Förlovning och/eller frieri

Visst är det så. Förlovning är ju ett löfte om kommande äktenskap. När man är förlovade i flera år är ju oftast frieriet en symbolisk handling som sätter startskottet för att "nu kör vi" så att säga.

Jag förstår inte heller dom som ser på det som en avskild sak men jag blir ändå jätte glad för deras skull för dom jag känner som gjort så känner att det är lika stort för dom. Så jag jämför mina känslor inför bröllop med deras inför förlovning och så gläds jag lika mycket. Även om jag dock inte förstår det.

Det är som du skriver vanligast i tonåren men det sker bland dom som är 30 och 40 också. :)

Exakt!

För mig betyder förlovning "jag tycker om dig och kan tänka mig att gifta mig med dig nån dag", men jag vill att det ska vara ett gemensamt beslut. Hade min sambo friat helt ur det blå utan att jag fick veta det hade jag nog faktiskt sagt nej. (Vilket jag också gjorde några gånger innan vi förlovade oss.)

Nu har jag drömt om ett liv med min sambo sedan dag ett, men bröllop är något man bestämmer gemensamt. Fast det kanske beror mer på att jag har kontrollbehov och får panik av överraskningar, oavsett storlek

Då är vi två som lider av kontrollbehov.

Eller jag lider inte av det och jag har blivit duktigare på att hantera det. Men för mig ger kontroll och att veta vad som ska hända trygghet. Men det är för att det hänt stora negativa händelser i mitt liv som jag är sån.

Jag klarar av små överraskningar som när min älskade skickade en stor röd ros med blombud för några veckor sen till mitt jobb utan anledning eller som när jag hade varit på kryssning med tjejkompisarna och kom hem till en stor bukett med 10 röda rosor i en vas på diskbänken med ett kort där det stod "Jag älskar dig". Så små överraskningar klarar jag.

Men när det kommer till stora "hollywood" överraskningar blir jag nervös och mår mest illa. Det gäller även stora överraskningar från vänner, kärlek och familjen. Men alla i min omgivning vet om att jag är sån så ingen utsätter mig för det längre.

Jag har våndats över hans övertygelse om att man måste fria som på film. Tack vare den här tråden fick han en annan syn. Och ett litet överraskningsfrieri då vi väljer ringar ihop efteråt och bestämmer tillsammans hur vi ska fira vår förlovning det gör mig mycket lugnare och gladare.

Och jag skapade inte ens den här tråden för att påverka honom utan bara för att jag var nyfiken på andras syn och erfarenheter. Så det kan bli ibland, haha!

Exakt så ser jag det. Och inte bara jag, utan vad jag har förstått är det vad en förlovning formellt sett är.

När två personer har kommit överens om att gifta sig är de förlovade. Med eller utan ring, röda rosor, dramatiskt knäböjande à la Hollywood osv. Därför blir det i mina ögon ohyggligt märkligt att fria till någon man redan är förlovad med. Asked and answered, your honor!

Fast den här tråden skapades inte för att påpeka vad som är fel. Det är andra trådar fullt av. Alla som har internet vet idag det korrekta sättet att förlova sig på .

Utan den här tråden är skapad för att andra ska få dela sin syn på vad som är rätt för dom. I den här tråden finns det inga "fel".

Jag blir lite fundersam, vad är egentligen det "korrekta" sättet att förlova sig på? Oavsett hur många gånger man friar till samma person, eller om man redan bytt ringar, eller om man bestämmer sig för att inte ha ringar alls, så betyder förlovning olika saker för alla.

Ringen på mitt finger idag betyder att jag är hans och han är min, nästa ring betyder att det blir juridiskt bindande.

Det korrekta sättet är frieriförlovningen med bröllop efter 1 år har folk upplyst mig om i flera år nu och blir en aning upprörda eller måste berätta för mig hur fel min syn är om jag delar mina tankar med andra än dom som funkar som jag.

Men i mina ögon finns det inget fel sätt och det är det jag tycker tråden ska handla om att det korrekta sättet i olika relationer är olika för alla.

Oavsett om jag förstår det eller inte.

Som jag skrev i en tilläggskommentar i trådstarten:
Det som är fel för dig kan vara rätt för någon annan.

För oss var förlovningen ett sätt att sätta lite mer tyngd på förhållandet, oavsett vad traditionen betyder. Vi pratade inte alls om bröllop då. Sedan friade jag på skottdagen fast vi då alltså var förlovade. Eller det kanske inte var ett frieri, mer som att när ska vi gifta oss för det ska vi väl?

Sedan ställde vi in det vi planerade då fast vi fortfarande var förlovade. Nu har vi ett nytt datum och allt är planerat och klart, men i somras gick han ned på knä och frågade om jag vill gifta mig med honom Vilket jag ville eftersom vi var på semester och skulle träffa vår bröllopskoordinator, så det hade blivit väldigt konstigt om jag så nej

Så vi har alltså varit förlovade sedan -10 utan att ha pratat bröllop från början, och nu har båda friat fast vi är förlovade. Jag passade på på skottdagen, och han ville ha gjort det "på riktigt" eftersom vi i hans ögon bara hade en muntlig överenskommelse om att gifta oss, då vi inte ställde frågan när vi förlovade oss.

Huvudsaken man är överens i sitt förhållande tycker jag. Sedan vad traditionen säger känns mindre viktigt, även om det kan vara bra att känna till den.