Hur delaktiga har era män varit i beslut rörande bröllopet? Har de valt av alternativ framförda av er eller kommit med egna initiativ? Min sambo skulle ex. Aldrig gå med på att bära en rosa slips eller frockcoat med matchande väst osv. Min bild av ett fantasibröllop skiljer mig ju en del från hans men jag vill ju att vi båda ska bygga bröllopet tillsammans... Hur har ni fattat era beslut?
haha jag tror de är jag som kommer bestämma allt för min kille bryr sig inte mycke xD
Vongeiser - Hur känns det då? Att han inte bryr sig? Visstmåste det vara skönt att kunna fatta alla beslut som man själv vill, men känns det inte lite trist??
vi hade olika saker som vi gärna ville ha så det var inget större kompromissande men om någon av oss väldigt gärna ville ha en viss sak och den andre kunde tänka sig det, så blev det så.
Tex ville min man gifta sig kyrkligt och i en specifik kyrka.Jag hade inget emot att gifta mig i kyrkan även om jag inte drömt om det heller, men då jag inte hade något särskilt som jag ville promt ha heller, så kunde vi ju uppfylla hans önskan. Däremot hade jag hört att prästerna i den kyrkan är väldigt konservativa, något som är känt i hela stan. Så jag ville ta en präst från den kyrka vi tillhörde. Den enda präst jag träffat från den kyrkan då jag inte riktigt är en flitig kyrkobesökare var prästen som höll i gudstjänsten när barnen var där en gång och sjöng med kören. Så då blev det han för han verkade "skön" och inte så gravallvarlig uppsyn.
Vi bestämde själva vad vi ville ha på oss. den röda tråden färgmässigt för kläderna bestämdes när min man hade valt ut sin slips. Då han valde en grön satte det färgen på barnens kläder. Dukningen är sånt som jag gärna frossar loss i så jag ordnade med den själv (vi var bara 9 personer så det var ju inget större jobb)
Min man ville ha smörgåstårta, jag ville ha praliner och fikabuffé, så då blev det så.
Jag ville väldigt gärna ha en solist, han hade inte något emot idén och vi valde tillsammans en låt. Att vi skulle bo på hotell över natten och vilket hotell var vi överens om och andra detaljer, så inget var något problem alls eller bråk om vem som gör vad.
Jag har varit gift en gång tidigare som också och då var det jag som gjorde allt och han gjorde något om han kände för det. VIsst blev vi gifta men det var väldigt tråkigt att han var så oengagerad. Å andra sidan så var det väl så hela det förhållandet var i övrigt, så ja.. jag var väl inte så förvånad.
Jag har nog rollen som projekledaren 
men vi bestämmer 50/50 och ska det ringas/mailas så gör vi det båda.
Jag tar dom 100% besluten gällande bröllopet. Jag tyckte första månaderna att det var tråkigt och att han inte brydde sig ett dugg, vi har diskuterat detta några gånger och han erkänner att han har ingen bra smak, vet inte vad som kan tänkas vara bäst. Visst, jag rådfrågar honom om saker, så som maten, lokalen, lekar osv.
Men han har gett mig sitt fulla förtroende, det känns skönt, men också ensamt. Men han påpekar alltid stolt att han valt inbjudningskortens papper, det är han riktigt stolt över och att han valde ett par snygga finskor till kostymen, det är också viktigt och poängtera när folk frågar vem som fattar beslut. Han säger såklart till att nej de är inte det jag tänkt mej eller att det inte tilltalar honom.
Vi har bestämt allt tillsammans. Vissa förslag har han kommit med och hållt starkt på, andra är mina från början men vi är överens om dem. Han har skött bokningarna med lokalen, restaurangen och båten då han har ett friare schema och kan ringa dem. Han designar även inbjudningskorten då han är bra på sånt, det liknar hans jobb lite.
Sen har vi iofs ett litet "enkelt" bröllop med vigsel, båtfärd och restaurang. Vi håller alltså inte på och väljer färgteman, blommor, dukning m.m. och det är tur då ingen av oss är särskilt intresserad av det heller...
Nu undrar jag snarare vad jag gjort i allt detta? ;)
Min m2b och jag har beslutat om de flesta saker tillsammans nu på slutet, i början var jag dock en bridezilla som ville bestämma ALLT. sen pratade vi ut,för han tyckte att mitt kära kontrollbehov som jag har gick överstyr. så nu gör vi saker i samråd med varandra så att jag inte bridezillar igen...
Jag tycker om att pyssla och har många ideer som jag filurar på vad gäller dekoration i bygdegården och sånt.
Där säger han inget annat än att jag inte ska hitta på för mycket så att jag bli FÖR stressad i slutet.
Storleken på bröllopet, val av kyrka, vart vi ska hålla till för middag, "stuket" på det hela,
det pratade vi om redan förra våren och var rörande eniga om allt så allt det stora har vi bestämt tillsammans.
Hans kläder har han provat ut och beställt. Jag satt och tittade på och fotade och njöt av utsikten bara :)
Om det är något särskilt han känner att han vill eller inte vill så säger han det.
Men vi har i stort sett samma syn på det hela så när jag funderar på ngt och frågar så tycker han samma som jag hade tänkt eller något liknande.
Vi har ju ett enkelt bröllop, det är inte så mycket runtomkring, rätt lagom skala och inte så mycket extra.
Han har sagt att det viktigaste är att bli gift med mig, det där runtomkring är inte så noga.
Det enda han fått ändra sig om är dekoration och dukning.
Han tyckte från början att vi ju kunde ta det som fanns i lokalen och att det inte var så noga med matchande dukar, ljus, blommor osv...Han har aldrig varit på ett bröllop eller reflekterat över hur det kan se ut.
Men han har förstått att det är viktigt för mig, så jag får styra och ställa med dekorationen nu :)
Vi bestämmer nog lika mycket. För honom är det viktigaste att vi firar på vår fina gård och att vi har en ordentlig fest. Jag letar ibland budget alternativ för det är så jag är uppfostrad men han vill att vi istället väljer det vi verkligen vill ha. Min blivande makes vanligaste kommentar i planeringen är "Vi gifter oss bara en gång i livet"
Klänning och blommor får jag dock bestämma själv :)
