Om man inte passar ihop sexuellt

Ska tillägga att eftersom vi testade typ med en gång så hann jag ju inte bli så jättefäst vid honom att jag hade någon större motivation att "jobba på det".

Hade det gått så långt att vi gift oss (och det hade det inte ändå, men hypotetiskt sett) hade jag ju älskat honom på riktigt, då hade det kanske gått att lösa.

Men en ny kille som jag mest var lite förälskad i, nej, det var inget jag var intresserad av att "lösa".

Det kan finnas många anledningar till att ett par inte har sex. När jag och min make träffades åt jag antidepressiv medicin som i det närmaste med en gång tog bort all min sexlust. Jag slutade med dem för ett år sedan, lusten till att ha sex med en annan människa finns inte där. Eller, enkelt uttryckt: jag och min make har inte sex, för jag vill inte. Det "fungerar inte" för oss.

Och det gör ingenting. Det kan väl kännas lite frustrerande ibland, men vi har ju i alla fall en hel del kroppskontakt. Vi rör vid varandra, vi håller om varandra, vi smeker varandra, vi kysser varandra. Det har aldrig varit någon fråga om att vi skulle göra slut eller inte orka med förhållandet på grund av någonting sådant.

Det kanske är lite annorlunda för ett par som har fungerande libido. Fast min erfarenhet, den erfarenhet jag har av att leva i detta förhållande, säger mig ju att den där hjärta- och själkärleken inte behöver ta slut bara för att den inte manifesteras i samlag. Det går att finna en lösning på det mesta, och älskar man varandra tillräckligt finner man nog en lösning också.

Juvelia:
Om ni känner varandra väl och är vana vid att prata om ALLT, så tror jag verkligen inte att det blir några problem.
Man kan ju inte räkna med att det skall vara perfekt första gången, och meningen är ju att man skall växa tillsammans i ett äktenskap (och det gäller ju även det s*xuella). Så det viktigaste är ju faktiskt att kunna prata med varandra om hur man vill ha det (och att vara lyhörd för den andra parten förstås ).
Jag tror som Dea att det är sällan som det är hopplöst.
Så länge ni älskar varandra, och tänder på varandra (vilket jag antar att ni gör eftersom ni skall gifta er) så är jag övertygad om att det kommer gå finfint! Inget att oroa sig över...

EmmaPemma, ja jag blir upphetsad när vi kramar och kysser varann, det blev jag inte med mitt ex.
Och min blivande han är verkligen underbar, förstående omtänksam osv.
Fast jag har ju hört folk även en kvinnlig släkting till mig som sagt att man måste prova en handske innnan man köper den, alltså att sex kan bli katastrof och att då blir förhållandet automatiskt dåligt.

Men jag älskar ju verkligen honom, finns ingen jag hellre skulle leva med, även om det blir problem i sängen så vill jag ju lösa det då, honom vill jag ju vara med för alltid.
Tack för era råd :)

Dea
Jobbade på det. Löste sig inte. Sen la vi ner och blev polare istället. Så kan det gå.
---

Jo fast då hade ni inte lev tillsammans va? Det verkar som det var ganska tidigt i ert förhållande som detta hände? Juvelia verkar ha kännt sin blivande ett tag nu juh...
Att bara lägga ner ett förhållande och bli polare låter inte som äkta kärlek utan mer som att ni var förälskade i varandra...

Hade en lärarinna som älskade sin man väldigt mycket, de väntade med sex tills efter de gift sig. De tog dem sedan 6-7 månader så skiljde de sig, de fick det inte att fungera i sängen på något sätt, även fast hon blev "berusad" (som hon uttryckte det) av hans närhet, kyssar osv. Men den sexuella biten fick de inte till hur de än försökte. Hon tyckte att det bästa rådet hon kunde ge var att testa först innan man gifte sig.

Nu hade ju hon en väldig otur och idagens samhälle kan man säkerligen reda ut allt. Som alla nämner ovan är ju att prata och öva, tala om hur man vill ha det, vad som är skönt och inte skönt osv. Fungerar inte det så kan man ju söka hjälp och få rådgivning. Alla problem som uppstår i sängen behöver inte alltid handla om enbart sex. Det händer massa saker i kroppen för att kunna bli upphetsad och kunna njuta. Lär man sig att undanröja de hindren först så går sänglivet briljant :) Det är iaf vad jag tror

Jovisst, det var bara några månader. Jag brukar ta det där mewd sex med en gång, så jag vet om det är lönt.

(Jag försökte bara förmedla mina egna erfarenheter, Juvelia ville ju ha svar från oss som haft sex innan bröllopet också. Om vi "verkligen älskade varandra" är faktiskt väldigt personligt)

KOMMUNIKATION är det viktigaste av allt, speciellt när det gäller det sexuella. vår präst sade att det finns två saker man absolut aldrig ska bråka om: den andras föräldrar var det första och det sexuella var det andra.
Juvelia, det låter ju lovande eftersom ni tänder på varandra. sen är det bara att ta för sig och öva olika saker och ta det hela med lite humor.
en annan sak jag vill passa på att säga här är att det sexuella är väldigt väldigt personligt. för endel är det inte så viktigt medan det för andra är väldigt viktigt. både jag och min blivande är mycket "fysiska" personer som behöver närhet och sex för att må bra och vi skulle förmodligen få en liten kris om en av oss slutade ha lust (vilket med all sannolikhet händer om/när vi får barn), och det är vi båda medvetna om. återigen är kommunikation det enda som löser dylika problem.

Det kommer säkert gå bra, lycka till i alla fall!!

jo såklart jag vill ha svar från alla oavsett om ni hade sex före eller efter bröllopet, skulle jag bara vilja ha svar av de som hade det efter skulle jag nog inte få många svar ;):D