• Hilma82

    Varför mår jag såhär?

    Hejsan.
    Jag behöver er hjälp nu.
    Är 27 år och har träffat mannen i mitt liv för ca 2 år sen. Han är underbar och jag älskar honom.
    Jag flyttade till " hans" stad, och nu kommer jag till saken. Delvis känner jag mig ensam och de vet jag att många gör som kommer till en ny stad, men jag känner att de känns väldigt jobbigt att va inne i stan, söka jobb, gå ut osv. Känner att de är en sån liten stad så alla vet allt om alla.
    Jag vet att min kille bott här hela livet och såklart finns ett liv innan mig, och de är inget konstigt, MEN jag tänker så himla mycket på det.
    Kan jag nånsin blir glad här, kan jag slappna av. Jag trivs super just där vi bor och jag VILL Ju trivas.
    Sen känner jag att de tar emot att söka jobb, gå och handla osv.
    Jag saknar vänner, och just nu känner jag mest att jag sitter hemma och tänker och tänker.
    Jag är rädd att jag inte ska klara att bo här med mannen jag älskar pga av mina hjärnspöken.
    Jag tänker för mycket på hans KK, vilka han varit med och inte.
    Usch jag kan inte rå över att jag tänker så och jag VILL inte tänka såhär.
    Känner mig inge glad alls och vill helst inte göra annat än att sova.
    Mitt liv bara försvinner, hur ska man göra nån som varit i samma sits?
    Jag vet ju att de här inte är bra och inte normalt, men kan ju inte sluta tänka på hans föregående liv.
    Känner att jag inte är riktigt trygg, men varför egentligen?
    Känns som han tycker om mig och vill va med mig, men ändå kan jag inte riktigt känna och tro på detta.
    Mycket har att göra me alla gånger jag blivit sårad, men de ska ju inte HAN få ut för heller.
    MÅnga tankar och funderingar. Är de nån som vet hur jag ska göra eller haft samma problem.
    Jag är inte dum i skallen, jag vet ju att detta inte är bra, men de svåra är att bli av med detta.
    Har ingen att prata me detta om ,och jag vet inte om jag ska berätta för min sambo, han blir ju så ledsen om jag inte mår bra, vill inte att han ska känna skuld.
    Snälla nån, hjälp mig med förslag!
    / Hilma

  • Svar på tråden Varför mår jag såhär?
  • tolonta
    Hilma82 skrev 2008-07-16 15:42:28 följande:
    Nej, jag förstår att alla bara vill väl, jag tackar för det!De är så att jag har mina hästar "hemma" så inte så lätt de heller att träffa folk på de viset.Vi har träffat många av hans vänner eftersom vi varit tillsammans nått år nu så har jag t5räffat många, och de e super, men som sagt de har sina jobb, nog me sitt verkar de som, och sen är de många som inte alls är min typ som jag vill "hänga massa med", inte för att jag är kräsen, men jag hoppas du förstår, man vill ju ha lite av samma smak osv så man känner att man kan va sig själv.Vi bjuder hem folk o träffar folk på helgerna. De mesta jag tänker på är fortfarande min syn på hans liv innan mig, och varför jag ens tänker på det.Hur ska jag bli av me detta.Tack alla dina råd!
    Nej, de som du har träffat kanske inte blir dina bästa vänner... Men det är ofta genom att ha ett aktivt socialt liv som man träffar vännerna... Någon kanske har en syster som du skulle kunna bli jättebra vän med, eller någon annan kompis o.s.v. När man kommer helt ny till en ort är det ju också bara att fråga sig fram.

    Tala om för både din kille och hans kompisar att du skulle vilja ha ridsällskap (eller något annat) och fråga om de vet någon som skulle kunna vara intresserad av det. Så får de hjälpa dig att luska litet. Visst kan det kännas litet framfusigt, och kanske litet pinsamt. Men det är inget pinsamt över det egentligen, jag har själv varit med om att någons brors nya flickvän hade samma hobby som mig, och att jag blev tillfrågad om hon kunde få hänga på. Vilket hon givetvis fick, och vi kom bra överens. Sedan tog det slut och hon flyttade, men det var trevligt så länge det varade
  • Tooticki

    Kom på det när jag hade skrivit det, här i stan är det få förunnat att kunna ha hästen hemma så jag är inte van vid det

    Ja, din svartsjuka är nog det största problemet för det är något som kan splittra er, och det vill du väl inte?

    Vad är det som gör att du är svartsjuk? Flirtar han med andra tjejer? Känner du dig osäker på hans känslor för dig? Är du osäker på dina egna känslor? Har han varit otrogen någon gång?

    Mitt förslag är att när du känner svartsjukan välla upp, fråga dig själv om det är något att bli upprörd över? Kommer det kännas viktigt även om några dagar? Bestäm dig för att inte tänka mer på det utan känna efter efter en vecka igen, förmodligen kommer du tycka att det är en bagatell när det gått några dagar och då är det bara att glömma det. Om det INTE känns som en bagatell efter en vecka kanske det är dags att ta upp det och då har du såpass mycket distans till det att du kan lägga fram det sakligt utan att vara anklagande vilket leder till en bättre diskussion.

    Jag TROR att svartsjukan är ett uttryck för att du känner dig i underläge eftersom du inte trivs i din situation och du är på hans "hemmaplan" så att säga. Förmodligen kommer det att bli bättre när du lär känna folk och börjar plugga för då kommer du ha mindre tid att fundera. Detta är också något du kan ta upp med en kurator/terapeut/psykolog.

  • flora82

    jag ska erkänna och berätta att jag inte läst alla inlägg, men jag förstår delvis hur du känner. Jag har också flyttat till min killes stad, hans vänner är våra vänner osv osv. Jag vantrivs här och det är långt till mina vänner och familj. Visst jag har fått vänner här men inte alls som förr. Vi har funderat på att flytta så vi bor mitt emellan hans stad och min och då kan vi skapa något nytt tillsammans.

    Ang. dina tankar om andra tjejer som han haft, så kände jag med, med mitt ex. och i mitt fall så berodde det på att jag inte kunde lita på han (med all rätt)sånt är svårt att komma över. Du måste stärka din självkänsla och självförtroende, glöm bort de där andra. och som "sommargrönt" sa, ta det som en komplimang. Så tänker jag med min nya, om jag ser en tjej ragga på han eller liknande, så blir jag alltid glad "jag vet jag har en snygg, bra kille"

    Jag hoppas att du mår bättre snart och kan glömma bort det förflutna och att ni kan finna en bra lösning så du känner dig hemma där ni nu bor!!

  • Lillsnufflan

    Jag känner verkligen med dig. Jag flyttade själv till en ny (liten) stad för att jag träffade en kille här. Jag hade det verkligen jättejobbigt länge. Jag upplevde att det var svårt att lära känna folk och "komma in" i stan eftersom, precis som du skriver, "alla känner alla". Men tro det eller ej, jag trivs faktiskt här nu.

    Jag tycker att många har skrivit väldigt kloka saker och jag tänker inte upprepa alltihop. Men kanske är det som tooticki skriver så att svartsjukan hänger ihop med att du vantrivs och inte känner dig hemma. Och då är det nog viktigt att du jobbar på att skapa dig ett eget liv där du bor, något som jag vet verkligen är lättare sagt än gjort. I såfall får du säkert bukt med svartsjukan också, och ni slipper ha det bekymmret i ert förhållande. Du får jättegärna maila mig privat om du vill. Min mailadress finns i din gästbok.

  • Tooticki

    Jag vet att vi redan sagt det men det tål att upprepas; börja en kurs, gå med i brukshundsklubben, kolla upp ridkompisar och börja lusläs utbildningskatalogerna. När du verkligen ger dig ut så kommer det vara lättare än du tror!

    Lycka till!

  • pitesara

    Åh, har samma problem som dig...
    Flyttade ner till Skaraborg från Piteå.. 112 mil och det är jättesvårt.
    Dels för att det är mycket svårare att träffa kompisar här nere som tycker om mig för den jag är (en en pojkflicka vars största intresse är bilar och bankörning), vill ju inte ändra på vem jag är bara för att få tjejkompisar.
    Har en enda tjejkompis här nere och nu ska hon flytta upp till hälsingland och jag börjar nu inse att jag kommer att bli väldigt ensammen här nere.
    Tycker också att det är jobbigt att gå ut på stan, handla, träna mm mm för att man känner sig så ensammen.

    Har tyvärr inga råd att ge dig då jag sitter i en liknande sits.. :(

  • Sommargrönt

    Hälsningar från en annan Pitetjej som blivit Göteborgare istället för Skaraborgare. Vet inte hur länge det tog för dig men för mig dröjade det nästan 4 år att komma in i allt. Nu, efter 6 år i Gbg så skulle jag inte ens drömma om att flytta härifrån. Det är bara att bita ihop och hålla ut! Kram kram


    pitesara skrev 2008-07-16 16:59:32 följande:
    Åh, har samma problem som dig...Flyttade ner till Skaraborg från Piteå.. 112 mil och det är jättesvårt.Dels för att det är mycket svårare att träffa kompisar här nere som tycker om mig för den jag är (en en pojkflicka vars största intresse är bilar och bankörning), vill ju inte ändra på vem jag är bara för att få tjejkompisar.Har en enda tjejkompis här nere och nu ska hon flytta upp till hälsingland och jag börjar nu inse att jag kommer att bli väldigt ensammen här nere.Tycker också att det är jobbigt att gå ut på stan, handla, träna mm mm för att man känner sig så ensammen.Har tyvärr inga råd att ge dig då jag sitter i en liknande sits.. :(
  • pitesara

    :)

    Jadu, jag trivs jättebra här nere tillsammans med mitt hjärta.. Det jag saknar är ju vänner.

    Flyttade ner 2000 så jag har bott här exakt 8 år :/

  • flora82
    pitesara skrev 2008-07-16 16:59:32 följande:
    Åh, har samma problem som dig...Flyttade ner till Skaraborg från Piteå.. 112 mil och det är jättesvårt.Dels för att det är mycket svårare att träffa kompisar här nere som tycker om mig för den jag är (en en pojkflicka vars största intresse är bilar och bankörning), vill ju inte ändra på vem jag är bara för att få tjejkompisar.Har en enda tjejkompis här nere och nu ska hon flytta upp till hälsingland och jag börjar nu inse att jag kommer att bli väldigt ensammen här nere.Tycker också att det är jobbigt att gå ut på stan, handla, träna mm mm för att man känner sig så ensammen.Har tyvärr inga råd att ge dig då jag sitter i en liknande sits.. :(
    så var det för mig med.. jag hade en jätte god vän här i karlstad och hon flyttade tillbaka till Piteå. Jätte tråkigt när sånt händer och jag är precis som dig, pojkflicka o trivs bäst i manligt umgänge egentligen..

    vad har du för intressen då? några har gett bra råd om att börja umgås med ngn som bär samma intresse som dig!
  • Hilma82

    vill gärna ha mail / msn till både dej Pitesara och flora82, skulle kännas skönt att få prata med någon som är i samma sits.
    Tack alla som skrivit också.... fortsätt gärna

  • pitesara
    flora82 skrev 2008-07-16 17:23:21 följande:
    så var det för mig med.. jag hade en jätte god vän här i karlstad och hon flyttade tillbaka till Piteå. Jätte tråkigt när sånt händer och jag är precis som dig, pojkflicka o trivs bäst i manligt umgänge egentligen.. vad har du för intressen då? några har gett bra råd om att börja umgås med ngn som bär samma intresse som dig!
    Jadu vad har jag för intressen förutom bilarna..
    Då är jag nog egentligen en "vanlig" flicka som gillar..... hmm.. vårat hus, mat och bak, smink :) , att träna :).. mm mm
  • flora82
    pitesara skrev 2008-07-16 17:54:09 följande:
    Jadu vad har jag för intressen förutom bilarna.. Då är jag nog egentligen en "vanlig" flicka som gillar..... hmm.. vårat hus, mat och bak, smink :) , att träna :).. mm mm
    som mig då det e tufft flytta till ny stad och ifrån sina vänner..
Svar på tråden Varför mår jag såhär?