Chicita skrev 2014-02-26 17:34:07 följande:
Gör det, det är ändå skönt att få lite kontakt tidigt i planeringen så man inte sitter som på glödande kol 2 veckor innan vigseln och undrar varför dom inte hör av sig

Det som kan vara ett problem just nu är att dom kanske inte sätter schemat förrän 6 månader innan. Så att dom inte vet vilken präst som tjänstgör då. Men då kan du ju alltid lämna in önskemål om att få en präst som godkänner överlämning om det är viktigt för dig.
Tänk igenom varför det är viktigt för dig också så är det lättare att motivera.
Vi önskade få en präst som kände sig bekväm med latin då vi ville ha en liten del av cermonin på latin då vi ju hade medeltidsbröllop och ville att gästerna skulle känna sig hemma i vigseln (därför ville vi ha den moderna versionen inuti kyrkan

) men vi ville ha överlämningen då det skulle kännas gammaldags och latinet så att det kändes medeltida.
Ok nu är det faktiskt inte helt korrekt. Prästen hade troligtvis inte pratat latin på medeltiden heller, för då hade inte församlingen förstått vad han pratade om

Men vi ville att de som inte var så insatt historiskt sett skulle få känslan av att dom var förflyttade till medeltiden
Så vår präst tog kontakt med oss säkert ett år i förväg, långt innan schemat egentligen var spikat...
Såvitt jag förstått var det faktiskt mycket vanligt att prästerna pratade latin, det var liksom inte meningen att församlingen skulle begripa vad som sades. Den första Bibelöversättningen till svenska är
Gutstav Vasas Bibel. Nya Testamentet kom 1526, hela Bibeln kom 1541.
Vad gäller brudöverlämning är det som redan sagts inte en svensk sed, utan det är något vi sett i amerikanska filmer och TV-program och anammat (som vi anammar precis allt amerikanskt

). Många präster tillåter det inte. Jag kan tycka att det borde man få bestämma själv, vill jag känna mig som en ägodel som ges bort av en man till en annan är det ju mitt problem.
När jag gifte mig första gången ledde min morfar, som varit som min far hela mitt liv, mig till altaret. Inga problem för prästen. Andra gången var det min nioårige son som ledde mig till altaret, det kunde ju omöjligt ses som ett "ägarbyte" utan prästen tyckte bara det var fint att vi inkluderade våra äldre barn i ceremonin (vi döpte vår gemensamme son samtidigt, Makens son som var 15 var best man och Makens dotter som var 14 var min tärna).
Jag höll nästan på att svimma när den prästen sade "
Vi präster ska tvingas viga homosexuella och överse med vad det står om homosexualitet i Bibeln, det är helt okej, men vill en brud bli ledd av sin far till altaret blir det ett väldigt ståhej!" Det var ju inte särskilt PK av honom, men han har ju faktiskt rätt. Jag tror inte han menade att han hade något emot homosexuella, utan han konstaterade bara fakta. Jag bestämde mig för att inte forska djupare i saken.
För att inte starta en debatt om homosexuella och vigslar i kyrkan vill jag snabbt påpeka att det är inget som stör mig, homosexuella ska naturligtvis ha samma rättigheter som heterosexuella på alla plan. Men jag tycker det är fel att präster som kanske inte vill viga homosexuella ska kunna få sparken. Det är så typiskt Sverige - vi har åsiktsfrihet så länge våra åsikter är "rätt"...
Men hur som helst - man kan alltså inte förvänta sig att en präst "tillåter" brudöverlämning. Man kan inte förvänta sig att prästen ska tillåta något särskilt
alls, han eller hon har full rätt att vägra viga ett par om de har för märkliga önskemål. Jag har läst om par som vill gifta sig i kyrkan "för det är ju en så vacker lokal" men de vill inte ha något "gudssnack" Lycka till med att hitta en präst som går med på det...

Och vad ska man i kyrkan att göra om man inte vill ha något "gudssnack"? Somliga tycks tro att kyrkan är en slags vacker lekplats...