Hur får killar nya kompisar??

Om han gillar lite smalare film och ni bor i Stockholm så har biografen Zita volontärer. Man hjälper till lite och får i gengäld se film och vara med och bestämma om grejer på biografen. Så de som jobbar där blir nog ett litet gäng. Finns säkert motsvarande på andra biografer ute i landet.

Annars träffar man väl polare... på jobbet? Finns det ingen där? Eller föreningar. Det finns ju små dator- och teknikklubbar lite varstans. Nördigt så det förslår, men trevligt för de invigda :)

Vi bor i Växjö, och här finns det också filmklubbar så det är ett jättebra tips!

Annars finns det ju, precis som du säger, LAN-klubbar och liknande

SvD började i dag med en intressant artikelserie om mäns vänskap. Se www.svd.se/dynamiskt/idag/did_9651438.asp
Artikeln konstaterar (kanske ej så överraskande) att var femte man i Sverige har ingen nära vän. För många blir hustrun eller sambon den närmaste vännen.

Jag antar att din sambo antingen jobbar eller pluggar??? Är det så, så tror jag det lättaste sättet att få nya kompisar är att försöka utveckla relationerna till t.ex. arbetskompisar. Föreslå en kollegea att de ska ta en öl efter jobbet eller nåt liknande. Så har min man fått nya kompisar, från att ha haft "bara" arbetskompisar så har vissa av dem utvecklats till att även bli privata kompisar.

Oh...det där inlägget hade jag kunnat skriva :? Min käre make har "växt ifrån" sina kompisar... De är singlar, datornördar, animéfreaks...och han har lite annorlunda behov av umgänge idag. Tyvärr fattar varken han eller kompisarna det och i de flesta fall innebär det att han sitter ensam hemma och blir mer och mer tjurig medan de kollar på sina tecknade filmer. Ingen av dem har nån större lust att göra avkall på sina egna intressen för att umgås...och jag fattar ingenting :?

Jättesvårt för en man runt de trettio att hitta nya vänner...var letar man liksom. Maken min har dessutom egen firma och jobbar ensam så där är svårt att få nya kontakter...

Vad ska vi tjejer göra då för att få igång våra karlar??? Jag menar, detta dåliga humör och denna rastlösthet går ju ut över oss också! Jag anser att min sambo måste ta ansvar för sitt eget liv och ta tag i det här. Saken är den att det har varit så här ett längre tag och ju längre tid som går desto svårare blir det.

Min sambo jobbar och på hans jobb finns det mycket yngre folk (min sambo är 27) så det kan inte finnas någon brist på folk att umgås med...

För oss har det blivit lite så att mina vänner också är hans vänner medan hans vänner är hans. Jag har ett antal vänner, både killar och tjejer som jag gärna träffar och de umgås gärna med oss båda och jag vet att han är välkommen i deras gemenskap också. Min sambo däremot har typ bara en nära vän och de umgås alltid på konstiga tider, andra platser än hemma hos oss och gör framförallt konstiga saker. jag tycker att det är viktigt att ibland umgås gemensamt med vännerna, självklart umgås jag ofta med mina vänner utan att min sambo är med, men det är tråkigt att aldrig kunna göra något gemensamt med hans vän(ner). Är era män också så?

jag håller också med om att min sambo har alldeles för få vänner, och ingen som han tycks kunna prata om "viktiga" saker med. De verkar mest spela dataspel, spela in film och titta på film. Jag tror min sambo skulle behöva göra något nytt med nya människor men han verkar ha svårt att inleda nya kontakter med jämnåriga. Kollegorna på jobbet är 20 år äldre och har barn och husvagn och ofta även barnbarn. jag förstår om min sambo inte känner sig särskilt nära dessa personer.

Hur ska man få dem att komma sig för att söka nya kontakter? Ofta träffar man ju nya kontakter unbder studietiden om man läser ett program i alla fall, min sambo har bara läsat enstaka kurser och nu fått ett bra jobb så han förlorar nog de viktiga åren också. Jag är också lite bekymrad måste jag säga.

Har ni par som ni träffar??

För oss har det blivit mycket så att mina vänners respektive blivit hans kompisar också. Men det där är ju nåt som måste få ta tid och utvecklas fram. Men om du har tjejkompisar som har pojkvänner så är det en idé att försöka börja köra pargrejer ihop och senare så kanske det blir så att även din sambo och kompisens kille så att säga hittar varann och blir kompisar och även gör saker själva.

Santa Fe:

Jodå, vi har många parvänner. Saken är bara den att han vill ha egna vänner och helst sådana som är singel eftersom det är de som, enligt honom, hittar på mer saker. Han hade en kompis som han trivdes jättebra med, men han träffade en tjej och blev plötsligt tråkig... (precis som min sambo blev, antar jag, när vi träffades)

Kan kanske testa med att kontakta någon gammal kompis o gå ut partaja?

Ordna med någon kul grej med det gamla killjänget som man hängde med förut?

Dra ut i skärgården och lämna fruar, sambos och umgås med lite fiske, grillning och gamla historier från gamla goda tiden! :)

Om inte så bör han se till o träffa folk med gemensamma intressen. Golf, dykning, tävla i tyngdlyftning el vad vet jag.

Man kan inte bara sitta inne och tycka att livet är trist. Det finns för mycket roligt som man bör göra innan man dör. Även fast man är dökär i sin tjej så bör man se till och komma ifrån ibland och få lite nya intryck på egen hand...

Själv så saknar jag det lite av det gamla livet... o det är ju upp till mig om jag vill göra något åt det. Försöker få ihop en liten fest någon gång/år även fast det är svårt.

Som tjej så tror jag inte att du kan göra så mycket mer än och uppmuntra era killar o göra lite eget.Det är viktigt att ni ska kunna dra iväg med era tjejkompisar utan och få ångest för det. Han är vuxen och ska kunna odla sina egna relationer.

glömde en sak...

Jag är lite besviken på de killar som lämnar allt när de träffar den perfekta tjejen och bara är på om det blir parmiddag. En riktig vän fortsätter och umgås, dock inte i lika stor utsträckning! :)

En dag slutar polarna att ringa om man aldrig hänger på på något evenemang... Blir det sedan slut med tjejen så kan det se rätt mörkt ut. Antar att det gäller både tjejer och killar

Hej The Guy!

Tack för ditt svar! Jag känner exakt så som du skriver, d.v.s. att jag inte kan göra mycket mer än att uppmuntra honom!

Han måste ta tag i det själv. Saken är bara den att han måste som sagt "få timmen ur" och det verkar inte vara helt lätt...

Jag föreslog att han skulle höra med några jobbarkompisar om de skulle gå och ta en öl på onsdag eftersom det är helg på torsdag, men det förkastade han helt.

Kanske försöker jag för mycket? Jag ska nog tagga ner lite och låta honom ta det i sin egen takt...

"Få tummen ur" menade jag ju...

Han måste nog få bestämma själv när och hur han ska lära känna nytt folk... iaf skulle jag inte gilla om min sambo talade om för mig vad jag skulle göra.

Lite lagom uppmuntran är nog rätt metod. Typ han Kalle på ditt jobb verkar ju vara en trevlig kille, du kanske skulle bjuda hem honom på en kopp kaffe/träna ihop med honom/ta en öl med honom någon gång. Eller något mer konkret som att man behöver hjälp med något som han är bra på. Typ laga bilen, snickra något eller så.

Det är roligt att se att så många tjejer vill att deras killar ska träffa sina kompisar mer! Annars hör man bara om tjejer som håller sina killar "inspärrade" på helgerna..

Skall också göra ett inlägg här...

Min blivande har också lite med nära vänner, alltså de som man kan prata med om allt och som man kan hitta på roliga saker med. Medan han studerade var det helt ok för då ordnades aktiviteter hela tiden som det bara var att hänga på. Numera är det gamla killgänget utspridda över nästan hela landet och det är därför svårt att träffas. Dessutom ät han inte varken en "sport- eller datanörd" utan gillar att göra praktiska saker ute och skruva med lite allt möjligt. Plus detta så jobbar han dubbelt (löntagare+egen företagare)så han har svårt att hinna med att ännu umgås. Jag är nöjd om jag får den tiden

Jag ser också att han lider av att ha få vänner och försöker uppmuntra honom. Tyvärr är det nog ändå så att de gamla kompisarna har växt från varandra ganska mycket och min blivande tycker att de inte har så mycket gemensamt längre. Närmsta kompisen är väl min bror i dagsläge. Han tycker mest att de gamla kompisarna har fastnat i ett stadie där man skall skryta om hur bra man är, hur bra jobb man har, hur dyr bil man just har köpt, hur fin lägenhet man har osv. Jag håller med om att en hel del i vår omgivning gör detta och fast min blivande och jag har det hyfsat ställt för att ändå vara relativt nyutbildade så känns det inte kul då "pappa-betalar-människor" skryter rakt i ansiktet...

På bröllopet kommer det därför bara att komma två av hans gamla kompisar medan det kommer måååånga från min sida. Han har lite försiktigt sagt att det inte kommer att bli så kul och "vad skall folk tro om mig" då jag har så lite vänner med. Dessutom så vet jag att han bävar för delen då gamla killgänget skall redogöra och berätta om svensexan på bröllopet, för blir det ens någon svensexa???? Kan jag säga till mina bröder att de skall dra den, eller? För jag skulle ju vilja att han också skulle få en!

Knepigt detta....

Kram till er alla med liknande gubbar! Tänk vad de är bra ändå, trots att de har få vänner! Folk vet inte vad de går miste om

jag tycker att det låter som om era killar är kräsna och då blir det ju inte lättre! Har man inga kompisar så får man nog vackert acceptera att man inte kan välja och vraka utan man måste börja någonstans. Om upptagna killar "gör tråkiga saker" får väl killen ta lite initiativ och hitta på något. Ragga kan han ju ändå inte göra när han är upptagen, eller hur?

Jag vet inte i vilken ålder din kille befinner sig men iallafall... i min ålder skaffar man sig ofta bekantskap genom att man är på fester med andra kompisar. Att din kille inte är sportintresserad lär inte göra nått direkt. Jag har rätt svårt att se 2 killar som endast snackar sport hela tiden. Måste vara ganska extremt eller tråkigt i längden. Sen är ju folk olika socialt aktiva, en del mår dåligt av att vara utan socialt umgänge kort tid medans andra tycker att det är skönt att inte vara så jättesocial av sig. Tipset, gå ut och ha kul, om han känner några innan så se till att gå ut med dom och ha kul. Man har nog mer gemensamt än man tror. Film är ett mkt vanligt intresse.

På tal om dataintresset. För några år sen började jag spela datorspel online all min lediga tid, för ett och ett halv år sen slutade jag. Jag fick 0 social erfarenhet under denna tid i stort sett. Strax efter hittade jag min drömtjej och vi har strax varit tillsammans ett år. Datorspel är skitkul. Att sitta mycket vid datorn och vara socialt aktiv i verkligheten är svårt att kombinera då det ena vill ha övertaget över det andra. Se till att din kille får komma ut lite och träffa nya människor. Ut på krogen med honom rent ut sagt. Se till att han träffar dina kompisar oxå.

// Sajmon

Om ni bor i växjö så är det väl inte så smärtsamt långt till gbg? eller jag kanske har tokfel nu...men är han intresserad av datorer så finns Atariklubben där, min sambo är medlem men deltar inte aktivt på några träffar eller så, men jag som inte är ett dugg intresserad av datorer brukar läsa deras mailsom går ut till sambon och medlemmar på mailinglistorna, bara för att jag tycker att det är trevligt och att de verkar så roliga och snälla mot varandra, vissa verkar vara väldigt bra kompisar och träffas på fritiden.

Går han mycket på gym så brukar man ju kunna få kompisar där, han kanske kan annonsera efter en träningskompis annars?

orna en gemensam fest och bjud in vänner och bekanta och be dem ta med sina vänner och bekanta som är trevliga så kanske hankan träffa någon ny vän där,. Funderar själv på att ha en lära känna nya människor- fest här hemma eftersom jag känner så få männikor här i örebro.