Jag är så olycklig

Stackars dig! Jag förstår att det känns tungt, men det kommer bli bättre. Även om det inte hjälper att höra det och det ärs vårt att tro när man är mitt uppe i det, så är det så.

Jag tycker inte du ska kontakta honom även om det är jobbigt, eftersom det får dig att bli ännu ledsnare. Försök träffa vänner, prata av dig men försök också tänka på annat och gör sådant du brukar bli glad av.

Försök se det som en chans att göra det du verkligen vill. Vad vill du jobba med? Vill du gå någon utbildning? Vill du kanske göra precis det som du gjorde tidigare och vad finns det för möjligheter till detta? Även om det är jättesvårt så försök se det som är positivt. Men tillåt också dig själv att vara ledsen och bearbeta det som hänt för att gå vidare.

När det tog slut med min förra kille försökte vi vara vänner direkt efteråt. Det var omöjligt, fanns alldeles för mycket känslor och problem mellan oss. Till slut bestämde jag mig för att säga upp kontakten i 2 månader, jag slutade helt enkelt att ringa.
Det var nog en livräddare, jag kunde äntligen koncentrera mig på mitt liv, att jag skulle må bra, och inte på vad han gjorde eller om han saknade mig. Jag skrev ett långt brev till honom men som jag behöll för mig själv, det var bara för att skriva av mig smärtan.
Sen kunde jag så smått börja leva och må bra igen.

Ja, det var han som dumpade mig. Idag är jag tacksam för det, vi var katastrof tillsammans, men jag kunde inte ge upp...

Mitt råd är alltså: sluta ring honom. Du mår bara dåligt av det. Och han mår uppenbarligen också dåligt av det. Ge det några månader, var ledsen. Och känn efter vad DU vill göra nu.

När man är på botten kan det bara bli bättre.

Ophelia:

Hur går det? HAr det hänt något de sista dagarna...?

/Hanna

Har varit i din sits. bodde med min kille (ex) i Schweiz och båda gjorde slut efter några år. Jag valde också att lämna allt och flytta hem till mina föräldrar i malmö. I början var det ett helvete och jag ringde honom flera ggr, men varje gång var han besvärad och jag blev ännu mer knäckt. Sen sade han att han också ville bort från allt, då han inte helt kommit över mig, så han åkte till USA i 6 månader, och då bestämde jag mig för att gå vidare. Jag fick enorm hjälp av mina föräldrar då jag hela tiden hade nån att prata med, de lagade god mat och tog hand om mig. Jag började plugga på IHM-business school och där träffade jag en massa nya vänner och träffade med tiden pappan till mitt barn. DÅ hörde mitt ex av sig och ville träffa mig igen, men då sade jag att jag redan blivit gravid, vilket var sant. MEn sen dess har vi ändå hållt kontakt under alla år. Vi båda behövde bearbeta och fråga en massa frågor.
Var glad att du bor hos dina föräldrar, försök hitta nåt jobb och vänner du trivs med, så försvinner sakta tankarna på exet mer o mer.