Vi som gifter oss 2015!

haha vilken grej :D
Tur i oturen då ;) Jag är heltorsk på hemnet jag med... Helt hopplöst när man blir förälskad i något... ;) 

Det är okej att vara besviken. Men tänk nu att du har två roliga händelser att se fram emot, först bröllop och sen bostad :)

Vi gör ju tvärtom nu. Det blir flytt om 2 veckor till en stad 80 mil bort, vår nya lägenhet är inte klar förrän i november och vi ska bo inneboende hos svärföräldrarna fram tills dess. Inte bästa läget att planera bröllop i oktober alltså... Så vi har tagit beslutet att skjuta på bröllopet. Mamma blev jättebesviken och jag är väl inte heller superglad men samtidigt har jag alltid velat ha ett riktigt vinterbröllop så nu känns det okej att det blir februari nästa år istället. Allt handlar om min inställning till detta och jag jobbar fortfarande på att intala mig att det blir bra. För det kommer det ju att bli i slutändan :)

Jag kan inte hantera Hemnet, mest eftersom jag drar iväg och planerar så långt i förväg. Nu hade jag nästan ställt in bröllopet innan vi ens hade varit på visning  Men min sambo är den av oss som har fötterna på jorden och håller mig tillbaka när jag börjar dra iväg för långt. Och han låter mig inte ställa in bröllopet, säger han. Ja, precis. Vi hade inte tänkt flytta än på några år i vilket fall, men nu känns det som att jag börjar vara mer inställd på det. Mest på grund av våra brutalt jobbiga grannar, men de har faktiskt skärpt sig efter ett par samtal till störningsjouren och kvartersvärden. 

Lycka till med både flytt och vinterbröllop! Jag har också tänkt på att det är inställningen som avgör allt. Vi har haft lite motgångar planeringsmässigt på sistone, och folk som undanbett sig saker eftersom de är rädda att det inte ska bli perfekt. Men om jag gör allt med inställningen om att bröllopsdagen ska bli perfekt så kommer jag bli besviken. Jag fokuserar på att min sambo ska säga "ja" när vigselförrättaren frågar om han vill gifta sig med mig (och det har han lovat att göra) och att vi ska få äta god mat och ha en trevlig dag med våra nära och kära. 

Det är genomförbart, uppnåeligt. Skulle det regna och vi får vigas i foajén på lokalen istället för på terrassen så kommer det bli underbart det också. 

Vi sköt ju fram vårt bröllop ett år, och det var både jättesorgligt och okej, för det blev bättre att vänta. Men jag kan eventuellt ha gråtit en skvätt på det som skulle ha varit vår bröllopsdag i somras. Det kändes som att bröllopet låg evighetslångt bort, eftersom vi inte hade satt något nytt datum. Nu känns det all so much sweeter att veta att vi får bröllopet vi drömt om.

Haha, min sambo har själv bestämt att han ska boka tid hos frisören på morgonen för bröllopet och fixa håret där. Jag ska göra det hemma med hjälp av min lillasyster till en kostnad av två blommor i håret och elektriciteten för att värma locktången. 

Men hans hår är besvärligare än mitt, och hans frisör är helt makalös. Och eftersom han ändå skulle behöva klippas omkring bröllopet så är det lika bra att han får håret fixat och stylat så det sitter hela dagen. Det är inte lika aktuellt med tre kilo hårnålar i hans hår för att det inte ska smita, men det går i mitt. 

Ni låter precis som jag och min sambo! :) I och för sig så är vi båda planerare, vi vill veta vad som ska hända och när men medan jag är snäppet värre och planerar saker in i minsta detalj så har sambon fötterna på jorden och inställningen "det löser sig".

Det låter som att du har en bra inställning nu! Jag ska försöka att också ha det och inte dra iväg alltför mycket med bröllopsplanerna när det närmar sig. Tänka precis som du att det viktigaste är att vi säger "ja" till varandra och blir gifta samt att det blir en rolig dag :) Går något fel på vägen så finns det alltid en plan B, C, D osv.  Och som du säger, anledningen till att vi skjuter på bröllopet är ju att det ska bli bättre när vi väl genomför det. Hade känts sådär lagom kul att vara nygift och bo hos svärföräldrarna i sambons gamla pojkrum haha ;)

Jag är planeraren och min sambo är mer "hakuna matata" Det är frustrerande och jättebra på samma gång. 

Min inställning har inte alltid varit så här. Jag har haft panik i perioder och varit sjukt jobbig att ha att göra med (min egen, helt objektiva bedömning). Fast nu börjar det ordna sig. Jag har en klänning, ringen är klar om tre veckor och hindersprövningen blev godkänd. Resten löser sig 

Men iom damens och systerns påfund skall ju jag ha en frisyr som kräver förlängning, så jag kommer sätta massa små dreads som skall vävas/virkas in i håret, det skall visst göra ont som bara fan om man är hårömm, nu är jag lyckligvis inte det, men det kan ju göra bra ont emellanåt ändå

Ajdå, det lät värre.

Min gubbe ska bara klippa håret och fixa skägget, det borde räknas som avslappning snarare än tortyr. Och han blir så jäkla snygg varje gång han varit hos frisören att jag blir knäsvag. Det blir jag i och för sig annars också, men hans frisör måste ha någon form av superkrafter i och med att det blir ännu mer när han varit där. 

Enda problemet är att jag kommer gråta som ett pucko på bröllopsdagen om han är dregelsnygg, för det är tillräckligt överväldigande i vanliga fall att han vill gifta sig med mig. 

Nu har jag äntligen bestämt vilken klänning jag vill ha och hittat en skräddare i Kina som kan specialsy den. Så nu är brudklänningen, underkjol, slöja, tärnornas klänningar, hårsmycken, det som männen ska ha i sitt kavajslag.

Jag har börjat tillverka brudbuketten av smycken ovh knappar.

Kvar att göra är att hitta brudskor. Mannen min ska troligtvis låna en smocking.

Vigselförrättare är inte klart och inte heller exakta vart vigseln ska ske.

Inbjudningskort ska snart ut men det är ingen brådska, det är ju 5 månader kvar.

täntke titta in här och kolla vad ni har för er^^ 
själv händer det ltie blandat. 
göbben kom hem från övertorneå på onsdagkväll, och på fredag ska vi bjuda hem mina föräldrar och hans mamma kommer upp från umeå på middag (förhoppningsvis kommer hans pappa också), älgstek å pot.gratäng, sen nå tårtaktigt för att fira att göbben fyllt år i början på maj. och då täntke vi att vi delar ut inbjudan. LÄNGTAR! nervös och förväntansfull. 

DOCK! å ja gitt skratt för me själv. haha! mamma var här idag oh vi städa lite och rensa lite papper. och jag har ju försökt att hålla allt hemligt i 4 år tammefan! och så kommer kvinnan och tar ett kuvert från paradhyllan och tar ut hindersprövningen som är inni - jag hann inte alls med att stoppa na.. "hindersprövning? ska ni gifta er?" jag röd som en tomat kan ju inte förneka nå mer, finns inga pra ursäkter så.. "ja... de ska vi..." inte skrik och vrål av lycka från min mamma, meeen det är så hon är. hon sa typ att det var kul och att hon ha vänte läääng! :P typ det jag trodde hon skulle säga. lite besviken över att överrasken sabbades lite. men vi har ju min far och svärföräldrarna kvar i a f.. om nu mamma kan hålla det hemligt. jag har ärvt min skvallerbytta av henne tro ja :P men ja sa det "ja ha hållit det hemligt i 4 år! du klara en vecka!". :P 

nåväl.. planeringsmässigt... njae. händer inte så mycket. tro ja. göbbens nya namn trädde i kraft nån gång i april. jag har bokat tid för naglar - och DET är ju en historia för sig! haha

jag ringde i Januari för att boka men då var det för långt fram för att hon skulle veta, så jag skulle återkomma närmare tiden. ok. då för typ en månad sen såg jag på face att hon hade SKITmycket att göra så hon hade ingen tid för nån förrän EFTER semestern!!! ja kasta mej på luren och förklarade läget. men turligt nog fick ja tid 2 sept - väldigt lagom med 3 dagar innan^^ 

ringarna är beställda och jag väntar dem klara om ca 1 vecka, max 2. ^^ 

å så här blir plac.korten till slut - snyggt tyck ja^^