Ja jisses. Jag var ju över 30 när jag träffade min man, och hade hunnit med både en "vild period" i ungdomen och en tids nätdejtande, så nog har man råkat kyssa en och annan groda.
Bottennappet var förstås när jag försökte ha något slags förhållande med en person som visade sig inte existera. Efter flera månader visade det sig nämligen att han hade ljugit om sitt namn, sin ålder, var han bodde, vad han jobbade med (den enda jag känner till som ljugit om sitt jobb och i verkligheten hade ett bättre jobb) och så förstås den lilla detaljen att han redan var gift och hade tre barn.
Sen var det han som nästa gång vi sågs svarade på den oskyldiga frågan om "läget" att "tja, mår lite tjyvens av hepatiten men nu har jag slutat med drogerna i alla fall", det var han som efter långvarig nedbrytning sa att nej, han tänkte inte kalla mig hora igen, för det var inte rättvist mot de prostituerade att jämföra dem med mig, det var han vars famous last words var "I'm not just going to disappear, you know", han som var så tråkig att klockorna stannade och som jag var ihop med bara för att jag vid det laget tänkte att det blir nog kanske inte bättre än så här, han som när jag sa att jag inte ville träffas längre sa att det ville inte han heller av anledningen att jag inte kunde gå så fort när jag hade problem med ena benet och det var ju omöjligt för honom att gå lite långsammare, det var häftplåstret, dreglaren, han som var för full, han som inte skötte intimhygienen, hon som tyckte att "om du aldrig har varit med en tjej kan du få testa på mig om du vill" (jag är ingen överdriven romantiker, men där gick fan gränsen), och så förstås alla som febrilt försökt låtsas att de var ute efter ett seriöst och långvarigt förhållande när det för min del hade varit helt ok (och betydligt mindre förvirrande och energikrävande) att säga som det var att det är den här natten som gäller så låt oss göra den minnesvärd - typ.
Puh!
Jäkla tur att den sista grodan jag pussade funkade som den skulle och förvandlades till en prins!