• otursförföljd

    Min man.... (långt)

    Innan vi gifte oss hade vi det jättebra!!! Det var mycket runt oss som stulade, men vi hade det ändå bra. Men när vi var på bröllopsresan förändrades allt!!! Jag existerade inte över huvud taget!! Största delarna av dagarna satt han antingen i baren eller spelade fotboll eller dyl. Det spelade ingen roll vad jag gjorde eller sa!!! Många tycker väl att det bara hade varit för mig att vara med, men jag har en sjukdom som gör att jag inte kan springa. Och sitta med honom i baren när han totalt ignorerar att jag är där är ingen hit!!!
    Jag föreslog en massa aktiviteter som vi kunde gjort tillsammans, men inget dög!! Om någon av de söta lekledarn kom, så var däremot allt toppen!!! Han bara stack! Många gånger hade jag ingen aning om när han skulle komma tillbaka, men han blev jätteförbannad om han inte hittade mig där han lämnat mig ett antal timmar tidigare....
    Sissta kvällen när jag bad att VI skulle göra något han och jag blev han så förbannad att efter lite gap och skrik så lappade han till mig och kastade ner mig på sängen och fortsatte att slå. Jag lyckades att kravla undan men fick många blåmärken både utanpå och i själen!!!
    Vi har 3 barn som jag inte vill såra, så jag vet inte vad jag ska göra. Men enda gången jag existerar är när han har något att gnälla/skälla om.

  • Svar på tråden Min man.... (långt)
  • Brud i rosa

    Genom att stanna kvar så sårar du nog dina barn bara ännu mer. Bättre att visa för dina barn att du är stark och har självförtroende. Du hjälper inte dina barn på något sätt genom att stanna kvar i det här förhållandet. De fattar mer än många tror. Det är på intet sätt acceptabelt att han slagit dig. Lämna honom. För allas skull! Lycka till.

  • vanessa

    Men herregud vilket svin! Lämna honom! Män som slåss bör man undvika så mycket som möjligt. Du sårar dina barn mer om du stannar hos en man som behandlar dig på det sättet. Tänk vilken syn de får på relationer om de har ett sådant förhållande som referensram. Deras framtida förhållanden kommer att lida av det. Så, om inte för din egen skull, så för dina barns; Lämna karlsloken!!!

    Du förtjänar absolut inte att bli behandlad på det här sättet! Alla människor förtjänar att bli bemötta med respekt och ett förhållande ska bygga på att man får varandra att må bra och inte tvärt om!

  • Stjärna

    Lämna honom nu. Och anmäl misshandeln. Han/dina barn/resten av alla eländiga karlar i världen ska inte tro att det är ok att slå.

  • Dea

    Gå. Och kom INTE tillbaks innan han sökt hjälp för våldsamheten.

    Statistiskt sett så slår nästan alla som slagit en gång, igen, om de inte får hjälp att sluta. Barn mår inte bra av att uppleva sin mamma få stryk av sin pappa.

    Detta är mitt välmenande råd. Många stormar kan man rida ut tillsammans, men våld är för farligt. Det bryter ner hela familjen psykiskt.

    Att gå är det bästa du kan göra, för att skydda dig själv och dina barn och ge honom chansen att vara den underbare man han tydligen kan vara.

    Lycka till.

  • Mrs Robert

    Gå din väg och ta med dig era barn! och anmäl honom, även om det är svårt så måste du. Jag vet att du kommer att ångra dig annars, i en senare fas i livet när du kan se på detta med perspektiv. Och skulle du kunna leva med dig själv den dagen då han istället ger sig på era barn? är det då rättvist emot dem! Har du då handlat rätt och inte gjort dem illa! Eller hur bra tror du att de mår den dagen de ser hur han slår dig, eller hittar dig sönderslagen? Ijälslagen? Misshandlade kvinnor vågar sällan anmäla sina män men 75% ångrar sitt beslut senare i livet, och det finns stöd att få bara man vågar berätta om det för allmänhetern... Snälla anmäl och lämmna honom för alla andra kvinnor som ej han.. Och inte minst för dig själv och era barn!!1

  • linan

    Även om det redan är flera som har sagt det samma så kan jag inte låta bli... LÄMNA HONOM!!
    Jag gick en studiecirkel på en kvinnojour i höstas och detta låter ju som ett skolexempel på vad som senare kommer att utveckla sig till upptrappat våld! Först är han snäll och rar och helt underbar, för att senare förvandlas och bli våldsam och grym! Det blir inte bättre, tvärtom! En man med en sund kvinnosyn skulle aldrig göra detta mot dig! Detta behöver du inte ta! Ring och prata med din kvinnojour eller gå in på www.roks.se där kan du få kontakt med andra som är i samma situation som du!
    Lycka till i livet och ge inte upp! Du är värd något mycket bättre! Jag håller tummarna,
    kramar lina

  • Tyra

    Vilken fruktansvärd historia!
    Om detta är sant (förlåt om jag tvivlar, men det är för långt ifrån min verklighet) så måste jag verkligen beklaga! Din man är uppenbarligen inte den du trodde. Att detta hänt är inte ditt fel, du har inte kunnat förutse detta.
    Glöm aldrig att definitionen för ett bra förhållande är att man får varandra att utvecklas och växa som människor, att man önskar varandra all lycka och visar det!
    Mot den bakgrunden kan du inte acceptera den här behandlingen, och tyvärr visar erfarenheten att det inte är våldsoffret som kan hjälpa gärningsmannen till insikt och bättring i första hand!
    Sök stöd i din omgivning, berätta om detta, anmäl händelsen, flytta in till någon i din familj eller närmaste vänkrets och ta en dag i taget på väg mot en stark självständighet.
    Mycket lycka till!

  • Ellte

    Usch...instämmer med samtliga andra... Hur svårt det än är efter bröllop och allt så GÅ! Lämna honom! Du är värd bättre än någon som behandlar dig så och som sagt ovan, någon som slagit en gång har inte långt till nästa slag :(

  • otursförföljd

    Tack så jättemycket för erat stöd!!!

    Tyra:
    Ja det är sant!!

    Han har ite slagit mig någon mer gång efter bröllopsresan, men att alltid bli skälld på och att inte duga till någonting känns nästan lika tufft. Det gör faktiskt ännu ondare innuti! Mann känner sig ännu mer ensam när man lever med någon som ignorerar en och behandlar en illa än när man faktiskt är ensam....
    Jag har tyvärr levt i ett förhållande med misshandel tidigare också, men han slog ofta, så för mig känns detta mer som en bekräftelse på att alla karlar är sånna, det tar bara olika lång tid innan de visar det, och i olika stor grad. Ibland tror jag att det stämmer när folk säger att man drar till sig olika typer av män, men samtidigt undrar jag om det kanske är jag som som gör dem sånna. Hade jag bara orkat vara den de vill att jag ska va, så hade de kanske inte blivit sånna...
    Av andra uppfattas jag som en mkt. glad, positiv och öppen tjej. Jag har alltid haft lätt för att få kontakt med folk.

  • Dea

    Otursförföljd, det gör mig så ont.

    "Hade jag bara orkat vara den de vill att jag ska va, så hade de kanske inte blivit sånna... "

    DU bestämmer vem du är, och HAN bestämmer vem han är. Han har alltid valet att låta bli att förnedra dig. Det är INTE ditt fel.

    *önskar dig styrka*

Svar på tråden Min man.... (långt)