Stress

Mys-Ängeln: Jag vet precis vad du menar. jag går i terapi för liknande problem just nu. till en början trodde jag att det var bara stress men nu har det visat sig att det är generaliserad ångest och allra mest prestationsångest som plågar mig. Känner du dig "bara" stressad eller leder det också till att du känner oro, rädsla för att misslyckas, kraven på dig själv är orimliga? Ibland kan det vara bra att prata med någon innan det blir värre eller utlöser något annat. jag har fått kronisk huvudvärk av min stress och det är minst sagt skitjobbigt...

Apropå gravstenstexter brukar min 90-åriga mormor säga (inte utan ironi...) att det ska stå "Hon höll sig slank" på gravstenen. Kort sagt, håller med Cybermamman, det är bra att sätta sig ner och fundera på vad som verkligen betyder något i slutändan. Spelar det här någon roll om ett år? brukar jag fråga mig, då kan man prioritera bort ganska mycket.

Blivande fru J:

jag går också till en terapeut för att prata, för att när det väl sätter igång så klarar jag inte att äta. så det blir en typ av ätstörning inte anorexi eller bulimi.

rädd för att misslyckas rädd för att människor inte ska tycka om mig.

mys-ängeln: men du känner inte att du har ångestsymptom? Jag läste i en broschyr som heter "Ängslas du för mycket över småsaker" som handlar om generaliserad ångest och insåg att det nog var som min terapeut sade, det är mitt problem varvat med prestationsångest och självklart gör det mig stressad och leder till värk.

Jo väldigt mycket ångest!

om du fick hjälp med ångesten så går nog stressen över med den också. Jag går i terapi för ångesten och vi tar upp olika typer av behandling, om de inte hjälper kanske jag måste pröva läkemedel mot generaliserad ångest. Finns två olika preparat som lindrar och sätter ångesten mer perifert och inte som i mitt fall när den ständigt finns centralt..

Det enda tips jag kan ge dig Mys-Ängeln är att om du pluggar i Umeå, gå INTE till Studenthälsans psykolog Jan Skoog. Han har inga som helst hämningar vad gäller att få studenter att må ännu mer dåligt! Tror däremot att Studenthälsan ordnar kurser/gruppterapi mot stress. Kolla upp det!

Mys-Ängeln: var bor du någonstans?

Jag bor i Umeå :) jag äter två medeciner dem är mot depression och för att kunna sova/slappna av mer!

Vet att man inte ska ha för brottom men det känns som man inte orkar när det är som tyngst när ångesten kommer. Man önskar bara att för en enda dag kunna vakna upp och allt bara är bra!

Var bor du fru J?

Jag bor i Uppsala. vad äter du för medicin? Vad jag förstått så är det bara Efexor Depot och Buspar som har efekt mot generaliserad ångest, om det är det du har. Jag vill helst inte äta mediciner men jag kanske blir tvungen. Jag tycker du borde utredas mer för att få reda på din egentliga diagnos, en terapeut är nog bättre än en husläkare generellt. Viktigast är förstås att hitta någon man har förtroende för.

Allt handlar inte bara om att äta
antidepressiva tabletter ! Om du känner dig stressad så skulle ja söka psykolog-hjälp till att börja med sen får hon/han bedöma hur allvarligt det är..

//

Sebbe: Det var ju det jag föreslog

Det kanske inte alltid är så konstigt att man är stressad när "man" under dagens 24 tim ska man hinna med att vara både småbarnsförälder, läkarsekreterare, hushållerska o älskarinna. Hade jag haft råd hade jag anställt en hushållerska, resten är ju ändå nöjen.

Okej alltså jag får ju hjälp en gång ivekcan. mitt inlägg vara bara och höra om det finns andra tips/förslag :)

Ja du, det är inte enkelt i dagens samhälle. Jag försökte komma undan stressen med att vila och samtala med läkare, psykolog och vänner, men det hjälpte inte. Läkaren föreslog/rekommenderade läkemedel efter någon månad, efter att hon bedömt att man åtminstone borde prova...Varje gång jag kom från Psykologen eller läkaren, var jag ännu mer stressad och deprimerad av vad jag borde och inte borde göra, en inre oro som bara malde på...*suck*
Jag började äta Efexor depot (totalt emot min vilja...var tvungen...ville inte leva med ångesten mer) och jag känner att jag lugnat ner mig en del, men ändå inte.

Så jag går här och väntar på att medicinen ska ge full effekt. Har nu ätit i 3 månader.

Jag hoppas att det ska lösa sig för dig, vännen. Vet att det är jobbigt !

Så ta åtminstone och prata med en läkare.... de finns för dig !

KRAMIS PÅ DIG !

När jag känner att jag är stressad så brukar jag ta ett djup andetag och tänka att det löser sig alltid. För det gör det ju. Försök prioritera upp det som ska göra och ta sakerna i tur och ordning. Om nån säger att du ska göra det och det så visa din prioriteringslista för den personen och säg att du tyvärr inte kan prioritera det just nu för att du har en massa andra saker som ska göras innan.

Tack så jättemycket Snuttegurkan :) Det är skönt iaf att man vet att det finns hjälp att få!

Lycka till du med! :D

Mys-ängeln är du samma som frågetecken?

Jo :)