• Anna-Maja

    Saknar min vän godis

    Sedan en tid tillbaka (nyår) äter jag inget godis, kunde helt enkelt inte begränsa intaget och det enda som verkade hjälpa var att låta bli helt. Det går bra. Jag är stolt!

    Men, det känns som om jag förlorat en riktigt god vän. En vän som var där och stöttade mig när jag var ledsen eller roade mig när jag var uttråkad. Inte ens all världens kakor kan ersätta min vän godis.

    Och bra är väl det. Men det är tråkigt och saknaden är så stor. När ska det gå över?

  • Svar på tråden Saknar min vän godis
  • glad tjej

    Hej! Ja jag vet hur det känns med ett sug som finns där hela tiden. i somras åt jag och min sambo godis för 30kr varje dag. Resultatet av detta var att jag gick upp 6kg och fick dålig hud med massa pormaskar. Det var inget skoj. Jag bestämde mig i höstas att sluta godis och det var jobbigt och jag hade godisabstinens hela tiden. Att veta att kiosken låg en minut från hemmet gjorde det inte bättre. Men jag klarade det. Ett bra sätt var att äta mkt frukt istället för att stilla suget. Jag gjorde även smothies och drack, självklart med osockrade bär. Efter ett tag stillade mitt sug. Jag har dessutom gått ner mins 6kg och fått tillbaka min fina hud. Idag tillåter jag mig äta godis en gång i veckan och inte mer för att inte komma in i samma mönster som i somras. Hoppas att det går lika bra för dig. Det är bara att ge sig fan på det.

  • EhjärtaK = sant

    Anna-Maja:
    Det är så olika för olika personer. Hoppas verkligen att du hittar en metod som du trivs med!

    Jag kan i alla fall berätta att jag körde lite av en "avgiftning" under 6 månaders period (då jag varken åt godis, bullar, kakor, glass, kaffebröd osv). Jag gjorde det inte ens vid fester och/eller högtidsdagar just för att bli av med suget helt och hållet.

    Nu har jag dock gått tillbaka att äta godis vid en tidpunkt varje vecka (lördagar, men bara efter middagen). Jag har varit väldigt rädd att "åka dit" igen (tidigare åt jag c:a 300 gram/dag). Men det gjorde jag inte .

    Till en början var jag helt säker på att det handlade om rent sockersug (att just jag var i större behov av socker än andra människor), men nu så här i efterhand måste jag säga att det för min del handlade mer om ett inlärt beteende att äta godis HELA TIDEN!
    Jag har som sagt inte åkt fast, utan har en sund inställning till godis dvs. det är okej att äta sött ibland men inte varje dag och istället för mat.

    Nu vill jag dock poängtera att det säkert kan vara så att en del människor aldrig blir av med sitt sockerberoende (vi är ju så olika rent fysiologiskt). Och jag menar inte på något sätt att mitt sätt fungerar för alla, men det kanske är värt för någon att prova med en kombinerad avgitning/omlärning.

    Lycka till med sötsuget!

    En sak till! Nu upplever jag inte godisätandet på samma sätt. Förut var det fyllt med dåligt samvete och ångest (+ att man blir slö och mår fysiskt dåligt av att äta för mycket socker). Nu väljer jag automatiskt sådant som jag verkligen tycker är JÄTTE GOTT och njuter till 100 % av det. Sötsuget i veckorna är borta.

  • EhjärtaK = sant

    Hm, ser att svenskan inte är den bästa i mitt föregående inlägg. Hoppas att det går bra att läsa ändå.

    Är snart dags att gå hem och äta och varva ned efter en häktisk dag .

  • Anna-Maja

    EhjärtaK = sant,

    det var inga problem alls att läsa. Tack för ett till perspektiv. Kanske ska jag testa det. Det svåra är nog att jag inte vill riktigt. Tanken på att inte få äta något onyttigt alls gör mig helt skräckslagen.

  • EhjärtaK = sant

    Anna-Maja:
    jag förstår precis hur du menar .
    Jag kände likadant under en ganska lång tid.

    Ett tips då är att göra ett diabetstest, uppsöka läkare för hälsokontroll eller liknande. Nu kanske du har jätte bra värden, men om det visar sig att det är något som ser lite "sämre" ut så kanske du kan "ta dig i kragen".

  • mrs.

    Ärligt!

    tröstade den dig? finns det inget annat du kan äta som ersätter godiset????
    Eller var det vanan /enkla vägen tilll tröst?

  • mrs.

    vad sa den när den trösta, ät mig och må sämre sen, när du ångrar dig? det säger kakor/godis till mig och därför slutade jag.

    jag var inte så bra på en bit eller så...

    jaa.. dom som klarar det är duktiga. :) kämpa på.
    Alla funkar vi olika.

    Nu ska jag gå och kolla in min underbara soppa som jag snart ska ä ta t middag.

    Has en trevlig kväll.

  • Anna-Maja

    Jag var hos läkaren för inte så jättelänge sedan och tog en massa prover "tyvärr" så såg det väldigt bra ut allting trots mitt sätt att leva.

    Ja onyttigheter är nog mest en vana hos mig. Så fort det blir lite motigt, och det blir det lätt för jag är så himla lat, så sätter suget igång. Det kan tex vara så att jag bestämt mig i att äta bra och gör det frukost, mellanmål och lunch. Sen är det något "jobbigt" som händer, t ex mycket att plugga i skolan eller så och då tycker jag genast synd om mig själv och letar reda på eller köper en massa onyttigheter.

    Ibland tvingar jag mig till att äta en frukt istället eller en grov smörgås med skinka eller nåt på, men suget finns kvar ändå. Det slutar med att jag ätit frukt, bröd, yoghurt, grönsaker, nötter och så är jag fortfarnde sugen och äter något onyttigt i alla fall.

    Egentligen är det ju så himla enkelt. Men ändå så svåååårt. Jag vet inte hur många gånger jag tänker att det här är ju inte så himla svårt, sen sätter suget in och då kan jag inte längre styra min kropp.

  • cmfs

    Igar slutade jag ocksa med godis!!! Jag slangde resten av godiset vi hade hemma. Jag har insett att jag inte kan fortsatta att ata sa mkt godis som jag har gjort de senaste veckorna. Jag alskar verkligen allt godis och vet inte hur jag ska klara av det...men jag ska verkligen gora ett forsok...

    Jag har faktiskt gjort detta innan. Jag slutade ata socker helt och hallet. Inget socker av nagot slag i 6 manader. Jag madde verkligen sk*t de forsta veckorna men de sista manaderna var verkligen riktigt bra. Jag hade varit riktigt sjuk lange och hade massa kroppsinfektioner, sa min lakare "forbjod" mig fran att ata socker och det slutade med att jag inte var sjuk efter de 6 manaderna, jag hade mer energi, jag var inte alls like trott langre och jag gick aven ner 10 kilo...

    Men det som jag tror funkade for mig var att jag inte gav mig sjalv en chans att ata nagot socker alls.

  • Wih

    Mamma lastade över alla julkakor till oss... :( Men NU blir jag motiverad att kasta ut hela skiten och börja med en 6 månaders avgiftning inför bröllopet!! Kom igen tjejer, gör det ni andra också...

  • Forsfors

    det går över. jag har själv problem med att sakna godis som en god vän när jag inte får äta det, har hänt att jag nästan börjat gråta i affären för att jag inte fått köpa godis...just nu så äter jag lördagsgodis, men har också svårt med mängder. en gång när jag lyckades sluta, så var jag inspirerad av filmen 40 dagar och 40 nätter. jag bestämde mig för att avstå för min stora frestelse under den tiden, och efter det att den tiden hade gått så var jag inte ens sugen på godis. dum som jag var så åt jag lite godis ändå, eftersom jag bestämt det och då stjälptes det igen.

  • KickanF

    Ok, här är en till i klubben. Att gå in i en affär o bara handla "tråkiga" saker, utan att köpa nåt gott (syftar på godis, kakor, snacks, glass) är nästan deprimerande. För egen del så tror jag att det är vardagstristessen som gör att man vill ha nåt gott hela tiden. Själv klarar jag det hur bra som helst hela dagen, trillar sen dit o mer el. mindre frossar på kvällen. Har faktiskt till o med varit uppe på nätterna o rotat i kökskåpen, men det har nog o göra med att jag har en liten på 1 år som i medel vaknar ca 5 ggr varje natt. Som kompensation för för lite sömn har jag då tagit till choklad. Kanske för att få extra energi till att hålla mig vaken ibland nästan dygnet runt.

Svar på tråden Saknar min vän godis