktigt. Bara hon känner sig viktig och uppskattad av dig. För du är hennes storasyster och hon ser säkert upp till dig hur familjerelationerna än är. 

Fruktansvärt att ha varit med om det du skriver, verkligen.
Jag ryser!

Men då borde det ju vara din mamma som inte ska vara närvarande, om hon fått dig att må så dåligt :(
Kanske svårt att få med en 10åring dock om inte mamman får komma....där blir det ju ett dilemma.
Kan du nå fram till din lillasyster och prata om det här?
Jag gissar att hon lever med en massa lögner om dig och hur det varit.

Jag gissar att din mamma inte mår bra i sig själv om hon utsatt dig för allt det här, iaf mådde hon inte bra då du var liten. Och hon kan tydligen inte heller klara av att ta till sig hur du mår pga henne.

I början när jag läste din tråd så förstod jag dig, även om jag inte höll med, men allt efter att jag läser båda andras och dina svar så uppfattar jag mer och mer att det är på grund av att du inte gillar din mamma som din mammas dotter inte får vara tärna... Du skriver att du inte vill ge DEM något sådant här, Är det verkligen dem du inte vill ha med? Eller är det din mamma?

Det kanske kan vara livsavgörande för din lillasyster att få vara en mer eller mindre speciell del av din speciella dag?

Om du växte upp i skiten så räkna med att din lillasyster gör det också. Och även om detta är din stora dag så kan du nog räkna med att ju starkare ställning du tar gentemot din mamma och hennes barn, ju hårdare slår det mot din lillasyster.

Glöm inte att ni har en stor sak gemensamt! Ni har/går förmodligen igenom samma helvete. Hade inte du velat ha en storasyster som gjorde skillnad? Ditt beslut kan faktiskt vara livsavgörande på många sätt för din syster.

Jag kan ändå inte säga "gör som du vill" och att det är helt rätt tänkt.
Så om du vill ha den reaktionen så får det bli av andra.

Hur som helst så ska ni ha en bra dag vad som än händer med den familjerelationen