hur länge höll ni på innan...?

vi hade chattat nästan ett år när vi tillslut erkände att vi var mer än vänner, och från den dan så visste vi båda att vi var ett par, än fast det tog ytterligare några månader innan vi träffades, hihi, när jag pratade om min kille, och kompisarna sa: va du har aldrig presenterat honom för oss !
och jag svarade: nej,jag har själv inte träffat honom :D

Jag var fantastiskt förälskad i honom hela sista året på gymnasiet. Vi umgicks i samma gäng men hade ingen "egen" relation, sågs bara tack vare de andra. På vårkanten -96 lät jag honom veta vad jag kände, men att jag insåg att det var kört. Han tog det bra, blev mest överraskad. Kort därefter flyttade jag ut i vida världen och pluggade/jobbade 6-7 år. Vi höll inte kontakt, men sågs ändå ett par ggr/år, fortfarande tack vare andra.

Jag träffade andra på vägen, han träffade ingen. Våren -02 sågs vi några gånger när jag var på hembesök i min gamla hemstad. Varje gång tänkte jag att han allt fortfarande var bra speciell, men att jag bodde ju så långt bort så det var ingen idé att ens tänka tanken - inte en gång till! Vad jag inte visste var att han redan tänkt tanken. Med hjälp av sms och telefon byggdes spänningen upp. Samma sommar bjöd han ut mig till sitt lilla hus på landet en solig dag. Vi badade i havet, klättrade upp på ett berg, lagade middag ihop... och jag trivdes verkligen. Det kändes svårt att fara på kvällen, det fanns så mycket osagt! Trösten blev en lång avskedskram och hans ord "det är inte sista gången vi pratar innan du åker tillbaka". Kvällen efter lades korten på bordet. Det kom, trots förhoppningarna, som en chock för mig att han kände som han gjorde.

Ett halvår senare flyttade jag hem, 150 mil. Han och hans pappa mötte mig på halva vägen och drog flyttlasset sista biten. Efter 15 månader ihop friade han (på knä!) och jag sa ja. Vi flyttade ihop i mars i år och nu om ett par veckor gifter vi oss.

Visst har vardagens lunk nått oss, och visst ryker vi ihop ibland över meningsskiljaktigheter, men oj - senast i förrgår sa jag "jag har känt mig helt störtförälskad hela daaan!!".

wow gryning, så vackert, du längtade i flera år innan du fick din drömprins :)

Vi höll inte på alls ;) Vi blev ett par första gången vi över huvud taget träffades. Vilket i sig är konstigt eftersom vi haft samma kompisar ett bra tag utan att lyckas hamna på samma fest t ex. Förrän 28 oktober 1995 då ;) Och då sa det klick.... lite småklick i alla fall.... och vi räknar oss som par från och med den kvällen. Han sov över hemma hos mig, ingen sex dock, och stannade tills kvällen nästa dag. Dagen därpå ringde han och bjöd ut på bio, och sen var det kört....

ungefär 9 månader från när vi lärde känna varandra och umgicks som vänner. han var sambo då men det tog slut när vi känt varandra 5 månader ungefär (inte pga mig dock!). Sedan gick det väl 4 månader till då vi träffades och dejtade som mer än "bara vänner" så att säga. Jag bodde i en annan stad och han i min hemstad så vi träffades inte så ofta men pratade varje dag. Jag åkte och hälsade på, vi kysstes, älskade och var sedan ett par! :D

Vi "dejtade" aldrig (jag har faktiskt aldrig varit på en dejt i hela mitt liv).
Däremot så umgicks vi i samma kompiskrets och hamnade på samma fester och så, men någon regelrätt dejt gick vi aldrig på.

Vi blev ihop på en fest efter att vi båda erkänt för en gemensam kompis att vi var intresserade av varandra, och hon tussade ihop oss.
Vi räknar att vi var ett par från det att jag lite senare på kvällen satte mig i hans knä och han la armarna om mig.

Vi träffades ungefär 2 månader innan, men då hade jag pojkvän, så då kan jag inte kalla det dater direkt, vi umgicks med samma människor på helgerna bara. efter att det tagit slut mellan mej och pojkvännen så gick det ganska fort eftersom jag redan blivit upp över öronen förälskad, men jag ville inte kasta mig in i ett förhållande så vi bestämde oss för att dejta ett tag, vilket vi klarade av i kanske 3 veckor ... sen hade jag skrivit ett brev till honom med en liten vers som hanslade om att mina sår från det tidigare förhållandet var läkta och jag var redo att bli tillsammans med honom på allvar. han fick brevet i ett litet paket på vår träff och så var det bestämt! men jag visste jua tt han var kär i mig och tvärtom så det kom nog inte som någon överaskning. Kände från början att han var rätt, men jag ville göra slut med min pojkvän innan jag började hoppas...

Vi träffades på en fest på lördagen, hade frukost-dejt på söndagen och efter det var vi ett par. Efter att första dejten tog det 3 veckor innan vi sov åtskilda...

Kande varandra som ytliga bekanta ett ar.
Borjade prata och blev vanner over ca 3 man. Hamnade till slut pa samma pub en tisdagskvall. Dejtade 3 ggr till innan vi kysstes forsta gangen. Sen drojde det en manad till innan vi fick till det och blev ett par, sa att saga.

Sa det var inte direkt karlek vid forsta ogonkastet ;) Men en karlek som vaxte fram via vanskap och som fortfarande vaxer.
Det tog mig nog ett halvar fran forsta kyssen tills jag vaknade en morgon och insag att jag verkligen var kar i honom. Knepigt. Men visste innan dess att han var nagot speciellt som jag inte ville slappa. :)

Juvelia: Nja, inte egentligen så. Jag kom över förälskelsen under åren jag bodde borta. Men sen spirade den igen! Då fördjupades allt. Vi var lite vuxnare, och vi lärde känna varandra på ett djupare plan. Fast en drömprins är han, absolut. För mig. :)