I början av förhållandet är man ju inte svartsjuk, men efter ett tag när man kärat ner sig på allvar så tänker man tillbaka på vad han har sagt och när man ser små lappar och foton av henne kvar i bostaden lite överallt, trots att det tog slut för mer än ett halvår sen, då blir man extra sotis. SEn när han märkte att jag verkligen reagerade och jag själv började ta upp henne allt oftare, eftersom han sagt hur bra hon var i sängen etc, så ville han aldrig mer tala om henne, eftersom det fick motsatt effekt. Jag blev besatt av henne och anklagade honom dagligen för att ha älskat henne mer än mig. Då började han försvara sig emot henne, att hon inte alls var så bra, att jag är bättre, att han aldrig ville gifta sig med henne etc. Jag blir förvirrad, och än idag så långt senare kommer hon upp i mitt huvud, och jag tänker att han nog aldrig kommer att vara så galen i en tjej som han var i henne. Mig tar han minsann aldrig bilder på eller skryter om på samma sätt. Usch, det är hemskt när man vet att han var besatt av henne sexuellt och passionerat förälskad i henne och kanske inte är det i mig på samma sätt. Jag ÄR väldigt svartsjuk på denna kvinna, trots att det inte var hon som gav honom ett barn och gifte sig med honom. det var en helt annan kvinna, som jag inte bryr mig om alls.