"Fånigt kändisproblem"?

Vem är han?
Nej, skämt åsido, att umgås med hans kompisars flickvänner funkar ju kanske...fast bara om de är trevliga. Jag har oxå flyttat långt för min m2b och ingen av hans vänners tjejer går att umgås med "på tu man hand", tyvärr...Jag håller med de andra, försök hitta några nya bekantskaper som kan lära känna dig som dig, utan att veta vem din kille är. Kanske kan du få några vänner via jobbet? Som någon sa, vi kvällskurser eller gymet funkar väl oxå.

Nu har ju inte jag varit i din situation, men jag tror att det blir lättare att vara "i skuggan" av någon om man iaf har någon/några vänner att umgås med som sin egen person. Tack och lov för de vänner jag har skaffat mig själv här nere som gör det möjligt att fortsätta här, även om man älskar sin kille kan man inte bara ha honom utan man måste faktiskt ha några egna vänner oxå tror jag.

Lycka till iaf.

Ett sätt att träffa nya kompisar är kanske via ett forum som detta. Det verkar ju finnas en del träfftrådar här. Anonymiteten försvinner i och för sig, men det kanske kan vara ett trevligt sätt att träffa sådana som man vanligtvis inte skulle stöta på.

Undra:
det är lite knepigt eftersom man inte vet "hur" känd din kille är? (men jag förstår naturligtvis varför du inte skriver ut det på ett allmänt forum ).

Men är det säkert att han kommer vara känd resten av livet? Är han en doku-såpakändis/såpakändis så brukar det ju lägga sig rätt snabbt.
Men om det är en super-super kändis så förstår jag att det kan kännas mer tungt! Men självklart skall det inte behöva göra det - du är ju lika viktig och unik som alla andra. Dina föräldrar/släkt och ursprungliga vänner kommer väl alltid sätta dig som frontfiguren?! Försök att tänka på att kändisskap faktiskt inte alltid medför positiva saker (nu låter jag som en riktig moraltant, och jag förstår att du vet mkt mer om kändissksapet än jag gör).

Men jag vill bara säga att vi är många som inte alls bryr oss om kändisskap, och när det kommer till djupare relaioner/umgängen så kommer inte kändisskapet komma i första hand - utan de kommer även se till Dig för den du är!

Kram och STORT lycka till!

Visst finns det väl alltid någon sjuk sida i en själv som är dödligt nyfiken, men jag tror samtidigt att när den där första nyfikenheten är över så är det inte lika spännande längre.

Känner en del "kändisar" och för mig är de verkligen inte kändisar utan mina polare. Tycker mest synd om dem när de inte vill fläka ut sitt liv till alla och en var. Skulle inte vilja byta med dem, eller med dig som är sambo med en.

Om du får kompisar tack vare din sambo, då skulle jag nog dra åt mig öronen. Om de inte uppskattar dig för vem du är och bara bryr sig om med vem du är med, då är de inte mycket till vänner. Det gäller förvisso vem som helst, så det är ju ett ganska allmängiltigt råd.

Lycka till!

Petra

jag tycker oxå det kan vara ett bra tips att bli kompis med lite folk här eller på nåt annat forum, där du kan vara lite anonym! Annars får du börja på nån kurs eller nåt och hoppas att folk inte känner igen dig!

Ska du ta hans efternamn när ni gifter er eller behålla ditt eget?

20th century fox; då vi båda har ovanliga efternamn har vi inte kommit fram till något bra. Båda vägrar "ge upp" sitt efternamn. Förmodligen tar vi båda då det inte vore bra för honom att byta även om han ville.

Tack alla för era tips! Det känns bra att höra att mitt problem inte är så fånigt som jag själv kan tycka när jag sitter och funderar!

Har alltså bytt signatur då jag tröttnade på "Undra" :)

Hej!
Jag kan känna igen mig i "miniform" eller hur man ska uttrycka det.
När det gäller mitt ex så fyttade jag 70 mil hemifrån kompisar och familj för att leva med honom.

Vi träffade hans släkt ganska ofta och jag de pratade bara med mig om honom. Vad han gjorde, hur han mådde, hur duktig han var osv. Aldrig att någon frågade hur jag mådde...

Nu var det inte därför det tog slut, men jag blev ändå påmind när jag läste detta.

Jag tror, för övrigt, att det krävs en viss styrka för att vara tillsammans med en "kändis".

Mvh!

Norrländska
"Förmodligen tar vi båda då det inte vore bra för honom att byta även om han ville."

Tyvär går inte det! Inte i Sverige i alla fall! Det ville vi göra men det är bara ena parten som kan ha båda den andra får snällt ha kvar sitt gamla mossiga namn ;)

Jag har haft ett liknande problem innom familjen. Min syster är underbar! och det är inte jag, iallafall inte i närheten av lika begåvad, charmig och "laglydig" som hon! Alla i vår släkt är alltid "Åh, har ni hört!" om vad hon gör eller inte gör. Jag har alltid kommit i skuggan. Nu är hon min stora idol och jag älskar henne lika mycket jag så det är lätt att förtså att alla är så förtjusta i henne men det är svårt att aldrig få vara favoriten...

Nu har jag ju en M2B som tycker att det jag är just jag som är den mest speciella men det har ju du med!!! ;)

Du får lägga dig till med vänner som inte är så kändiskåta! Det finns massor av oss.

Hej Norrländska,
Du har redan fått många bra tips! Här är ett till.
Kan du inte ta ett snack med din kille om problemet? Han kanske då kan göra mer för att "lyfta fram" dej när ni pratar med folk. Han måste väl också tröttna lite på att det alltid är han som ska vara det heta ämnet.

Nu är jag såklart jätte*nyfiken* vem din kille är, vilket styrker ditt resonemang om vart diskussionen leder. Du måste vara väldigt speciell då många kändisar kan få "vem de vill". Grattis till kapet, vem han än är!

EmmaPemma: "tyvärr" ( om man uttrycker det så) så kommer han att vara känd resten av livet..alltså ingen sk dokusåpakändis

*nyfiken*: tack för tipset! men min sambo gör redan allt han kan för att få det att kännas bättre. detta problem handlar bara om omgivningen och att jag har svårt att hantera detta..
mm, desvärre så reagerar människor så, när han är känd är han alltid mer intressant.

undra - fast om folk reagerar så så vet du ju på en gång att de inte är nåt att satsa på som vänner! Det är ju ganska bra! SLipper du slösa bort tid på puckon ;)

Undra

jag tror du och jag sitter lite i samma sits.

Jag flyttade en bra bit ifrån där jag har min släkt och vänner och kom till en stad där jag kände 2 personer. Min sambo och en jättegamal "kompis" (som tyvärr aldrig har tid att träffas/talas vid eller något öht taget).

Min kille är också "kändis" (gud så jag hatar det ordet!) Och jag hatar uppmärksamheten med det, men å andra sidan så älskar jag min sambo och har fått lära mig leva med det. Jag är ju så illa tvungen då jag vill leva mitt liv med honom. Något jag antagligen alrdig kommer kunna lära mig är allt viskande bakom ryggen, pekandet och stirrandet. "Kolla, såg du vem det var" osv.. Griniga dagar har jag god lust att gå fram och ruska runt människorna och förklara att det är en helt vanliga j*vla människa som äter och skiter han med. Men det vore ju inte så bra.. *fnissar*

Däremot är det så förbannat svårt att skaffa vänner. Seriöst, ärliga vänner som bryr sig om MIG och inte om han och vad han gör och har gjort. Ska erkännas att det kan jag faktiskt ibland bli lite svartsjuk över, han har massa jättefina vänner och jag har typ ingen i denna stad.

Min sambo är jätterar och snäll och vill ju att jag ska ha massa vänner här jag med, och han och hans vänner ordnar middagar och fester osv så att jag ska känna mig en i gänget. Visst gör jag det och de är alla underbara människor, men jag saknar det där att få ha egna vänner också.

Dumma jag tog ju ett jobb i en annan stad så jag får pendla till och från men till våren ska jag bli studentj*vel här och då får jag hoppas på att jag träffar massa människor som ger blanka fan i vem min sambo är :)!

jessy!

det låter som du är i nästan exakt smma situation som jag! underbart att det finns fler :)
skulle gärna prata mer med dig!?!

Fastnade visst i filtret. Får se om det kommer med sen..

nåja..

mailadress kan du nå mig på

angelius @ alltomhundar . zzn . com

(fast utan alla mellanrum)