Abort??? Mord?????

Jennie!
Ja, jag vet att abort är lagligt. Det jag ville ha svar på var din _personliga_ åsikt om straff. Eftersom du likställer det med mord enligt dina moraliska värderingar bör du också ha tänkt på följden av att begå ett sådant "brott", eller? Du har ju uppenbarligen tänkt igenom ämnet och skaffat dig ett starkt ställningstagande mot fri abort.

Eller gör du skillnad på mord och mord? I dina ögon, är en kvinna som gör abort och en man som knivhugger en flicka till döds båda mördare? Eller finns det enligt dig olika gradeing av mord?

Jag säger det igen, jag _förstår_ att du känner till att lagen ej klassar abort som mord, det är din personliga åsikt jag tycker skulle vara intressant att veta. Eftersom du säket känner till att dina åsikter är rätt kontroversiella.

jennyli, eftersom jag inte vill ha en lag emot abort vill jag heller inte ha nåt straff, så nåt annat svar än det kan du tyvärr inte få. För det ÄR ju min personliga åsikt att jag inte vill ha en lag som totalförbjuder abort.

Olika graderingar av mord, ja det tycker jag i o f s det finns. Vissa mord kan vara mer _förståliga_ än andra, t ex fall där en förälder för att hämnas planerat dödar den som förgripit sig på ens barn.... Men det är fortfarande mord och fortfarande fel. Och visst finns det mord som känns värre i hjärtat och som skapar starkare känsloreaktioner än andra. Dock anser jag att det är lika fel att döda ett ofött barn som ett fött och lika fel av ens egna mamma att göra det som av någon annan.

Adoptioner är inte en solskenshistoria. Det är bäst att undvika att oönskade barn föds så adoptioner blir så ovanliga som möjligt. Men det kommer så klart alltid finnas ett behov av adoptioner. Tyvärr mår adoptivbarn oftare dåligt än andra, har mer sociala problem trots att de växer upp i mer priviligierade familjer än genomsnittet, och de tar oftare livet av sig.

Så man ska inte tro att adoption är något okomplicerat, gulligt eller en smidig lösning. Kvinnor som adopterar bort barn skulle jag gissa mår sämre än om de hade gjort abort istället.

Jag är inte mot adoption på något sätt, är uppväxt i en adoptionsfamilj lyckligt befriad från denna problematik, och vill gärna adoptera själv.

Jag måste bara säga att ditt sista inlägg kändes som en motsägelse Electric Lady. Först säger du jättehemska saker om adoptioner som jag aldrig hört talas om förr, hoppas verkligen att du har bakgrundsfakta för att påstå sådana saker, sen säger du att du tycker att adoptioner är jättebra. För det vill nog jag hålla med om. Nog tror jag att i många situationer är adoption ett väldigt bra alternativ både för mamman och barnet. T.ex. för dom som inte vill/kan göra abort men inte har möjlighet att ta hand om sina barn.

Problematiken kring adoptioner har varit väldigt uppmärksammad i media under det senaste året.

Motsägelse... ja, såna här saker är det väl svårt att vara spikrak om.

Det jag vill säga är att adoption ofta ses som något okomplicerat, att det BARA är bra, och att det inte leder till några problem. Tyvärr är det inte så.

Självklart tycker jag att det är bäst om alla barn är önskade och slipper separeras från sina första föräldrar.

Det kommer dock alltid att finnas barn som är i behov av adoption. Och när man adopterar ska man vara medveten om att det inte är helt lätt - att dessa barn på vissa sätt inte är som alla andra, har andra behov och så.

De alldra flesta saker har ju både för- och nackdelar, självklart även adoptioner. Men vi kanske kan enas om att det är ett bra alternativ till att någon som inte kan ta hand om sitt barn?
Tycker för övrigt att det är intressant att höra, speciellt från dig som tydligen är adopterad eller är det ett av dina syskon kanske? Själv har jag väldigt lite kontakt med detta.

Jag har en bror som är adopterad. Berättar gärna om det, även om det inte är så mycket att berätta.

Jag tycker att adoption är en sistahandslösning, när barnet redan är fött och dess föräldrar trots hjälp och stöd inte kan ta hand om det.

Då är det jättebra! Och fullt naturligt. Det har alltid funnits barn som uppfostrats av andra än sina biologiska föräldrar.

jansson

Nej, jag skulle inte påstå att det ligger naturligt att älska sitt barn. Älska är en känsla och de kan man som regel inte styra över. Att älska en människa gör man inte bara för att den råkar vara människa, det ligger många andra aspekter för att man ska "börja" älska. Och om barnet ÄR en människa, så är det väl inte orimligt att en förutsättning för att älska denna människa, är att man har möjlighet att lära känna dessa aspekter?

Dessutom är inte termen "barn" relevant när det gäller aborter medicinskt, efter vad jag har förstått. Barn är ett mer mänskligt begrepp, och dessutom innefattar det mer värderingar.

Alltså, just det här med mänskligt värde (bland annat) läser jag om just nu.
Moralfilosofiskt så finns det flera inriktningar på vad mänskligt värde är, och då vad de mänskliga rättigheterna är och vem/vad som har rätt till dem. Singer och Regan har två helt olika utgångspunkter, och egentligen handlar deras resonnemang om djur vs. människor. Men kort sagt, så - Om man bestämmer att en människa har ett värde, är det för att hon är människa? Och vad skiljer det då från djuren?
Ett logiskt resonnemang kring det, leder antingen till att man har rätt att "kränka", döda eller förorsaka skada på något/någon som optimalt ger en positiv följd för det totala samhället.
Ett lika logiskt resonnemang kring det, leder till att om små barn, ska innefattas i värde och rättighetssammanhanget, så är det inte moraliskt försvarbart att döda djur. Djur och små barn är följdaktligen på "samma nivå".

Jag säger inte att något av detta är helt riktigt. Jag påstår dock, att det inte är så vansinnigt enkelt som att säga att ett barn har ett värde. Och för att vara något okänslig - Värde för vem?
Det är liksom själva grundproblemet.

Jennie!

Man ska också vara försiktig med att förutsätta att den som säger att andra ska vara försiktiga med att säga "jag skulle aaaaldrig" inte själv har fått en abort utförd vid ung ålder och sedan själv sagt "jag skulle aaaldrig" för att sedan finna sig i en situation där den t ex är oplanerat oönskad gravid trots p-spruta, och på andra sätt är pressad i livet....

För övrigt, tack för mycket sakliga argument för din ståndpunkt!

MacGyver,
Menar du verkligen att det inte är en instinkt hos de allra flesta människor att älska sitt barn? Det vågar jag nog påstå att det är. Sedan att vissa människor inte gör det är en annan femma, men det mest naturliga är definitivt att älska sina barn.

Jag har inte orkat läsa alla inläggen så ursäkta om jag upprepar vad någon annan redan skrivit.

Nej, jag tycker inte abort är mord. Det måste vara var kvinnas rätt att bestämma över sin kropp i alla sammanhang, så även i detta.
Jag vill gärna tro gott om människan och har väldigt svårt att tänka mig att det finns ett större antal kvinnor som konsekvent använder sig av abort som preventivmedel, även om det säkert förekommer. Ett sätt att få bukt med onödiga aborter kan ju dock vara att avgiftsbelägga en abort. Säg en tusenlapp eller så, det skulle i princip alla kunna hosta upp i en "nödsituation" medan det skulle innebära en alltför hög kostnad i förhållande till andra preventivmetoder. Det kanske skulle leda till lite större eftertanke för dem som har en tendens att slarva med preventivmedel.

Det var min lilla åsikt det...

Precis som i många andra sammanhang här, är det lätt att se på en diskussion ur ensynvinkel och dissa den andres. Det gäller kunna vara öppen och vända och vrida på sig och se på saken med en annans ögon. Fostret? Mamman? Bakomliggande situationen? Sen tror jag också att vi lätt lägger i värderingar själva beroende på var vi befinner oss i livet. vill vi ha barn är vi mot alt vad abort heter. En fråga som abort handlar inte enbart om vilja att leva, kärlek utan frustration och kval. Ingen fattar ett sådant här beslut med glädje. Samtidigt gäller det att skapa förståelse och försöka stötta någon som överväger abort. Vi vet ju inte hur långt en livssituation kan driva en annan.

jennyli

Alltså, om man förutsätter då att det normala är att man älskar ett barn som inte är fött, då blir kruxet att människan "står över" djuren. Jag syftar till Singer i det fallet;
Förmåga att lida och känna välbehag är en förutsättning för att ha intressen över huvud taget. Intressen är det som gör oss till människor. T ex, det ligger i mitt intresse att inte bli skadad. Jag vet att det gör ont.
Men samtidigt, om detta är en konklusion, så innebär det att vi har "rätt" att i ett gott syfte för det totala samhället välja bort vissa. Och då är vi tillbaka igen, att då blir abort inte fel.

Min själva poäng är, att det inte är så enkelt som att säga att ett barn/foster är en människa, och människor har ett värde som gör att de har rättigheter.

Kontroversiellt ja, det förstår jag...
Jag hävdar inte att det är på det här viset vi ska leva, jag belyser bara värde-problemet.

Jag tycker inte att abort är mord. Jag gjorde abort för... 6 år sedan och jag trodde verkligen inte att perfekta jag kunde hamna i en sådan situation överhuvudtaget.....

Jag har aldrig ångrat det, och är helt övertygad om att varken jag eller barnet hade mått bra av ett annat beslut. När beslutet väl var taget, så kände jag att jag nog visste det hela tiden, men när man måste "välja" i ett sådant läge är man ju skräckslagen för att välja fel...

Hoppas du kommer fram till vad som är bäst för dig!

Nej adoptioner är inte enbart solskenshistorier, det vet även jag som är blivande adoptivförälder. Men att det finns adopterade som har problem anser jag inte gör det mer rätt att abortera istället för att lämna barnet för adoption.

Ofta är det nog dessutom så, om vi fortsätter på adoptionsgrejen, att många av de problem som adopterade t ex får i tonåren egentligen inte hör mest ihop med att de är adopterade utan att det är problem som många andra tonåringar också får, måhända i andra variationer. Många många tonåringar har t ex identifikationsproblem vilket ses som "normalt", men när en adopterad tonåring har en identitekskris t ex härleds det ofta till det faktum att h*n är adopterad....

Adopterade nu vuxna eller halvvuxna ÄR överrepresenterade i t ex självmordsförsöksstatistiken och inom ungdomspyikiatrin, det går inte att sticka under stol med. det visar för mig att vi och vårt samhälle måste bli bättre på att hantera adopterade och deras funderingar, och vi HAR också blivit bättre på det sedan de nu hallvuxna blev adopterade och adoptivföräldrar är i mångt och mycket bättre rustade och mer förberedda på problematiken.

monalisa, jag har inte förutsatt det heller ;)

Jennie!

Nej, det trodde jag inte heller, lika lite som jag antog något..

Vi är väl egentligen överens om att folk ska vara lite försiktiga i sina uttalanden och antaganden!

God natt!

monalisa, tänk att man kan vara överens fast man inte är det *s*
Sov sött!

Jennie med ie, jag håller med dig till punkt och pricka.

Förr i världen trodde man inte att barnet levde alls i magen förrän man kände sparkar. Att utföra mindre operativa ingrepp på nyfödda utan bedövning var ok ända fram tills för tiotalet år sedan, eftersom man inte trodde att de hade någon känsel (!).
Bara för att vi kan rädda barnets liv vid en viss gräns (som flyttas bakåt hela tiden) innebär det ju inte att livet inte är fullvärdigt innan dess?

Dessutom, att abortera barn med handikapp tror jag inte bidrar till en tolerantare inställning till handikappade. Det är bara genom att visa att även dessa barn är berättigade till liv som vi gör klimatet för dem mildare. Ju fler "avvikande" desto mindre blir också avvikelsen!

Har inte läst hela tråden, så detta kanske är en upprepning.

Till att börja med är jag chockad över att frågan ställs. Vilket i vilket sekel lever vi?

Fram till att barnet föds är moderns rättigheter starkare. ABORT KAN ALDRIG VARA MORD!!! Ett foster kan inte mördas, enligt den juridiska definitionen. Själklart skall man försöka att få sin abort utförd så tidigt som möjligt, men ibland uppstår komplikationer långt senare som tvingar fram en sen abort.

"Ett foster kan inte mördas, enligt den juridiska definitionen"
Nu har ju ju diskuterat ur andra vinklar än den juridiska...