Är det bara jag som längtar tills det är över?

Du är absolut inte ensam om det, vi gifte oss för 2 veckor sen och kunde inte längta mer till att slippa all planerande och sparande kring bröllopet!
Bröllopet var fantastiskt men det är jätteskönt att kunna äntligen fokusera på annat, och dessutom fokusera på jobbet till 100 igen som jag knappt kunde göra när jag hade bröllopstankar i huvudet 24/7 

Känner igen mig! Dagen efter pustade jag ut och tänkte att bröllopsresan - den är mest är för att vila upp sig efter all bröllopsplanering.

Så känner nog de flesta. Jag älskar att tänka tillbaka på bröllopet för det var verkligen den bästa dagen, men jag kommer aldrig aldrig aldrig att vilja göra om det igen. Om vi får för oss att förnya löftena någon gång så kommer det bli på en avlägsen strand med två vittnen. Smekmånaden direkt efter bröllopet var helt perfekt för oss för då kunde vi slappna av och dessutom uppleva nya saker och slapp gå runt och tänka på om vi gjorde alla detaljer 100% rättvisa på bröllopet.

Haha, jag känner mer att "nej, det får inte bli över än!!". Alla är vi olika ;) 
Jag jobbar med evenemangs- och projektplanering så jag gillar hela planeringsbiten, brukar alltid kännas tomt när det är över.

Svar: JA, så kände jag också! Jag var så j*kla trött på allt de sista veckorna att jag bara längtade tills allt skulle vara över. Och då hade vi ändå middagen/festen på restaurang och slapp pynt och sånt. Vi hade dessutom jättebra "medhjälpare", marskalker, tärnor och toastmaster vilket var jätteskönt på bröllopsdagen.

Det är tusen detaljer som ska kollas, en miljon (kändes det som) människor som ska involveras och föräldrar som har starka åsikter.

Vi planerade dessutom inte speciellt länge, bokade kyrka + restaurang ca ett år i förväg, men allt annat fick vänta tills det närmade sig. Jag/vi är inte sorten som orkar pyssla med mappar och klippa ut inspirationsbilder i tre år

Vi var ändå jättenöjda med vår dag, men något förnyande av löften har vi inte tänkt oss. Kanske till guldbröllopsdan i så fall

NEJ! Jag vill ALDRIG! att det skall ta slut! Men jag förstår er som önskar att det var slut med. För det är mycket att planera. Och visst, man ligger ofta vaken om nätterna och tänker.

Jag längtade det tog på nerverna ;) men nu vill man bara vrida klockan tillbaka till 29/6 2013

Vi gifter oss den 24/8, så idag är det två veckor kvar. Det mesta är fixat nu. Vi har kvar ett uppslag i festprogrammet och körschema för själva bröllopsdagen. Handla vin och annan dryck får vi göra dagen innan när mina föräldrar kommer med bilen. 

Nu kommer en ganska lugn vecka, sen blir det lite att göra veckan innan, hämta grejer hos guldsmeden, klänning hos sömmerskan...  

Åh jag blir konstigt nog glad att jag inte är den enda som känner så här :)

I helgen fick vi gjort massa småsaker som har legat och gnagt i bakhuvudet, så det känns lite lättare nu :) Men bara 4 veckor kvar, och fort kommer det att gå!

DET ÄR ÖVER! 

Med blandade känslor dock. Skönt att slippa. Absolut. Men en viss depp över att allt arbete man gjort liksom bara försvinner. Poff. Men nu kan jag snart släppa tror jag! 

Jag älskar att planera! Roligast var det 1 år innan bröllopet, att sitta varenda ledig minut och tänka ut alla små underbara detaljer. Men nu så här 3 veckor innan så är det roliga gjort och det är bara det läskiga kvar :P Det vill säga att lämna över jobb på andra så som frisör och sminkös. Det oroar mig enormt!

20 dagar kvar och idag har jag fått 4 olika samtal från olika personer om bröllopet, samtaliga samtal var olika problem i samband med bröllopet... 

Jag ser framemot att på söndagen den 1 spetember kolla på min man och fråga honom "vad var det som händer?".

Sedan på måndagen åker vi iväg på bröllopsresa. LÄNGTAR! 

Under hela året fram till augusti tyckte jag bara det var underbart att få ha bröllopet framför mig. Men de två sista veckorna, särskilt den sista veckan, var det så mycket stress att vi bara sov några timmar per natt och ägnade resten av dygnet åt bröllopsplanering. Ändå hann vi inte bli klara med allt, fick skippa lite planerat pyssel (hann dock med det huvudsakliga pysslet) och en större grej (festhäftena) löste sig först på själva bröllopsdagen...

Jag minns att jag veckan före bröllopet vid nåt tillfälle med gråten i halsen gnydde till min (numera) man: "Jag vill bara att det här ska vara över..." Då höll han om mig och bad mig att inte säga så, och sade att det skulle bli underbart.

Det jag däremot var totalt oförberedd på (trots ihärdigt läsande här på BT) var vemodet jag skulle känna efteråt. HELT oförberedd på det. Under den i övrigt sköna bröllopsresan brast jag flera gånger i gråt över att det redan var över. Trots att vi firat i dagarna tre så kändes det som bara ett ögonblick, och jag kände en djup sorg över att den magiskt underbara helgen som vi planerat hela året aldrig skulle komma tillbaka. Trots att det gått drygt två veckor kan jag fortfarande överrumplas av den sorgkänslan, lite jobbigt när det händer faktiskt.

Med andra ord: Före bröllopet längtar man tills det är över, och efter bröllopet önskar man att man var tillbaka före bröllopet... Det enda tips jag kan ge är att fira i dagarna tre som vi gjorde - även om det känns som bara ett ögonblick efteråt så är det i alla fall ett tre gånger så långt ögonblick som om man bara firar en dag!

Sista dagarna kändes som att jag inte kunde tänka på något annat. Började typ grina över allt som gick det minsta fel. Jag och min man skulle tex. lämna in hindersprövningen dagen innan och vi lämnade bilen på ett ställe och gick dit. När vi nästan var framme kom vi på att den låg kvar i bilen. Jag började grina. :S Min man är så underbar så han for och hämtade den och tog samtidigt bilen närmare. :) Sedan var det ju så många smådetaljer som man inte ville missa och så...men sen på själva bröllopsdagen flöt allt på. Kunde inte ha gått bättre förutom några små grejer som jag typ glömt att meddela personalen och toastmastern men det var aldrig någon panik så utan allt gick jättebra! Jag tycker det är skönt att all planering coh organisering är över, inget jag saknar direkt även om jag älskar att pyssla och så men vi gjorde inte så jättemycket pyssel ändå. Men det var ju ändå en del jobb med programmen, dukningen, ja, allt möjligt. Nu njuter jag av att kolla på alla bilder...:)